Om varför Rousseau kan ta sig

Jag har egentligen inte tid att skriva just nu, men vi håller på att läsa bland andra Rousseau just nu (samtidigt som Nolle-P pågår för fullt) och jag kände att jag var tvungen att dela med mig av ett citat:
.
"Det ena av dem måste vara aktivt och starkt, det andra passivt och svagt; det ena måste vilja och kunna, men i fråga om det andra är det tillfyllest, att det gör ringa motstånd.
Av denna grundtanke framgår, att kvinnan särskilt är skapad för att behaga mannen. /---/
Om nu kvinnan är skapad för att behaga och för att underkasta sig mannen, måste hon göra sig angenäm för honom istället för att trotsa honom. /---/
Därför bör man vid kvinnors uppfostran helt och hållet ta hänsyn till männen. Att behaga dessa, att vara dem nyttiga, att göra sig älskade och aktade av dem, att uppfostra dem som små, att vårda dem som stora, att råda dem, trösta dem, att förljuva deras liv, se där, vad som är kvinnornas plukter under alla tider, och vad man bör meddela dem från deras barndom!"
.
Det hela låter ju i det moderna samhället väldigt sjukt, men samtidigt så märker vi tydliga spår av just det här tankesättet, att kvinnor är till för att behaga män. Utseendehetsen är till exempel ett bra exempel på ett problem som har sina rötter i den här tankegången. Vi kan också se spår av det i hela den här grejen med att kvinnor överlag inte tillåts ta lika stor plats som män, att en högljudd och kaxig tjej får många att höja på ögonbrynen mer än en kille som beter sig likadant.
Mycket av det här kommer ifrån tanken att män och kvinnor är en dikotomi, och att filosofer och liknande gärna velat tillskriva män och kvinnor olika egenskaper. Om mannen är aktiv och stark så måste kvinnan, som enligt dessa är mannens motsats, vara passiv och svag. Och eftersom att grupperna i en dikotomi aldrig får överlappa varandra så kan då också en "riktig" man/kvinna aldrig ha egenskaper som tillhör "den andra gruppen".
En annan intressant slutsats vi kan dra från det här är en av anledningarna till att kvinnor ofta betraktas främst i hur den stereotypa kvinnorollen skiljer sig från den stereotypa mansrollen. Eftersom att könen ansågs och av många fortfarande anses vara en dikotomi, och mannen var norm så följde det naturligt att människor främst tittade på hur kvinnor skilde sig från normen (Alltså mannen), vilket i sin tur har förstärkt bilden av mannen som norm i vårt samhälle.
.
Rousseau var dock värre än de flesta andra på den här tiden, i och med att han ändå erkände uppfostrans roll och då insåg att alla de här egenskaperna inte kom naturligt utan att de behövde fostras in. Tankesprånget att män och kvinnor inte kan vara så jätteolika varandra kan inte ha varit långt från den insikten, men likväl framhärdade han i att en skarp åtskillnad skulle göras och att kvinnor skulle vara männens tjänare. Nu ska det tilläggas att jag än så länge inte läst särskilt mycket Rousseau men i och med att han likväl utgår ifrån att kvinnor har en naturlig nyfikenhet och fantasi som enligt honom bör tryckas ned och förbli outvecklad så innebär det ju att han inte, till skillnad från många av Upplysningens filosofer, ansåg kvinnor vara mindre lämpade till det mesta. Han verkar helt enkelt bara ha hatat kvinnor.
.
Tyvärr är det väldigt mycket sådant här en får läsa i "klassiska" pedagogiska och didaktiska texter, till exempel Jean Piaget (dog 1980) som bedrev all sin forskning på pojkar och dessutom använde sig av en väldigt instängande utvecklingsstadieteori som hela det svenska skolsystemet är baserat på, eller Lawrence Kohlberg (dog 1987) som skrev om hur barn utvecklar moral i sex olika stadium, men att kvinnor som mest kunde nå upp till det fjärde stadiet.
Nej, tack vet jag Leo Vygotskij!

