MRO - ett svar på tal

Det har skrivits en del i tidningarna på sistone om föreningen MRO, Människorätt för ofödda, som är en antiabort-rörelse. På grund av nyhetsrapporteringen trodde jag att det rörde sig om en ganska stor rörelse, något som tydligen inte ska vara fallet. I vilket fall som helst så har de publicerat en mängd frågor och svar på sin hemsida. Jag tänkte gå igenom några av felen i dem.
.
Under fråga fem skriver de bland annat "Vi menar att människovärdet inte hänger på medvetandegrad. Skulle till exempel en djupt medvetslös person inte ha något människovärde? Har vi rätt att döda en person i koma även om vi skulle veta att personen kommer att vakna upp om nio månader?"
Det som MRO missar när de likställer ett foster med en medvetslös människa är ett par saker. Dels saknar fostret erfarenheter. En medvetslös människa hade ett liv och en existens innan hen blev medvetslös, något som fostret saknar. Vidare saknar också foster som aborteras ofta andra människor som bryr sig om det personligen. Det finns givetvis levande människor som också saknar det, och jag vill inte påstå att dessa är mindre mänskliga, men våra kontakter är fortfarande en stor del av att vara människor. Och, innan någon börjar tala om hur väntande föräldrar bryr sig om sina foster, så måste det tas i beaktande att dessa, önskade foster inte tenderar att aborteras.
MRO tänker inte heller på att det är skillnad på att inte vara vid medvetande och att inte ha något medvetande än. En medvetslös människa har alltså varit en människa också innan hen blev medvetslös och har ett medvetande att tala om, även om personen inte har tillgång till det för tillfället. Ett foster däremot har inget medvetande än och har aldrig haft ett heller.
Det ska också tilläggas att det är skillnad på hjärnaktivitet och medvetande. Ett 12 veckor gammalt fosters hjärnaktivitet består av impulser från det autonoma nervsystemet, inte tankar.
.
I fråga sju skriver MRO om att även spädbarn är beroende av vårdgivare, vilket enligt dem leder till att det då skulle vara inkonsekvent att säga att abort är okej eftersom att fostren inte klarar sig själva. Det är dock en stor skillnad i och med att ett spädbarn är beroende av en vårdgivare som kan vara vem som helst, medan ett foster har en parasitlik existens på en specifik persons kropp. Vidare går det både i teorin och praktiken att ta hand om ett spädbarn utan någon som helst fara för sitt eget liv eller påverkan på både kropp och själ, något som däremot är omöjligt när det gäller ett foster. Det är alltså inte alls samma sak.
.
I den tionde frågan ställer MRO kvinnans rätt till sin kropp mot fostrets rätt till sin kropp. Problemet är att för att det här argumentet överhuvudtaget ska fungera måste en dels gå med på premissen att foster har rättigheter, något som långt från alla håller med om. Vidare skriver MRO också om att kvinnans rätt "egentligen handlar om 'rätten' att döda det ofödda barnets kropp". Här utgår de också ifrån att fostret är ett liv och inte bara ett potentiellt liv. De likställer också "döda" med att "hindra från att börja leva".
.
I den elfte frågan bemöter de donations-argumentet, presenterat på hemsidan som "Är inte kvinnans rätt till sin kropp starkare än fostrets rätt till kvinnans kropp? Ingen bör väl tvingas ställa upp till exempel som 'njurdonator' mot sin vilja?"
Först påpekar de att abort är en aktiv handling, medan att avstå från att donera en njure är en passiv handling med tillägget att "En eventuell rätt att avstå från att 'ställa upp med sin kropp' är alltså inte detsamma som rätten att aktivt ta någons liv". Här lyckas MRO på något sätt missa att det är just att avstå ifrån att ställa upp med sin kropp som en kvinna gör då hon aborterar bort ett foster, men eftersom att fostret knappast frågar om lov att få använda kvinnas kropp så tvingas hon göra en aktiv handling för att avstå ifrån att ställa upp med sin kropp. Det hela går att likna vid att du har rätt att aktivt kasta ut en objuden gäst ifrån ditt hus. Fostret är en objuden inkräktare i kvinnans kropp som tagit sig in genom antingen en olyckshändelse eller genom lite obetänksamhet. Men även om du glömt ett fönster öppet så har du rätt att kasta ut en objuden gäst.
De påpekar också att kvinnan är det ofödda barnets moder och att föräldraskap innebär etiska förpliktelser. Men om kvinnan är det ofödda barnets mor, hur kommer det sig då att en gravid kvinna säger att hon "ska bli mamma" snarare än att hon redan är det? Det är en språklig teknikalitet, det medges, men det är å andra sidan aktiva och passiva handlingar med.
Slutligen säger de också att kvinnan "normalt sett [är] medansvarig för barnets tillkomst och har därför en etisk skyldighet att möta barnets behov. Den sexuella akten är moraliskt laddad och medför vissa skyldigheter."
I helvete heller. Den sexuella akten kan bara klassas som moraliskt laddad eftersom att vårt samhälle, främst på grund av religionen, under så lång tid tillskrivit den en moralisk laddning (Märk väl här att våldtäkt inte är en sexuell akt. Det är ett grovt våldsbrott).
.
I frågan därpå (Tolfte för er som räknar) skriver de att det är en logisk och moralisk omöjlighet att abort är en mänsklig rättighet eftersom att den, enligt MRO, tar ett mänskligt liv. Även om man bortser ifrån att abort inte tar ett liv utan bara hindrar det från att skapas så utgår MRO här ifrån att moral är något absolut. Det är det inte.
.
