Om föräldraledighet
Det debatteras tydligen ganska vilt, igen, rörande föräldraförsäkringen och huruvida den borde delas upp mellan föräldrarna eller ifall dessa helt och hållet ska få fördela ut dem mellan sig själva. Rent utåt kan det tyckas vara en fråga mellan alla ska få bestämma själva och staten ska kontrollera saker, men riktigt så enkelt är det inte.
(Det ska också tilläggas att jag i det här inlägget främst pratar om ett heterosexuellt, monogamt förhållande. Givetvis är långt från alla förhållanden sådana, men debatten brukar främst röra dem)
.
Först och främst måste vi fråga oss ifall det "fria valet" verkligen är så fritt. Även om vi bortser ifrån rena deterministiska teorier så har vi fortfarande problemen med könsrollerna. Eftersom att kvinnor rent generellt sett brukar anses vara "bättre lämpade" att ta hand om barn vågar jag påstå att det kommer att leda till att fler kvinnor kommer att tillbringa längre tid hemma med barnen än motsvarande för män just för att "det ju är naturligast så" och "hon/jag har ju bäst koll på sådant". Det finns dessutom diskurser i samhället som påtalar män som inkompetenta med barn, och precis som alla könsroller är det här något som vi som feminister vill arbeta emot. Det finns helt enkelt inget som säger att män skulle ha sämre hand med barn, och vad Per Ström än må ha att säga om saken så tycker inte feminister det.
.
Ett av de vanligaste argumenten en hör är på grund av de ekonomiska faktorerna. Eftersom att mannen rent generellt sett tjänar mer än kvinnan så är det, enligt de som för fram argumentet, rimligt att kvinnan tar större del av föräldraledigheten eftersom att familjen då tjänar mer pengar på mannens lön än vad de gjort på kvinnans.
Det ironiska med det här är att en också ofta hör som "förklaring" för löneskillnaderna mellan män och kvinnor att kvinnor inte jobbar lika mycket och behöver ta pauser i karriären för graviditet och barnledighet.
Kvinnor ska alltså vara hemma med barnen mer för att de tjänar mindre för att de är hemma med barnen med. Tala om moment 22!
Faktum är att enligt en studie IFAU (Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering) så talar mycket för att löneskillnaderna mellan män och kvinnor skulle minska ifall föräldraledigheten delades istället för att paren själva delar upp den. Jag tvivlar på att de skulle försvinna helt, men ett steg i rätt riktning är ju alltid något.
.
Givetvis finns det fler fördelar med delad föräldraledighet. Ifall pappan är mer närvarande och får mer kontakt med barnen är ju det något som pappan definitivt tjänar på. Dessutom blir föräldraarbetet lättare för föräldrarna eftersom att de är fler som delar på det (Inte för att ensamstående på något sätt är dåliga eller otillräckliga föräldrar, men jag tror ändå att det är lättare att ha en eller flera att dela ansvaret med). Dessutom tror jag att föräldrar mår bra av att överlag spendera tid tillsammans med sina barn.
.
Men borde inte föräldrarna, som vuxna människor, ändå få bestämma själva hur de vill dela upp ansvaret, då? På ett plan, ja, men samtidigt är ju valen och besluten de fattar inte alltid särskilt fria och inte heller särskilt bra. Dessutom, då människor får göra helt som de vill, tenderar de att göra så som de alltid har gjort, oavsett om det är bra eller dåligt. Det styrs av samma principer som genusstrukturerna i och med att det känns mer naturligt för människor att göra på ett visst sätt i och med att de är vana vid det. För att bryta de här mönstren så räcker det inte med den "fria" viljan utan en behöver uppmuntra till förändring och nytänkande, exempelvis genom delad föräldraledighet. Som förslagen ser ut nu så får människor fortfarande bestämma lite över den, då föräldrarna får en tredjedel var och sedan fritt får bestämma kring den sista.
.
En delad föräldraledighet vore bra just för att det skulle minska ojämlikheten mellan könen i samhället. Fritt val låter ju väldigt trevligt och tjusigt, men när allt kommer till kritan är inte valet särskilt fritt, och det drabbar alla. Både kvinnor som får sämre karriärsmöjligheter, mindre lön och får ta på sig på tok för mycket ansvar i hemmet, och männen som får mindre möjligheter att spendera tid med sina barn.
.
.
.
Ps
Jag vill också redan nu passa på att ursäkta mig för att jag inte kommer kunna uppdatera bloggen lika ofta under de kommande två veckorna. På söndag drar nämligen mitt Nolle-P igång på lärarutbildningen här i Linköping, så av allt att döma kommer jag att ha väldigt fullt upp i två veckor. Men jag ska försöka få iväg något i alla fall.
Ds
Kommentarer
Postat av: den rabiata orakade flat-feministen Fanny
Det roliga med allt detta är ju att om man ska få "välja själv" ska man väl utgå från individen, inte familjen. Alltså: delad föräldraförsäkring.
Postat av: Johanna
Jag fattar inte riktigt varför män skaffar barn om de ändå inte tänker ta hand om dem. What's the point? Jag förstår ändå inte barn, menneeeh.
Postat av: auuus
Nej, precis. Och män lär ju knappast bli mer benägna att ta hand om barn om samhället ständigt reproducerar bilden av att "riktiga" män inte vill ta hand om sina barn.
Trackback