Rapport från Nolle-P

Som jag skrev tidigare håller jag på att nollas för lärarsektionen lsek på Linköpings Universitet. Målet med utbildningen är att jag ska bli gymnasielärare i historia och svenska, eller möjligen samhällsvetenskap men det lutar åt svenska, och det är därför jag inte riktigt kan uppdatera som vanligt den här veckan och nästa. Men jag tänkte i varje fall berätta lite om några upplevelser.
.
Idag hade vi en oerhört bra föreläsare som pratade om undervisning i historien och vad lärare som yrkesgrupp är bäst på. Han hade den perfekta kombinationen mellan humor och fakta vilket gjorde det lätt att lyssna på. Tyvärr dök det upp ett rejält problem under föreläsningen, nämligen då han i en lite rolig anekdot pratade om hur småsyskon och storasyskon fungerar bra ihop i äktenskap, jämfört med två storasyskon och två småsyskon. Det var uppenbart att det var skämtsamt menat och syftade till att illustrera att människor är olika på grund av sina erfarenheter av livet, att han inte menade att på allvar säga att storasyskon är på ett sätt och småsyskon på ett annat, men problemet var att han alltid pratade om ett par som en man och en kvinna och lät lite som att par alltid ser ut så. Det var lite synd, även om jag inte riktigt visste hur jag skulle kritisera det hela då ifall jag frågat "men glömmer du inte hbtq-par nu?" bara skulle verkat småaktig och fått svaret "jo, det är klart att de också finns med".
Det var en rätt frustrerande insikt, att det inte fanns något jag kunde göra som inte skulle gjort åhörarna mindre feministiska snarare än mer.
.
Sedan var jag på en stor fest, eller festivalliknande tillställning, arrangerad av LinTek (Kåren för teknologer på LiU), kallad München Hoben där Rebecca & Fiona spelade. Jag måste säga direkt att, även om det lät helt okej, så är det inte min typ av musik. Det som däremot slog mig var hur sjukt imponerande det var med två tjejer som gör intåg på en annars klassiskt manlig arena. De flesta DJs och liknande är helt enkelt killar, och många tjejer som ska ta sig in i den typen av bransch, eller populärmusiken i största allmänhet, definieras av sitt utseende och förväntas vara snygga och sexiga som främsta egenskap. Det körde inte Rebecca & Fiona på. De var istället coola, hoppade runt och viftade med händerna och så. Nu säger jag inte att de var fula eller så, jag var inte tillräckligt nära för att se, utan att deras utseende kändes irrelevant för deras image. Som det ska vara, med andra ord.
Jag har ingen direkt djupgående analys av det hela, utan tyckte mest att det var extremt coolt och ville dela med mig av det, samtidigt som jag återigen ber om ursäkt för att jag inte kan skriva så mycket för tillfället.

Oattraktiva män och oattraktiva kvinnor

Jag läste igenom kommentarerna till ett av Hanna Fridéns blogginlägg, och där fanns det en kille som förklarade varför han ogillade feminister. Ett av argumenten han tog upp var att det var en skillnad mellan hur människor som kunde anses som "oattraktiva" behandlades beroende på ifall de var män eller kvinnor. Han skrev:
.
"Vad jag protesterar mot är den ganska vanliga feministiska hållningen att om män inte lyckas på köttmarknaden då får männen skylla sig själva och göra något åt det, det är inte någon kvinnas skyldighet att tycka att mannen är sexuellt attraktiv. Samtidigt så är det ett samhällsproblem att den feta kvinnan inte ses som attraktiv, och hon ska inte behöva sträva efter en sjuklig idealvikt."
.
Den här skillnaden beror framför allt på en grej. I samhället som det ser ut nu är kvinnors utseende extremt viktigt. Mäns utseenden börjar också bli allt viktigare, men en kvinnas hela värde tenderar att definieras utifrån, eller i varje fall vara knutet till, hurpass snygg hon är. Och eftersom samhället och kulturer vi rör oss i påverkar oss väldigt mycket leder det här till att det är mycket vanligare att kvinnor mår dåligt på grund av sina utseenden. Det här handlar inte om att könen är olika i sig, utan just om att kvinnobilderna som lyfts fram i samhället tenderar att värderas främst på grund av sina utseenden. Hur ofta beskrivs inte en känd kvinna som vacker, även om det är annat hon är känd för. För att ge ett exempel: Bara igår då någon ute i korridoren tittade på Sommarkrysset, eller något liknande, så presenterade programledaren Lena Philipson som "snygga Lena Philipson" och Ison & Fille som "coola Ison & Fille". Det här är ständigt återkommande strukturer i samhället som påverkar oss enormt mycket, och om folk sällan fokuserar på annat än kvinnors utseenden så är det ju ganska självklart att det egna utseendet blir väldigt viktigt för många kvinnor.
Till råga på det här så är det dessutom bara en, eller ett fåtal olika kroppstyper som lyfts fram som vackra. Oftast kvinnor med smal kropp, långa ben och ganska stora bröst. Problemet är att det inte är alla som har den här kroppstypen och för vissa kan det vara rent av farligt att försöka skaffa den. Därför har det kommit en form av motreaktion, i brist på bättre uttryck, som pratar om att även kvinnor som inte följer den här utseendemallen också kan vara attraktiva.
.
Så varför får inte män samma behandling där det talas om att även män som inte följer utseendenormerna är attraktiva ändå? Jo, först och främst för att som det varit tidigare och är än så länge så slår den här utseendehetsen helt enormt mycket hårdare mot kvinnor än mot män. Det är ingen tillfällighet att större delen av alla med ätstörningar faktiskt är kvinnor, att det är standard för en tjej att ha smink men inte för en kille och att så gott som alla skönhetsprodukter och liknande marknadsförs främst till kvinnor. Nu vill jag inte påstå att män inte också mår dåligt av utseendehetsen, att män inte kan använda sig av smink och skönhetsprodukter eller drabbas av ätstörningar, utan bara att det är vanligare att kvinnor gör det. Och i och med att det är vanligare att kvinnor drabbas av utseendehetsen så blir det mer akut att lösa de här problemen, som dessutom syns lättare i och med att det är fler som drabbas.
Det ska även tilläggas att, även om utseendehets är skadligt oavsett, så brukar de kroppar som män förväntas leva upp till ändå vara hälsosammare kroppar än de som kvinnor förväntas leva upp till, åtminstone i den aspekten att många män behöver träna för att få sina (Något som kroppen överlag mår bra av, om det inte görs in absurdum), medan många kvinnor (Inte alla) behöver banta och svälta sig för att få sina (Något som kroppen överlag inte mår bra av, till skillnad från att bara äta hälsosammare).
.
Innebär det här då att män som drabbas av utseendehetsen bör nonchaleras? Nej, verkligen inte, och det är det ingen feminist som påstår heller. Men, det som killen som kommenterade kritiserar i sina kommentarer är att feminister är dåliga för att de inte lägger samma energi på problemet med mäns utseendehets, som är mindre, än vad de gör för att hjälpa kvinnorna med samma problem. För att förenkla så är kommenteraren arg för att feministerna inte gör allt. Vilket intressant nog är just den kritik som Fridén bemöter i sitt ursprungliga inlägg.
.
Slutligen så, rörande det att män borde klara sig själva och får skylla sig själva om de inte får ligga på krogen, så är det inte en åsikt som jag någonsin hört från någon feminist. Det är klart att vissa män, precis som vissa kvinnor, får skylla sig själva om de inte lyckas få med sig någon hem, allt påverkas ju av hur en betér sig, men jag har aldrig hört någon säga att alla får skylla sig själva på något högre plan än vad tjejer får. Det ska också tilläggas att män tenderar att ses mindre som hjälplösa eller som offer för att den stereotypa mansrollen inte erkänner mannen som hjälplös eller ett offer, en roll som vi feminister vill ändra på och ta bort så att alla, män, kvinnor och folk som inte känner sig bekväma med något av dem, ska ha rätten att få känna sig både starka och svaga ibland utan att det ska vara något fel med det.
.
Som jag skrivit tidigare så finns det ingen diskrimineringskonstant i samhället som måste upprätthållas, och samma är det med mänsklig olycka. Bara för att några vill hjälpa kvinnor att må bättre med sig själva så innebär det inte att det kommer leda till att män kommer att må sämre, och att gnälla om att feministerna inte gör precis allt för alla kommer knappast att göra samhället bättre. Så ifall du tycker att det är skandal att många män mår dåligt och drabbas av utseendehetsen, se till att få arslet ur vagnen och börja hjälpa till i så fall istället för attbara sitta och kasta skit på de som anstränger sig för att hjälpa andra.