I trettonde frågan missförstår MRO helt och hållet vad "ett privat beslut" innebär, och börjar istället skriva om att mord, sexuella övergrepp och misshandel ofta sker i privata hem. Det är en helt enorm skillnad på att något är ett privat beslut, det vill säga att det bara angår en själv, och att något sker i en privat miljö.
.
I femtonde frågan likställer MRO en abort med att döda gatubarn, eftersom att bägge ofta är oönskade. Skillnaden mellan oönskade barn som blivit gatubarn och oönskade foster är att de förstnämnda redan är födda. Faktum är att en ökad tillgänglighet för abort minskar antalet oönskade gatubarn. Det här innebär dock inte att gatubarn är värdelösa och borde dödas, vilket MRO påstår att det betyder och gör en väldigt ogenomtänkt liknelse till slavhandeln. Det innebär dock att gatubarn är något väldigt tragiskt och det bästa vore om vi kunde undvika det genom att se till så att de barn som blir till är önskade och tas hand om. Det går inte att peka på någon och säga "skulle du då säga att det vore bättre ifall hen aldrig fötts" eftersom att personen ifråga redan är född och redan har ett liv som har ett eget värde. Ett foster har inte ett liv än.
Att säga att "det är alltid bättre att födas än att inte födas" går inte riktigt att applicera här, eftersom att det då utgås ifrån att foster är människor, och inte bara potentiella sådana. Om vi ska dra det här längre kan vi i så fall hävda att preventivmedel också är fel, eftersom att åtminstone några av alla sexakter där sådana förekommer annars skulle resulterat i barn, och det är ju alltid bättre att födas än att inte födas.
.
i sjuttonde frågan gör MRO de förmodligen grövsta argumentationsfelen hittills när de ska bemöta argumentet med att ett abortförbud skulle leda till att många kvinnor skadas och dör på grund av illegala aborter. Först och främst så bemöter de inte argumentet. Istället börjar de prata om att legala aborter också är riskfyllda. Och visst, det finns risker med abort, det finns risker med alla operationer. Men det är fortfarande en helt enormt stor skillnad på legala och illegala aborter. Enligt en rapport från WHO ser vi att osäkra aborter står för 13% av all mödradödlighet i världen, eller 47 000 kvinnor per år. Det är 47 000 liv som eventuellt kunnat räddats om aborterna skett lagligt, på sjukhus. Där står också att 92% av alla aborter som sker i i-länder är säkra som utförs på sjukhus medan mer än 55% av alla som sker i u-länder är osäkra. Till det kan vi lägga till den här kartan över mödradödligheten i världen och då ser vi ett extremt tydligt samband.
Det finns givetvis andra orsaker till att mödradödligheten är högre i u-länder än i i-länder, men osäkra aborter är definitivt något som påverkar det hela.
MRO påstår också att det finns ett orsakssamband mellan abort och bröstcancer, något som kommer ifrån en femton år gammal studie som motbevisats om och om igen. Organisationen hävdar också att de illegala aborterna i Polen är säkra, och refererar till den extremt konservativa, kristna tidskriften Världen idag, en tidning som också står för kulturrasism, islamofobi, hbtqfobi, konspirationsteorier, motsstånd mot sekularisering och att de hävdar att det finns en koppling mellan pedofili och homosexualitet. Inte den mest trovärdiga källan, med andra ord.
Saken är den att då MRO försöker få det att låta som att säkra, legala aborter som sker på sjukhus är lika farliga som osäkra, illegala aborter som sker, ja, lite varstans, så ljuger de.
.
Vid nittonde frågan säger de att de är emot abort även då det gäller våldtäkt och incest. De skriver att "kvinnan blir inte o-våldtagen genom abort", något som helt och hållet stämmer. Däremot så är det nära nog en andra våldtäkt att tvinga kvinnan gå igenom en lång graviditet och förlossningsperiod på grund av att hon utsatts för ett brott.
.
Tjugofjärde frågan är ganska rolig. "Hur många barn har ni som abortmotståndare adopterat?" och MRO svär sig fria med att påstå att de inte måste vilja och kunna ta hand om alla oönskade barn bara för att de ifrågasätter och kritiserar abort. De har givetvis rätt i det, men samtidigt är det väldigt symptomatiskt. Om de som motstätter sig abort inte kan tänka sig ta hand om oönskade barn, hur kan de då förutsätta att det ska finnas andra som vill och kan det? Om jag skulle våga mig på en gissning så skulle jag säga att intresset för att ta hand om oönskade barn som ersättning för aborter är ganska ljummet hos de flesta.
.
I trettionde frågan liknar MRO aborter med folkmord och när de förklarar varför så drar de paralleller till hur judarna av nazisterna betraktades som "o-människor" och "parasiter". Förutom att det här är ett väldigt lumpet ad hominem-argument där de vill sammankoppla en grej med något de flesta anser vara hemskt trots att det inte finns någon direkt koppling, så finns det faktiskt medicinska och etiska skäl till att inte betrakta foster som människor. Något liknande varken fanns eller finns hos judarna, eller några andra grupper som utsatts för folkmord.
.
.
Det här var såklart inte alla frågorna, utan jag tog upp de där jag tyckte MRO hade gjort flest och lättast visbara fel.
Men det viktigaste att ha i åtanke när vi möts av sådana här organisationer och läser det som de publicerar är att det rör sig om en organisation som vill ta ifrån människor sin rätt att själva fatta ett beslut om vad som är rätt eller fel för dem själva, och istället tvinga på människor sin egen moral.

Om yttrandefriheten

Lite i koppling till mitt förra inlägg så kommer jag idag göra en till avstickare, men det här är också kopplat till feminismen, eller snarare till antifeministerna.
.
I dagarna har jag läst på tok för mycket inlägg från diverse rasister, eller "kritiker av multikulturismen och islamismen" som de så fint vill kalla sig själva, som gastar högljutt om hur synd det är om dem eftersom att de möts av så kallat "åsiktsförtryck" och "rasiststämplar" när de, enligt dem själva, bara "vill göra sina röster hörda". De här rasisterna utmålar sig själva som försvarare av yttrandefriheten och offer för grova förtryck på grund av sina åsikter. Något som helt enkelt inte stämmer.
.
Forskarfeministen har skrivit ett fantastiskt bra inlägg om vad yttrandefriheten faktiskt innebär (Tack, Visselpaj, för tipset!) och där tar hon upp att yttrandefriheten handlar om rätten att få säga vad man vill utan att bestraffas för det, men att yttrandefriheten inte handlar om att få sina åsikter publicerade i exempelvis tidningar och liknande. Det handlar inte heller om någon rätt att inte bli emotsagd, vilket många rasister och liknande verkar tro.
Det hörs ständigt från sidor som politiskt inkorrekt eller Per Ström och hans anhang om hur de är förtryckta av det ondskefulla PK-samhället, eller matriarkatet, eller något annat lika absurt, men allt "förtryck" de kan peka på är att folk säger emot dem eller att tidningar vägrar att publicera deras skitsnack.
.
Som jag skrev i mitt förra inlägg så säger inte folk emot dem för att mobba dem eller tysta dem, utan folk säger emot dem för att de inte håller med. Då jag omnämner vissa av de här som rasister är det inte för att jag bedriver någon stor komplott för att de ska misskrediteras genom att kalla dem för dumma namn. Jag kallar dem rasister för att jag tycker att det är rasistiskt att säga att muslimer är onda och vill krossa demokratin. Och, precis som att de har rätt att kalla mig för en manshatande muslimkramare, så har jag rätt att kalla dem kvinnoförtryckande rasister. Det handlar inte om något åsiktsförtryck. Likadant är det då "PK-maffian", som jag antar att jag enligt de här människorna tillhör, rycker ut och argumenterar emot dem på olika forum, i debatter och liknande. Att säga emot någon är inte att förtrycka dennes åsikter, att försöka tysta ned personen eller att förvägra denne sin rätt till yttrandefrihet. Yttrandefriheten slår åt bägge hållen, och precis som att de har rätt att säga sina åsikter så har vi andra rätt att yttra våra åsikter om att vi inte håller med dem. Även att dra det så långt som att säga till en sådan här person att "titta, vetenskaplig forskning visar på det här och det här. Du har fel!" så är det inte heller åsiktsförtryck. Det är diskussion. Yttrandefriheten handlar alltså inte om någon rätt att stå oemotsagd.
.
Vad tidningar och liknande beträffar så är våra stora tidningar och andra medier mig veterligen privatägda. Det betyder att ägarna till medierna har den fulla rätten att själva bestämma vad de vill upplåta plats åt och vad de inte vill ta upp. Det handlar här inte heller om något åsiktsförtryck, utan det handlar om att de större medierna inte vill upplåta plats åt dels en såpass liten grupp som de här människorna förhoppningsvis och förmodligen utgör, och dels inte känner att deras värderingar (För det är värderingar och inte fakta) inte alls stämmer överens med deras egna och därför inte vill ge dem utrymme. Jag håller helt med det som Forskarfeministen skriver: "Överhuvudtaget skulle jag gärna se ett mediaklimat där den som, så att säga, har mest att komma med får uttala sig - inte den som använder extremast uttryckssätt".
Det ska också tilläggas här att många av de åsikterna som den här typen av människor vill föra fram är vetenskapligt motbevisade, eller konspirationsteoretiskt löjliga, till exempel det här snacket om att OPEC-länderna i hemlighet kontrollerar västvärldens medier och regeringar. Det är helt enkelt inte intressant att publicera de här åsikterna eftersom att det bara är kompletta idioter som tror på det.
Alltså; yttrandefriheten innebär att en person får uttrycka sina åsikter, inte att de har rätt att få dem publicerade i medier, som dessutom är privatägda. Vill du göra även dina skevaste åsikter hörda; skapa en egen tidning. Men om folk inte vill läsa så rör det sig fortfarande inte om något åsiktsförtryck.
.
Det slutgiltliga argumentet som främst rasisterna brukar komma med är att påpeka att organisationer som AFA och liknande dyker upp på Sverigedemokraternas och liknandes lagliga demonstrationer och stör. Låt mig klargöra en sak:
AFA och liknande är inte samhället. De är inte representativa för samhället, den politiska makten, media eller något annat. Alla som känner mig vet dessutom vilket intensivt förakt jag hyser för AFA, just för att de inte respekterar yttrandefriheten och istället tar till våld.
På det här följer att man inte kan lyfta upp det här som exempel på hur synd det är om de stackars rasisterna för att samhället förtrycker dem. Hade det varit polisen som dök upp och störde, så fine, men polisen är alltid där för att förhindra att demonstrationerna störs. Det om något visar ju att samhället försvarar även rasisternas yttrandefrihet. Det här är helt enkelt inte ett argument och det enda svaret någon som påpekar hur hemskt det är att det kommer folk som försöker överrösta rasisterna kommer att få av i alla fall mig är "Ja, det är fel."
Sen ska det ju också tilläggas att det finns rasister sjävla som också gör sådant här. Ung vänster, eller vilka det nu var, blev ju attackerade i Sundbyberg för inte alls länge sedan.
.
.
För att sammanfatta det hela så är varken Per Ström, Sverigedemokraterna eller människor som bara är "skeptiska till multikulti" förtrycka bara för att de inte får gå oemotsagda. De är inte förtryckta för att media inte vill publicera deras åsikter. Och de ska aldrig få utmåla sig som någon sorts tragiska frihetskämpar eftersom att de helt enkelt inte är det. Och om jag i en diskussion med en rasist eller en antifeminist ber denne att hålla käften så ägnar inte jag mig åt åsiktsförtryck heller. Jag ger bara uttryck för min egen åsikt om att de ska sluta spy ut sina enligt mig skeva värderingar. Om de sedan väljer att vara tysta och/eller känna sig kränkta så är det deras eget problem och kan tyckas tråkigt, men det är fan inte en fråga om bristande yttrandefrihet.