Om föräldraledighet

Det debatteras tydligen ganska vilt, igen, rörande föräldraförsäkringen och huruvida den borde delas upp mellan föräldrarna eller ifall dessa helt och hållet ska få fördela ut dem mellan sig själva. Rent utåt kan det tyckas vara en fråga mellan alla ska få bestämma själva och staten ska kontrollera saker, men riktigt så enkelt är det inte.
(Det ska också tilläggas att jag i det här inlägget främst pratar om ett heterosexuellt, monogamt förhållande. Givetvis är långt från alla förhållanden sådana, men debatten brukar främst röra dem)
.
Först och främst måste vi fråga oss ifall det "fria valet" verkligen är så fritt. Även om vi bortser ifrån rena deterministiska teorier så har vi fortfarande problemen med könsrollerna. Eftersom att kvinnor rent generellt sett brukar anses vara "bättre lämpade" att ta hand om barn vågar jag påstå att det kommer att leda till att fler kvinnor kommer att tillbringa längre tid hemma med barnen än motsvarande för män just för att "det ju är naturligast så" och "hon/jag har ju bäst koll på sådant". Det finns dessutom diskurser i samhället som påtalar män som inkompetenta med barn, och precis som alla könsroller är det här något som vi som feminister vill arbeta emot. Det finns helt enkelt inget som säger att män skulle ha sämre hand med barn, och vad Per Ström än må ha att säga om saken så tycker inte feminister det.
.
Ett av de vanligaste argumenten en hör är på grund av de ekonomiska faktorerna. Eftersom att mannen rent generellt sett tjänar mer än kvinnan så är det, enligt de som för fram argumentet, rimligt att kvinnan tar större del av föräldraledigheten eftersom att familjen då tjänar mer pengar på mannens lön än vad de gjort på kvinnans.
Det ironiska med det här är att en också ofta hör som "förklaring" för löneskillnaderna mellan män och kvinnor att kvinnor inte jobbar lika mycket och behöver ta pauser i karriären för graviditet och barnledighet.
Kvinnor ska alltså vara hemma med barnen mer för att de tjänar mindre för att de är hemma med barnen med. Tala om moment 22!
Faktum är att enligt en studie IFAU (Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering) så talar mycket för att löneskillnaderna mellan män och kvinnor skulle minska ifall föräldraledigheten delades istället för att paren själva delar upp den. Jag tvivlar på att de skulle försvinna helt, men ett steg i rätt riktning är ju alltid något.
.
Givetvis finns det fler fördelar med delad föräldraledighet. Ifall pappan är mer närvarande och får mer kontakt med barnen är ju det något som pappan definitivt tjänar på. Dessutom blir föräldraarbetet lättare för föräldrarna eftersom att de är fler som delar på det (Inte för att ensamstående på något sätt är dåliga eller otillräckliga föräldrar, men jag tror ändå att det är lättare att ha en eller flera att dela ansvaret med). Dessutom tror jag att föräldrar mår bra av att överlag spendera tid tillsammans med sina barn.
.
Men borde inte föräldrarna, som vuxna människor, ändå få bestämma själva hur de vill dela upp ansvaret, då? På ett plan, ja, men samtidigt är ju valen och besluten de fattar inte alltid särskilt fria och inte heller särskilt bra. Dessutom, då människor får göra helt som de vill, tenderar de att göra så som de alltid har gjort, oavsett om det är bra eller dåligt. Det styrs av samma principer som genusstrukturerna i och med att det känns mer naturligt för människor att göra på ett visst sätt i och med att de är vana vid det. För att bryta de här mönstren så räcker det inte med den "fria" viljan utan en behöver uppmuntra till förändring och nytänkande, exempelvis genom delad föräldraledighet. Som förslagen ser ut nu så får människor fortfarande bestämma lite över den, då föräldrarna får en tredjedel var och sedan fritt får bestämma kring den sista.
.
En delad föräldraledighet vore bra just för att det skulle minska ojämlikheten mellan könen i samhället. Fritt val låter ju väldigt trevligt och tjusigt, men när allt kommer till kritan är inte valet särskilt fritt, och det drabbar alla. Både kvinnor som får sämre karriärsmöjligheter, mindre lön och får ta på sig på tok för mycket ansvar i hemmet, och männen som får mindre möjligheter att spendera tid med sina barn.
.
.
.
Ps
Jag vill också redan nu passa på att ursäkta mig för att jag inte kommer kunna uppdatera bloggen lika ofta under de kommande två veckorna. På söndag drar nämligen mitt Nolle-P igång på lärarutbildningen här i Linköping, så av allt att döma kommer jag att ha väldigt fullt upp i två veckor. Men jag ska försöka få iväg något i alla fall.
Ds