Om vikten att bemöta idiotin som följer tragedin

Jag tänkte idag göra en liten avstickare från det jag i vanliga fall brukar skriva om eftersom att det med tanke på den rent ohyggliga tragedin i Norge dykt upp ett antal röster på forum och i bloggvärlden som säger väldigt skeva saker, saker i stil med "titta, så här går det när man kväver debatten kring det multikulturella samhället och massinvandringen", om än ibland artigare formulerat.
.
Jag känner mig nästan mållös inför den totala idiotin i den här typen av yttranden som kommer ifrån personer som inte någonstans har missat att det rör sig om en högerextrem galning av norsk härkomst och inte någon muslimsk religös fanatiker. Det handlar inte om någon hemsk obehaglig person som landet har "släppt in", för att använda deras retorik, utan om en kaukasier, född och uppväxt i Norge. En galning som angripit och mördat människor som var engagerade i Norges version av Socialdemokraterna. Folk som alltså inte höll med honom.
Men likväl så har de här människorna, som själva tillhör den högerextrema och främlingsfientliga kanten, mage att påstå att det är på grund av att han inte fått som han vill den här galningen gjort det han gjorde och att samhället får skylla sig självt som inte givit vika efter den här typen av sinnessjuka krav.
Enligt de här människorna är det alltså samhällets fel att det här vansinnesdådet skett eftersom att de inte hållit med honom. Eftersom att samhället vägrat låta terrorism fungera.
.
Att säga såhär är som att säga till någon som blivit misshandlad att hen får skylla sig själv för att hen inte sprang snabbare. Eller till ett våldtäktsoffer att hon (Jag skriver "hon" här eftersom att de flesta våldtäktsoffer är kvinnor) får skylla sig själv som haft för kort kjol på sig. Fast miljoner gånger värre. Att säga så här är att säga att det är offrens och samhällets fel att de råkat ut för något hemskt för att de inte givit vika inför rädslan utan vågat stå upp för det de tror på och för att de inte anpassat sig efter ett fåtal personers galenskap.
Det går helt enkelt inte att säga att offren och samhället fick skylla sig själva för att de inte höll med och fortfarande vara vettig, utan det är ett helt sinnessjukt, galet påstående.
.
Så varför säger man sådant här? Jo, de är ju högerextrema, liksom galningen, och de vill försvara sin ideologi trots att det är så här den ser ut när den ställs till sin spets. Därför blir det viktigt för dem att försöka lägga över skulden på den andra sidan. Det blir helt enkelt för obehagligt när den åtfinns i de egna leden och de flesta av dem vill helst inte tänka på att det kanske är den egna sidans ideologi som leder till sådant här.
.
De här människorna säger också, och nu citerar jag direkt från en blogg jag ramlade in på, att "Åsiktsförtryck skapar revolter" och tycker att det är synd om de högerextrema som inte får säga vad de tycker. Först och främst så får de högerextrema säga vad de tycker. Det är det som är själva grejen med yttrandefrihet, som finns både här och i Norge. Det finns givetvis grupper av idioter som aktivt försöker förhindra dem från att säga det, och det är fel, men i samhället så får de också komma med sina åsikter. Däremot så har alla andra, vettigare människor rätt att säga ifrån och säga emot. Yttrandefriheten slår åt bägge hållen, och att bli emotsagd är inte åsiktsförtryck, hur gärna de högerextrema än vill ta på sig sin jävla offerkofta och tycka synd om sig själva. Folk säger inte emot dem för att vara elaka och mobbas eller för att de tror att de högerextrema sitter inne med någon farlig sanning, trots att högerextrema vill att det ska vara så. Vi säger emot de högerextrema för att vi tycker att de har fel.
.
Att anklaga "PK-maffian" eller de som är för ett öppnare samhälle där alla är välkomna för att det skulle vara deras eget fel då någon på den andra sidan inte klarar av att folk inte håller med honom är så in i helvete fel och galet att jag blir arg bara jag tänker på det. Och det här är ingen revolutionär handling. Det är ett massmord på oskyldiga och obeväpnade civila av ett fegt kräk.
Vi får aldrig sluta säga emot dem och aldrig låta oss skrämmas till tystnad eftersom att då vinner de, då vinner terroristerna och då har de här stackars människornas död blivit ännu mer onödig än vad den redan är.

Mållös

Jag skulle skriva ett till inlägg idag om abortfrågan men jag är lite för mållös just nu på grund av det som hänt i Norge. Inlägget kommer att komma, oroa er inte, men inte just nu.

Om bilder på aborter - Eller att Birro har fel igen

Jag fick lite kritik för mina senaste inlägg i abortfrågan i och med att jag uttryckte mig väldigt nedsättande mot Marcus Birro, så idag ska jag försöka ta mig igenom inlägget utan att förolämpa honom en enda gång, så får vi se ifall jag kan motstå frestelsen.
Att min irritation och ilska gentemot den mannen blossat upp igen beror på att han på nytt skrivit en krönika om abortfrågan som publicerats i Expressen, även om den här fokuserar på huruvida det är rätt eller inte att visa bilder på bortaborterade foster. Birro påbörjar sin lilla text med att prata om att människans celler byts ut så att man är helt "ny" var fjärde år, ungefär, vilket leder honom in på att han förändrat sin syn på saker och ting. Faktum är att större delen av krönikan ägnar han åt att tala om hur han en gång tyckte en grej men nu minsann tycker något annat och att han inte bryr sig om ifall någon blir förbannad. Han talar också om hur han kände då han höll foster han varit med i skapat i händerna, döda i vecka 24, respektive 17 och pratar om att han kände sig ledsen och att han tyckte att de var hans barn och inte foster. Det drar han sedan över till att alla foster är barn direkt. Här missar han helt och hållet det faktum att han känner sig ledsen då det var barn som han ville ha. Han har väntat på ungarna och sett fram emot att bli förälder, något som kvinnor som gör aborter generellt sett inte gör. Birro verkar inte förstå att han som väntande förälder har ett helt annat perspektiv än någon som verkligen inte vill ha barn har, och att bara för att han kände starka föräldrakänslor inför fostren så innebär det inte att alla gör det. Och man ska definitivt inte propagera för att alla ska tvingas behålla oönskade foster bara för att någon själv känner att sitt egna foster inte är oönskat.
Det går helt enkelt inte att utgå ifrån att alla ska börja känna föräldrakänslor bara för att man själv gör det. Och det är ju inte de önskade fostren som aborteras bort. Birro verkar helt och hållet ha missat att det han känner är en känsla, och att alla känslor är subjektiva. Därför ska inga beslut fattas enbart på grund av hur någon känner i frågan. Om någon känner att hen inte vill göra en abort, så gör ingen jävla abort, men låt de som inte har de känslorna få behålla sin rätt att själva fatta beslutet. Svårare än så är det inte.
.
Vad publiceringen av bilderna beträffar så kan jag inte riktigt säga bu eller bä kring dem. Jag känner mig inte det minsta berörd av att se en abort, precis som att jag inte känner mig illa berörd av att se någon annan operation. Abortmotståndarna som står bakom publiceringen verkar dock ha missat en grej. De hävdar att eftersom att vissa inte vill se den här typen av bilder i det offentliga rummet så innebär det att abort är fel. Det är ett argumentationsfel. Bara för att någon inte vill se något i det offentliga rummet innebär det inte att de personerna inte vill att det ska förekomma. Det är inte så jäkla mysigt att se tandkirurgi offentligt heller, men jag tror det är ytterst få som skulle vilja förbjuda det. Det är också många som inte vill att folk ska ha sex offentligt utan att vara det minsta sexualkonservativa för den sakens skull. Bara för att man inte vill se något i det offentliga rummet, eller överhuvudtaget, innebär det inte att detta något är fel, utan bara att det kanske inte är så trevligt att se på. Det är en fråga om estetik, inte moral.
.
Min huvudsakliga poäng med det här är att Birro med sin krönika låter som att hans känslor är giltliga för alla, och om han känner något så känner alla det och att det är så alla ska känna. Det är i varje fall det enda skälet jag kan komma på till att han ständigt fokuserar på att skriva i sina krönikor om vad han har känt vid olika tillfällen. Därför kände jag mig då tvungen att förstöra genom att påpeka att eftersom att alla känner olika så är det bättre att lagar och regler underlättar för så många som möjligt att få följa det som känns rätt för dem, precis som det är nu med abort. Vill du göra abort; go nuts, vill du inte; låt bli. Men försök inte tvinga någon annan att göra precis som du.
.
.
(Sedär, det gick att skriva det här utan att påpeka vilket jävla pucko Birro är.. Eh.. Oj..)