Zack Snyder och myten om att feminism är lika med könskrig

Igår kväll tittade jag på Sucker Punch av Zack Snyder, en film som skaparen själv hävdat minsann ska vara väldigt feministisk. Jag var skeptisk redan från början eftersom Snyder enligt min erfarenhet är en misogynist utan like och för att trailern visade en lättklädd tjej som slogs mot massa saker, något som inte kändes särskilt feministiskt. Inte för att det är något i grunden ofeministiskt eller på något sätt fel med lättklädda tjejer, utan felet kommer istället när kvinnor reduceras till enbart sina kroppar. Alltså att kroppen och utseendet blir det enda som räknas, något som sker allt för ofta i både samhället och framför allt i populärkulturen.
.
Så, jag var skeptisk inför Sucker Punch och det med all rätt, visade det sig då den inte alls var något att hänga i julgranen. Förutom att jag tyckte att den var genuint usel så hade den oerhört mycket problematik kring bilden av kvinnor som visades upp (något jag inte tänker fördjupa mig i allt för mycket här, men googla på "Sucker Punch + feminism" om ni är intresserade), men det jag framför allt blev väldigt överraskad av var hur någon kan tro att det är feminism då ett gäng lättklädda kvinnor spöar skiten ur killar. Sen började jag dock fundera och insåg att det här är något som återkommer väldigt ofta i populärkulturen, alltså att en film får en feministisk stämpel bara för att den innehåller en kvinnlig karaktär som spöar en massa män (Något som också ofta används som ett otillräckligt försök att balansera ut att mängder av sexuellt våld mot kvinnor också visas).
Jag funderade vidare allt medan filmen pågick och plötsligt slogs jag av en insikt:
.
Det är ju så här Per Ström definierar feminism!
.
(För er som inte vet det är Per Ström en extremt antifeministisk bloggare som ägnar sina inlägg åt att envist hävda att Sverige är totalt superjämlikt och att kvinnor ska sluta gnälla, för att i nästa andetag börja gasta om hur stört jättesynd det är om alla män som faller offer för det "matriarkala förtrycket")
.
Snyder verkar, liksom Ström, tro att feminismen handlar om ett könskrig mellan män och kvinnor. En vanlig åsikt, tydligen, eftersom att en film aldrig annars skulle klassas som feministisk bara för att den innehåller en kvinnlig karaktär som spöar skiten ur manliga, särskilt inte en film som är såpass problematisk ur ett genusperspektiv som Sucker Punch är. Nu säger jag inte att en film som innehåller kvinnor som spöar upp män nödvändigtvis inte är feministisk, utan min poäng är att kvinnor som sparkar arslet av män egentligen inte har något med feminismen att göra.
.
Feminismen går ut på att män, kvinnor och alla som inte känner att de passar in i något av dem ska kunna mötas, leva och vara på lika villkor, inte att kvinnor ska förtrycka män. Den går ut på att kön eller läggning inte har någon betydelse för en människas värde och att istället för att se till och döma en person efter stereotypa bilder av hur en person tillhörande ett visst kön "brukar vara" så ska en se till hur en person är som person och inte ens prata om "typiskt manligt" och "typiskt kvinnligt" eftersom att något sådant överhuvudtaget inte existerar och bara beror på sociala konstruktioner som dessutom bara tvingar in oss alla i olika fack som inte gör annat än att begränsa oss. Det finns liksom inget könskrig och det ligger inte i feministernas intresse att skapa ett. Då vi pratar om hur vi ska krossa patriarkatet menar vi inte att vi vill göra slut på alla män, utan vi menar att vi vill få bort de kulturella och sociala diskurser och instanser som gör att kvinnor är strukturellt underordnade män. Då vi vill att kvinnor ska sluta diskrimineras innebär det inte att vi vill att män ska börja diskrimineras utan vi vill bara att kvinnor ska få sin beskärda del, vilket innebär att män måste släppa ifrån sig lite, något som inte är diskriminering utan bara rättvisa (Om det finns fyra äpplen och person A har ett äpple och person B har tre äpplen så är det rättvisare ifall person A får ett av person Bs äpplen så att bägge har två äpplen). Då vi talar negativt om normer och könsroller så är det inte en attack på vare sig manligheten eller kvinnligheten eller ett försök att göra "män av kvinnor och kvinnor av män", utan det innebär helt enkelt att vi tycker att det är mer till att vara människa än vilket kön en tillhör, och att en såpass slumpmässig struntsak inte borde ha någon betydelse för hur ens liv ska yttra sig.
.
Så Zack Snyder och Per Ström och så många andra har fel. Feminismen innebär inte könskrig eller feministerna mot männen, särskilt inte med tanke på att långt från alla feminister är kvinnor. Och vill du göra en feministisk film, se till att du skapar kvinnliga karaktärer (Och manliga) som faktiskt är människor och inte bara blickfång. Då har du redan kommit en bra bit på vägen, och långt mycket längre än vad Zack Snyder gjort än så länge.

Att köpa eller att hyra - Det är inte frågan

Nu tänker jag sticka ut hakan lite och skriva ett inlägg om prostitution. Det är en väldigt laddad fråga, och en fråga som jag själv skiftat åsikt i väldigt mycket.
För att på direkten avslöja var jag står så är jag emot legaliseringen av sexköp. Jag har tidigare varit för det i och med att jag tänkte att det är något som aldrig skulle försvinna, och att det då bör legaliseras som någon form av damage-control, eftersom att då kan det hela i varje fall bli reglerat. På ett plan kan det här låta vettigt, men det jag insett på sistone är att det är väldigt viktigt att samhället tar en tydlig ståndpunkt mot något som inte bör finnas i det. Det handlar helt enkelt om vilken bild som visas upp.
.
Sidenote: I vissa delar av det här inlägget fokuserar jag främst på kvinnliga prostituerade. Jag är emot sexköp, oavsett könet på den köpande och den säljande, men, som jag skrev om i mitt inlägg om mord i nära relationer, så kan den strukturella problematiken se lite olika ut beroende på om en pratar om män eller kvinnor.
.
Men, vid sexköp så köper en ju inte en person, utan det är bara en tjänst som den prostituerade står för. Eventuellt hyr en henom.
Det här är nog det vanligaste som i alla fall jag hör då sexköp diskuteras. Men saken är den att oavsett vad en väljer att kalla sexköp så ligger inte frågan i ordvalet. Det är helt enkelt fel oavsett ifall det bara är att hyra eller att köpa en person, och om diskussionen reduceras till det så har en missat vad det faktiskt handlar om, och vari de allvarligaste problemen faktiskt ligger.
.
Okej, så varför är det fel?
Det största felet med sexköp är förstås att det är väldigt många människor som far väldigt illa. Trafficking, och folk som tvingas till det i största allmänhet, torskar som går väldigt hårdhänt till angrepp mot de prostituerade, hallickar som i mångt och mycket kan vara ännu värre. Kort sagt så skadas många prostituerade både fysiskt och psykiskt.
Men säg att samhället fick bukt med allt det där, att ingen skulle tvingas till det och att ingen skulle komma till skada, vore det verkligen fel då?
Jo, det vore det. Problemet med i varje fall heterosexuella sexköp är att de ger upphov till en stärkt bild av kvinnor som enbart njutningsobjekt som sedan kan kasseras efter "användning". Den här problematiken finns givetvis med manliga prostituerade också, men i och med att det i samhället redan nu finns en typ av objektifiering av kvinnor som helt enkelt inte existerar på samma sätt då det gäller män så blir problematiken av en helt annan magnitud då det gäller kvinnliga prostituerade. Inom sexköpsbranschen blir kvinnor helt enkelt reducerade till bröst och könsorgan, som ting en kan använda lite hur som helst.
Om en, i det här fallet heterosexuell kille utan problem kan gå och "hyra" en kvinna för en natt så ökar risken för att han helt och hållet ska börja betrakta kvinnor som något utbytbart och lägre stående. Det handlar helt enkelt om en exploatering av främst kvinnors sexualitet (även om det finns många manliga prostituerade också), att en förvandlar sexualiteten till en handelsvara, vilket den helt enkelt inte är.
På ett plan gäller det här förstås prostituerade av bägge könen. Det kommer leda till en rejält försämrad människosyn ifall folk kan köpa sig tillgång till andra människors kroppar, och det kommer leda till att människor börjar betrakta andra människor som utbytbara saker, snarare än specifika individer.
.
Men är det inte konstigt att det är förbjudet att köpa, men inte att sälja?
Nej, det tycker jag faktiskt är något oerhört positivt. Saken är den att då något kriminaliseras så blir alla som sysslar med det hela kriminella, och kriminalitet drar till sig mer och grövre kriminalitet i och med att det inte omsätts av samma sociala och samhälleliga skyddsnät. Då någonting inte är lika skyddat så blir det alltså mottagligare för grövre brottslighet, just för att samhället inte längre skyddar det. Om en prostituerad till exempel skulle misshandlas eller våldtas av en torsk så skulle hen få det mycket svårare att anmäla det och få hjälp av polisen ifall själva säljandet av sex också vore olagligt, just för att hen då riskerar att straffas för att hen är prostituerad. Den redan låga anmälningsbenägenheten skulle alltså sjunka som en sten.
Då det istället ser ut som det gör i Sverige nu så blir det åtminstone i teorin lättare, fortfarande inte lätt men lättare, för en prostituerad att anmäla övergrepp eftersom att hen då inte riskerar något straff själv, just för att det inte är olagligt att sälja sex, bara att köpa.
.
Men är det inte taskigt mot de prostituerade som faktiskt säljer sex frivilligt?
Först och främst kan en ställa sig frågan hur frivilligt det hela faktiskt är. Många prostituerade har en historia av övergrepp långt innan de började sälja sex, något som med stor sannolikhet kan ha format dem och deras bild av sex och sexualitet. Det är också vanligt att prostituerade förklarar säljandet av sex som ett sätt att känna sig själva attraktiva eller värdefulla. Problemet där ligger förstås i varför någon från första början känner att hen behöver sälja sex för att känna sig värdefull. Då kanske den personen borde få hjälp redan där. Likadant är det med människor som säljer sex som ett sätt att ta kontrollen över sin egen kropp, eller som ett sätt att skada sig själva. Huruvida det då faktiskt är "frivilligt" eller inte kan diskuteras, men de prostituerade som säljer sex av de här anledningarna borde ju snarare få hjälp och stöd av samhället.