Nördkulturens ljusa baksida

"Nördar", åtminstone i formen av folk som sysslar med rollspel, datorspel, brädspel, serietidningar, fantasy, sci-fi, osv, tenderar att ha rykte om sig att dels huvudsakligen bestå av småfeta manliga oskulder som helt saknar förståelse för kvinnor, och dels vara full av negativa kvinnliga stereotyper, kanske just för att de så kallade nördarna inte kan prata med riktiga kvinnor.
Liksom alla förutfattade meningar så stämmer den här givetvis inte. Verkligheten är helt enkelt för komplicerad för att kunna förklaras på det sättet. Men när det gäller just de negativa bilderna av kvinnor så finns det faktiskt mycket som talar för det.
.
Ta Sagan om Ringen som exempel. I hela bokserien finns det egentligen bara tre kvinnliga karaktärer av vikt. Arwen, Galadriel och Eowyn. Av dessa är det bara Eowyn som överhuvudtaget gör något. Arwen har sin lilla ritt i filmerna, men överlag är hon bara Aragorns tjej. Galadriel blir den halvvisa personen hjältarna kommer till och får saker ifrån. Det är allt.
Ett annat exempel är Star Wars, de gamla filmerna, där det bara finns en kvinnlig karaktär med, prinsessan Leia, som i stort utmärks av att hon är kvinna. Hon har visserligen andra kvalitéer hon med, och är betydligt mer aktiv än kvinnorna i Sagan om Ringen, men hon är fortfarande "tjejen i gänget" så att säga (Se Smurfette principle för mer info)
Ett tredje exempel kan vi se i förklaras av Feminist Frequency´s Anita Sarkeesian. För att kort sammanfatta så handlar det om hur kvinnliga karaktärer i serietidningar tenderar att dödas bara för att föra fram handlingen för manliga karaktärer.
.
Det här var förstås bara ett fåtal exempel på något man ser överallt, främst inom "nördkultur". Huvudkaraktärerna är så gott som alltid män och kvinnorna tenderar att vara få och passiva, alltid snygga och ofta lite sexdrömmar för den typiske nördkillen. Men vad beror det här på då?
Jo, dels så är större delen av nördkulturen skapad av män för män, och även om det lyckligtvis också finns många kvinnor som har nördintressen så är större delen av all media i den skapad med män som tänkta huvudmålgrupp. Det hela leder till att de manliga skaparna vill skapa berättelser och verk som de själva och deras manliga huvudmålgrupp kan relatera till, och i all populärkultur tenderar de tilltänkta relateringsobjekten att ha samma kön som den tilltänkta målgruppen. Dessutom märker jag själv då jag skriver skönlitterärt att jag också föredrar att skriva om män som huvudpersoner, i och med att jag själv är kille och att det då känns lättare att fånga in själva tankesättet, något vi egentligen vet är rent skitsnack. Den i särklass bäst skrivna manliga huvudperson som jag känt mest igen mig i är Richard Papen ifrån boken The Secret History, av Donna Tartt, en kvinna. Men vi har lärt oss av samhället att män och kvinnor fungerar olika, vilket påverkar hur vi relaterar till saker, även om vi är medvetna om att det är fel.
.
Det finns dock en ljus baksida till det här. Det kommer allt mer och mer nördmedia med välutvecklade kvinnliga karaktärer som är långt från passiva och tråkiga. Ett, enligt mig, bra exempel på det är Molly från William Gibsons Neuromancer. Bokens huvudkaraktär är visserligen en man och Molly har många aspekt av en sexfantasi, men hon är fortfarande den karaktär i boken som sparkar mest rumpa. Hon är en cybernetiskt uppgraderad krigare och jämt då det är någon som måste ta sig in i en hårt bevakad byggnad och göra något så är det hon som tar riskerna, medan bokens huvudkaraktär Case sitter tryggt vid sin dator. Men det som gör hennes gestaltning såpass bra är att författaren aldrig spikar upp den där "TITTA! EN KVINNA!"-skylten bakom henne. Hon beskrivs som kvinna och är uppenbarligen kvinna, men läsaren får det aldrig skrivet på näsan, till skillnad från vid karaktärer som Ziva ifrån NCIS. Att Molly är en kvinna blir inte en egenskap, så att säga, det är bara något hon är, precis som då män beskrivs.
.
I datorspelen ser man också en väldigt tydlig skillnad på spel med dåliga kvinnobilder, som det extremt misogynistiska Duke Nukem, och spel som har en betydligt bättre, som Biowares Mass Effect. Det är främst inom RPGn (Role-playing game) man kan se det. Baldur's Gate-spelen har en väldigt fin text då man väljer kön åt sin karaktär som förklarar att män och kvinnor båda kan bli precis vad de vill och att de har samma potential att bli duktiga. Tyvärr lyser ju den binära könsuppdelningen igenom, men det är bättre än inget.
.
Det mest klassiska exemplet på en ganska skev kvinnosyn inom nördvärlden är alla de extremt oskyddande rustningar som kvinnliga krigare tvingas springa omkring med som oftast bara ser ut som ringbrynjeunderkläder, om ens det. Testa själva att bildgoogla på "female warrior" eller "female fantasy warrior".
.
Kvinnlig fantasykrigare
.
Nu är jag inte en expert på medeltida stridskonster, men jag anser mig ändå veta tillräckligt för att förstå att en rustning som bara skyddar den yttersta delen av brösten och könsorganen inte är en särskilt effektiv rustning. Rörlighet kan givetvis vara önskvärt, men en rustning i nitat läder vore ju då ändå att föredra. Dessutom kan man ju tycka att damen ovans kläder borde bli väldigt kyliga att springa omkring i.
.
Ingenstans är det här så tydligt som i World of Warcraft, Blizzards stora kassako till MMORPG (Massive Multiplayer Online Role-Playing Game) som jag själv spelade för omkring fem-fyra år sedan.
Här ser vi hur tygrustningen Robes of Insight ser ut på en kvinnlig respektive manlig karaktär:
.
World of Warcraft Robes of insight
.
Viss skillnad, inte sant?
.
Men också här finns det spel som gör det hela bra. Se här den kvinnliga respektive den manliga huvudpersonsvarianterna i Biowares Dragon Age 2:
.
Dragon Age 2
.
Här har bägge på sig rustningar som faktiskt verkar skydda mot saker och ting, och inte bara är en fysisk utsmyckning. Dessutom har den kvinnliga karkatären lika mycket kläder på sig som den manliga. Det ska dock tilläggas att Dragon Age 2 är, precis som Mass Effect och Baldur's Gate som jag tidigare nämnde, tillverkade av spelstudion Bioware, som gjort något av ett namn för sig att vara ganska progressiva i sådana här frågor. Jag har skrivit om dem tidigare då en av utvecklarna svarade på kritik som en homofobisk spelare lämnat på studions forum.
.
.
För att avsluta det här på tok för långa inlägget så vill jag säga att det tyvärr finns väldigt mycket arbete kvar att göra för jämställdheten inom nördkulturen, men också att framtiden ser väldigt ljus ut då allt fler tjejer söker sig till nörderierna. Och det är ju allt för väl då nördkulturen är helt fantastiskt mysig då den är som bäst.
.
.
.
Ett litet tillägg: En kompis till mig påpekade att karaktären Molly ifrån Neuromancer verkar vara något av en sådan där stereotyp kvinnlig krigarkaraktär som ska vara stenhård, hårdare än männen, vilket fick mig att börja tänka lite kring just kvinnliga karaktärer som görs med stereotypt maskulina egenskaper. Dels så anser jag inte att något kön bör tillskrivas egenskaper. Sen känner jag också att jag personligen bara stör mig på hårda, kvinnliga karaktärer då det skrivs på näsan att "titta, hon är minsann tjej men ändå stenhård och jättetuff", vilket inte är fallet här.
Alltså; det är inget fel att ha en kvinnlig karaktär som besitter stereotypt "manliga" egenskaper, precis som det inte är fel att ha en manlig karaktär med de egenskaperna. Det som blir fel är att karaktären har de egenskaperna för att hen tillhör ett visst kön.