Nu påstår jag förstås inte att det inte alls finns välmående prostituerade som gör det just för att de själva känner att de vill och att det är rätt för dem. Men väldigt många faller inte in under den kategorin.
.
Men är det inte en fråga om moralisering och försök till kontroll av människors sexualitet då en vill förbjuda sexköp?
Nej, även om många förespråkare försöker få motståndet mot legaliserandet av sexköp att låta som sexualkonservatism så är det långt ifrån sanningen. Huvudfrågan här handlar helt enkelt om att väldigt många människor som säljer sex far eller riskerar att fara väldigt illa ut, att sexköp blir en reproduktion av extremt negativa könsroller, samt en objektifiering av människor. Det är klart att det är en fråga som rör moral, definitivt, men det är inte "moralisering". Syftet är inte att hindra folk från att göra vad de vill med sina kroppar, syftet är att hindra folk från att göra vad de vill med andras kroppar, andra som ofta far illa av den exploateringen.
Vad konservatism beträffar så vill ju konservativa på ett plan egentligen återgå till "så som det var förut", eller i varje fall undvika förändring. Och sexköp var lagligt långt innan det blev olagligt. Faktum är att till och med den kristna kyrkan drev bordeller under en tid.
.
Men är det inte bättre att folk går till prostituerade istället för att våldta folk?
Att en legalisering av sexköp skulle minska antalet våldtäkter är förmodligen ett av de sämsta argumenten för en legalisering som finns. Först och främst så är en våldtäkt inte sex, det är ett brott, och det är extremt förnedrande att anta att främst män inte kan kontrollera sina lustar tillräckligt mycket för att låta bli att våldta någon. Dessutom är genusproblematiken en starkt bidragande orsak till våldtäkter, alltså att en del män anser sig ha rätt till sex, och precis som med terrorism är lösningen på det inte att samhället böjer sig. Tvärtom så måste vi stå upp för att våldtäkt aldrig är okej och kräva av folk att de ska inse att de inte har rätt till att ta sex ifall de inte hittar någon som frivilligt vill ge det. Även om det vore så att våldtäktsmän bara är kåta så ska vi inte ge dessa personer en laglig "utväg" och tillåta deras skeva människosyn att florera.
.
Men är det inte synd om t ex handikappade eller andra som har svårt att/inte får ligga?
Jo, det är jättesynd om folk som inte får till det så ofta. Tro mig, jag kan inte ragga alls heller och jag har inte tur i kärlek. Men sex är inte en rättighet. En person har helt enkelt inte rätt till att få sex, och tanken att sex faktiskt skulle vara något som en har rätt till är något som i värsta fall leder till våldtäkter, som jag skrev tidigare. Om en överhuvudtaget ska se sex som något som kan ges och fås, en tanke jag inte gillar eftersom att det lite är knutet till bilden av kvinnor som givare av sex och män som mottagare (Alltså att kvinnor inte riktigt har någon egen sexualitet), så bör sex rimligtvis betraktas som en gåva som en person kan ge till någon som A) den vill ge det till och B) som vill ha det.
.
Aha! Men om sex då är en gåva borde det ju vara upp till var och en att bestämma vem den vill ligga med och varför?
Alltså, givetvis ska sex vara något som en person själv bestämmer vem eller vilka den vill ha det med. Det jag kritiserar är egentligen inte säljandet av sex, utan köpandet. Det är sant att i en idealvärld utan könsroller och där ingen råkar illa ut så vore prostitution inte ett direkt problem eftersom att det då rör sig om individer som själva bestämmer över hur och varför de vill ligga. Även om de prostituerade givetvis alltid är individerså finns det en betydligt större och mer djuprotad problematik kring det hela som det ser ut nu.
.
Sexköp som det ser ut nu är något som objektifierar människor och reducerar dem till njutningsapparater, utan egna känslor, och det är helt enkelt fel. En legalisering av sexköp skulle dels inte leda till någon förbättring för människor och dels skulle det cementera fast en bild av människor som kasserbara ting som går att köpa för pengar. Därför är jag emot en legalisering.
.
Jag skulle vilja avsluta med ett citat från en av mina favoritbloggar, One-way Communication (Börja läs den!), rörande skillnaden mellan prostitution och andra tjänster så som massage:
"Jag har aldrig hört någon tala ut om hur de valde att sälja massage till människor för att döva sin egen ångest. Jag har aldrig hört någon säga att de grät efter första gången de hade gett någon massage för pengar. Jag har aldrig hört någon berätta om hur de blev våldmasserade som barn och nu använder massage som ett sätt att ta kontrollen över sin egen kropp. Jag har aldrig hört någon säga att de började massera folk av självdestruktiva skäl.
.
Däremot har jag hört massvis med liknande historier när det gäller att sälja sex."