Att försöka hjälpa men istället stjälpa

I relation till mitt förra inlägg om prat om "riktiga" kvinnor och män tänkte jag nu ta en annan vanlig grej man hör i koppling till det här, nämligen killar som nöjt och glatt utbrister saker i stil med "Men tjejer ska ha något att ta i! Killar vill ha tjejer med lite kurvor, så ni behöver inte banta och svälta er!" Den här typen av utsagor och inlägg kommer allt för ofta upp i diskussioner kring ätstörningar och/eller smal-ideal och jag förstår att de är sagda i all välmening. Att killen som säger det menar väl ursäktar det dock inte.
.
Varför är det här så hemskt då? Jo, det finns flera skäl till det.
Det tydligaste är att killen i fråga tar sina egna åsikter och för över dem på alla killar. Eftersom att alla människor är olika så följer det naturligt att folk också har olika smak. Jag känner mig i alla fall väldigt förolämpad då någon som inte vet vad jag tycker säger att jag tycker något.
.
Men det är egentligen bara en petitess. Det större problemet är att killar som säger så här indirekt säger att utseendet ändå är viktigt, men att de åsyftade tjejerna missförstått vad det är killar vill ha. De säger alltså att killars godkännande fortfarande är något som en tjej ska söka för att känna sig värdefull, och att eftersom att de godkänner henne så är det okej. Killarna tar sig alltså rätten att avgöra en tjejs värde.
De som säger sådant här missar helt och hållet vad det verkliga problemet egentligen är. Problemet är inte att tjejer svälter sig för att de vill vara smala. Det är ett symptom på det verkliga problemet, nämligen att det anses vara väldigt viktigt att en tjej är attraktiv. En kvinnas fysiska attraktivitet är, enligt de strukturer som idag finns i samhället, en oerhört betydande faktor i hur hon värderas som person, och då killar säger att "det är lugnt, kurvor är det som är snyggt", så reproducerar de den strukturen genom att de säger att hon duger för att hon är snygg.
De missar helt enkelt helt och hållet problemen med kroppsideal, nämligen att det är helt sjukt att vi har något som säger åt oss hur vi ska se ut, och att detta något träffar tjejer helt löjligt mycket hårdare än killar.
Något som också impliceras är att den talande killen har rätten att bedöma och godkänna en tjej och säga att hon duger, allt på grund av något så ovidkommande som fysiskt utseende och något så subjektivt som utseendemässig smak. Han säger helt enkelt åt tjejen hur hon får vara.
.
Det de här killarna också gör är att de helt och hållet missförstår och bagatelliserar problematiken med ätstörningar, något som också alla de här "riktiga" kvinnorna som viker ut sig själva gör för att visa hur en "vanlig" kvinnokropp ser ut. Först och främst ska det nämnas att alla ätstörningar är olika och det finns olika bakomliggande drivkrafter, men jag kan garantera att i stort sett ingen med en ätproblematik gör det bara för att bli "vanlig" och bara duga. Tjejer är inte så blåsta att de inte inser att de "duger ändå". Vem vill bli en medelmåtta, liksom?
Jag har dessutom svårt att tro att tjejer som svälter sig själva gör det för att killar ska tycka att de är snygga, utan det handlar snarare om vad man själv tycker. För att vara lite personlig så har jag haft vissa problem med mitt ätande under större delen av min tonårstid, men det handlade inte om att jag ville att tjejer skulle tycka att jag såg bra ut. Det handlade om att jag själv skulle tycka det, och jag tror detsamma gäller för de flesta andra.
Alltså, även om motivationen kan döljas med tankegångar som "hur ska någon kunna älska mig, som är så fet" så är det helt enkelt en för grov förenkling för att det ska vara riktigt användbart. För att få bukt med problemen så fungerar det inte att säga till unga tjejer att kurvor visst är fint. Möjligen kan man med lite tur behandla symptomet så. Det egentliga problemet är att tjejer får lära sig att deras utseende är viktigt för deras värde, och att vad killar tycker om deras utseenden är extremt viktigt.
.
För att avsluta så finns tjejer helt enkelt inte till bara för att bli bedömda av killar, utan de finns till och ska finnas till på sina egna villkor och för sin egen skull, precis som killar. Svårare än så är det inte.
.
.
.
Uppdatering: Jag såg att Sofia Zettermark också skrivit ett inlägg om det här ämnet. Väldigt läsvärt och välskrivet, som vanligt.

"Riktiga" män/kvinnor - Nu räcker det!