Länktips

Då jag länkade till mitt förra inlägg på facebook skapades det en extremt intensiv diskussion kring Bechdel-testet, så jag tänkte länka till en kort video som talar lite mer om det.
.
Jag skulle också vilja passa på att tipsa om fler av Anita Sarkeesians klockrena videoklipp där hon pratar om feminism och kvinnors närvaro i populärkulturen.

Fokus på kvinnor är inte diskriminering av män

I diskussioner om feminism är det mycket vanligt att höra folk som börjar tala om att feminister alltid bara fokuserar på kvinnor till den grad att det "blir diskriminerande mot män". Som exempel på det är att bolagsstyrelser med bara, eller i varje fall en majoritet kvinnor lyfts fram som positiva exempel, eller att kvinnliga kulturskapare ofta tenderar att sättas i centrum. Ett annat exempel som jag inte hört nämnas men som också skulle kunna figurera är att det inte finns någon manlig variant av Bechdel-testet vilket leder till att en film med bara kvinnliga karaktärer anses vara (åtminstone utifrån en genusaspekt) bra medan en film med bara manliga klassas som dålig.
Även om den här typen av argument är besläktade med de stenkorkade "världen-kommer-gå-under-argumenten" (Ni vet de där någon börjar prata om att det minsann inte vore bättre ifall kvinnorna syrde allt, snarare tvärtom om den personen får säga vad hen tycker. Alltså någon som helt missförstått vad feminism innebär) så är det här en fråga som är värd att ta upp.
.
Låt mig först och främst göra det tydligt; det här handlar inte om någon diskriminering. Det här är istället att betrakta som en typ av reaktion mot hur samhället och världen på det stora hela ser ut. Som det ligger till nu så brukar nämligen fokus ligga på män. Jag har skrivit om det tidigare, dels om hur män är normen i samhället men också om hur bilden av en kulturskapare oftast föreställer en man, alltså att män tenderar att ses som kulturskapare, medan kvinnor tenderar att ses som kvinnliga kulturskapare. Kvinnor brukar alltså särskiljas på grund av deras kvinnlighet, medan mäns kön överhuvudtaget inte brukar nämnas, de är helt enkelt bara t ex författare. Det där är för övrigt något som ni kan undersöka själva om ni tvivlar på mig. Läs i tidningar, läroböcker och liknande och se hur ofta någon pratar om en manlig författare som just "manlig författare" och inte bara "författare", och jämför sedan det med hur ofta en kvinnlig författare beskrivs som just "kvinnlig författare".
.
Vi har alltså en ojämlikhet i samhället och anledningen till att företagsstyrelser med en majoritet av kvinnor lyfts fram som positiva exempel är inte för att kvinnor skulle vara bättre än män, utan det är för att dessa styrelser avviker från normen. Eftersom de flesta företagsstyrelser består av enbart, eller i varje fall en majoritet av män så är det viktigt att lyfta fram de fall där det inte är så, just för att visa att en styrelse inte behöver följa normen och bestå av främst män för att vara en bra styrelse.
.
Samma sak gäller i kulturens värld. Eftersom större delen av alla populärkultur är producerad av män och gjord med män som huvudsaklig målgrupp så är det också här viktigt att lyfta fram den kulturen som inte är det. Inte för att den skulle vara svagare eller sämre, utan helt enkelt för att det inte finns så mycket i jämförelse. För att ta Bechdel-testet igen som exempel: Antalet filmer som klarar alla tre kriterierna ([1] Två eller fler kvinnor med som [2] pratar med varandra [3] om något annat än en man) är extremt få om vi ska jämföra med antalet filmer som fungerar åt det motsatta hållet, det vill säga innehåller två eller fler män som talar med varandra om något annat än en kvinna. Faktum är att så gott som alla filmer klarar de kriterierna.
Nu går det givetvis att invända att även kvinnor nyttjar populärkultur som producerats med män som huvudsaklig målgrupp. Och jo, det stämmer alldeles utmärkt. Men om kvinnor kan nyttja populärkultur med män som huvudsaklig målgrupp borde ju då också män kunna nyttja populärkultur med kvinnor som huvudsaklig målgrupp i samma utsträckning, inte sant?
Hannah som skriver One-way Communication skrev i ett inlägg att hon som yngre sagt att hon trodde kvinnor lättare kan identifiera sig med män än vice versa. Jag håller helt med henne i hennes resonemang; att det är så handlar inte om någon medfödd, biologisk förmåga eller liknande, utan bara att kvinnor helt enkelt är väldigt mycket vanare vid att göra det än vad män är just för att populärkulturen är såpass vinklad åt mäns håll.
Nu vill jag givetvis inte påstå att det finns manlig och kvinnlig kultur och på så vis göra en stor skillnad mellan könen, utan folks intressen är folks intressen, oavsett vilket kön de har. Alla kan helt enklelt gilla allt, oberoende vilket kön de identifierar sig som (Om det överhuvudtaget ens är "man" eller "kvinna"). Däremot så finns det kultur som har huvudsakliga målgrupper, det vill säga som riktar sig till en stereotyp bild av exempelvis män eller kvinnor.
.
Det är alltså på grund av det här som många feminister lyfter fram kultur av och riktad till kvinnor, bolagsstyrelser med en majoritet kvinnor, och liknande. Inte för att kvinnor är bättre, utan helt enkelt för att det är normbrytande. Med tanke på att världen i runda slängar består av nästan hälften kvinnor så vore det ju rimligt att i runda slängar nästan hälften av alla företag hade en styrelse med majoriteten kvinnor, att omkring hälften av all populärkultur producerades av kvinnor och med kvinnor som huvudsaklig målgrupp. Det vore också rimligt att ungefär hälften av alla viktiga karaktärer i filmer, böcker, spel och liknande vore kvinnor (Och betydligt fler karaktärer som inte känner att de passar in och/eller identifierar sig i den binära könsuppdelningen!).
Så ser det tyvärr inte ut, så därför är det viktigt att vi fortsätter att lyfta fram de fall där det bryts mot normen. Inte för att diskriminera män, utan för att diskrimineringen av kvinnor ska upphöra.

Nej, vi ska inte ha någon jävla straight-parad

Nu i veckan har jag varit på Pride, vilket varit oerhört kul (träffade Sofia Zettermark och hennes flickvän Moa, vilket kändes extremt coolt ^^), men i och med festivalen har också de vanligaste påpekandena dykt upp till ytan i år med, som "men, om vi har en parad för homosexuella så borde vi ju ha en för straighta med, annars är det ju orättvist och så blir det diskriminering mot straighta".
Först en språklig sidenote: Pride är för hbtq-personer, inte bara för homosexuella. Det kan vara värt att komma ihåg med tanke på att framför allt transpersoner redan negligeras väldigt mycket i vårt samhälle.
Jag blir så sjukt förbannad varje gång jag hör det här. Personerna som kläcker ur sig det här har verkligen inte förstått vad det är Pride faktiskt handlar om och varför festivalen och paraden finns, men för att skriva det så enkelt som möjligt: Pride finns för att hbtq-personer utsätts för förtryck och diskriminering på grund av vilka de är. Inte saker de gör, utan vilka de är. Därför finns Pride.
.
Vad en festival och parad för straighta eller cissexuella så finns det inte av den enkla anledningen att det inte behövs någon. Först och främst så är det i extremt få fall om ens någonsin som heterosexuella eller cissexuella diskrimineras på grund av sin läggning. Du hör inte ungdomar och barn skrika "straight" eller "breeder" till varandra som förolämpningar, inte heller används "hetero" som negativt prefix. Heterosexuella får aldrig höra att de borde hålla tyst om eller hemliggöra sin läggning och cissexuella måste inte vänta till efter arbetsdagen för att få vara sin rätta könsidentitet. Jag har aldrig hört talas om någon kyrka som fördömmer heterosexuella och ingen har någonsin ifrågasatt straighta och cissexuellas rätt att få barn på grund av deras läggning. Det finns ingen don't ask don't tell policy för straighta och inte heller pratar man om hetero- eller cissexualitet som något onormalt.
Det är helt enkelt det som det handlar om. Heterosexualitet och cissexualitet behöver ingen festival och ingen parad eftersom att resten av året redan tillhör dem. Pride behövs just för att visa att det finns andra sätt än normen att leva sina liv på som är lika okej och också folk kan bli lyckliga med, och för att hbtq-personer för en gångs skull ska få känna att de också är bra och normala. För samhället har hittills, även om det blivit bättre, varit jävligt dåliga på den punkten.
.
Så, återigen nej, vi behöver ingen jävla straight-parad, eftersom att heterosexuella och cissexuella inte behöver och har behövt kämpa för sina rättigheter som just heterosexuell och cissexuell på samma sätt som hbtq-personer. Det handlar inte om att diskriminera straighta, det handlar om att hbtq-personer blir diskriminerade, och Pride är en protest mot det.
.
I en perfekt värld behövs inte Pride, men till dess att vi är där kommer i varje fall jag att glatt gå med i tåget för att visa mitt stöd till dem som inte har det lika lätt som jag, trots att de borde ha det.

I Stockholm utan riktig internettillgång

Som titeln anger är jag i Sthlm och hälsar på föräldrar och vänner, så jag har inte tillgång till vare sig min vanliga dator eller någon direkt internetuppkoppling. Men jag har massor av idéer så när jag är hemma igen kommer jag med nya uppdateringar :)

RSS 2.0