Jag skriver män/kvinnor i rubriken och i texten eftersom att jag bara hört just dessa två användas i de här sammanhangen. Det här innebär inte att dessa är de enda två könen folk kan identifiera sig med, utan bara att dessa två är de som överlag mest råkar ut för den här typen av diskurser.
.
.
Är det inte dags att vi slutar prata om "riktiga kvinnor" och "riktiga män"? Det var säkert jättekul i början men nu är det ta mig fan dags att vi som ett samhälle går vidare ifrån de här motbjudande uttryckssätten.
"Riktiga kvinnor har minsann lite kött på benen, något att ta på", "Du är allt en riktig man", "Riktiga män gnäller inte över kyla", "Hon var huslig som en riktig kvinna ska vara". De här exemplen kan tyckas lite karikatyrartade, men samtliga har jag hört de senaste året.
.
Så vad är problemet med det här då? Det är väl bara något man säger som inte behöver tas på för stort allvar?
Nja, riktigt så enkelt är det inte. Då man säger att någon är en "riktig" kvinna/man så säger man inte bara att den personen är en "riktig" man/kvinna. Eftersom att "riktig" är en antonym, det vill säga ett ord som är en del i ett motsatsförhållande, så kräver det också att det finns män/kvinnor som då också är "falska" eller "oriktiga". Vad är en oriktig man/kvinna?
.
Det man signalerar då man använder sig av de här uttryckssätten är att de som inte passar in i den här bilden man målar upp inte är "riktiga" män/kvinnor. Att det helt enkelt skulle vara något fel på dem. Att, som i exemplet ovan, smalare tjejer på något sätt skulle vara mindre kvinnliga, eller verkliga, bara för att de är smalare. Ni hör ju själva hur absurt det låter.
.
Det leder dessutom till mer problematik eftersom att det är sällan folk som använder de här uttryckssätten frågar sig själva vem det egentligen är som definierar vad som är en "riktig" man/kvinna, och vilka av den mängd olika åsikter som finns där ute faktiskt "stämmer".
Det hela är väldigt svårt att avgöra. De flesta, då de verkligen funderat igenom saken, kommer oftast fram till att människor med snopp är "riktiga" män och människor med snippor är "riktiga" kvinnor, men jag håller fan inte ens med om det, eftersom att det är en spottloska i ansiktet på alla transpersoner där ute.
Istället bör vi sluta använda oss av begreppen i största allmänhet. Det är fullkomligt onödigt att sätta epitetet "riktig" framför ord som kvinna eller man, eftersom att det helt enkelt inte säger någonting om personen. Det enda det åstadkommer är att det utestänger folk.
.
Alltså, sluta använda uttrycken "riktiga kvinnor/män". Om du promt vill framföra det de flesta menar då de säger det kan du istället använda "oj, du uppfyller minsann den klassiska könsrollen för en man/kvinna riktigt ordentligt" (Jag är dock beredd att göra undantag då det används i ironiska syften för att driva med själva konceptet könsroller).
Så, nästa gång du känner att du är på väg att säga att någon är en "riktig man/kvinna"; håll bara käften.

Om Eric Amarillo velat ligga med Sverigedemokrater?

Min vän Kit kom på den här idén på facebook och skrev den första versen, och jag blev helt såld och kände att jag behövde skriva resten :D
.
.
Om jag hatar på muslimer
om jag heilar på din gård
om jag spöar folk med burka
om jag dyrkar Jimmy Å
Om jag säger jag är snäll nu,
om jag ljuger om sånt där,
om jag har en offerkofta
om jag är helt jävla sär
Vill du ligga med mig då om sanningen ska fram?
Vill du ligga med mig då, vill du ligga med mig?
Vill du ligga med mig då, om sanningen ska fram?
Om jag tycker om att säga
att jag visst är neutral
Om jag låtsas vara vänlig
när jag mest av allt är hal
Om jag låtsas ha åsikter
fast jag snott min politik
Om jag säger du får komma
hit, men bara du är rik
Vill du ligga med mig då om sanningen ska fram?
Vill du ligga med mig då, vill du ligga med mig?
Vill du ligga med mig då om sanningen ska fram?
Vill du ligga med mig då, vill du ligga med mig?
Vill du ligga med mig då?
Vill du ligga med mig då om sanningen ska fram?
Om jag sparkar de som ligger
bakom en ljus och fin ridå
om jag gillar röda knutar
men inte killar i trikå.
Om jag innerst inne tycker,
att judarna ska bort
om jag tycker folk är männskor,
bara de är min egen sort.
Vill du ligga med mig då om sanningen ska fram?
Vill du ligga med mig då, vill du ligga med mig?
Vill du ligga med mig då om sanningen ska fram?
Vill du ligga med mig då, vill du ligga med mig?
(Om jag) vill stryka dig över håret
men bara om det är blont
Om jag vill skratta och va lycklig
utan invandrare och sånt.
Om jag pratar rättigheter
men bara om du är svensk
om jag tycker att Auschwitz
nog inte var så hemskt
Vill du ligga med mig då om sanningen ska fram?
Vill du ligga med mig då, vill du ligga med mig?
Vill du ligga med mig då om sanningen ska fram?
Vill du ligga med mig då, vill du ligga med mig?
Om jag hatar på muslimer
om jag heilar på din gård
om jag spöar folk med burka
om jag dyrkar Jimmy Å
Om jag säger jag är snäll nu,
om jag ljuger om sånt där,
om jag har en offerkofta
om jag är helt jävla sär
.
Vill du ligga med mig då om sanningen ska fram?
Vill du ligga med mig då, vill du ligga med mig?
Vill du ligga med mig då, om sanningen ska fram?
.
Om jag tycker om att säga
att jag visst är neutral
Om jag låtsas vara vänlig
när jag mest av allt är hal
Om jag låtsas ha åsikter
fast jag snott min politik
Om jag säger du får komma
hit, men bara du är rik
.
Vill du ligga med mig då om sanningen ska fram?
Vill du ligga med mig då, vill du ligga med mig?
Vill du ligga med mig då om sanningen ska fram?
Vill du ligga med mig då, vill du ligga med mig?
Vill du ligga med mig då?
Vill du ligga med mig då om sanningen ska fram?
.
Om jag sparkar de som ligger
bakom en ljus och fin ridå
om jag gillar vita knutar
men inte killar i trikå.
Om jag innerst inne tycker,
att judarna ska bort
om jag tycker folk är männskor,
bara de är min egen sort.
.
Vill du ligga med mig då om sanningen ska fram?
Vill du ligga med mig då, vill du ligga med mig?
Vill du ligga med mig då om sanningen ska fram?
Vill du ligga med mig då, vill du ligga med mig?
.
(Om jag) vill stryka dig över håret
men bara om det är blont
Om jag vill skratta och va lycklig
utan invandrare och sånt.
Om jag pratar rättigheter
men bara om du är svensk
om jag tycker att Auschwitz
nog inte var så hemskt
.
Vill du ligga med mig då om sanningen ska fram?
Vill du ligga med mig då, vill du ligga med mig?
Vill du ligga med mig då om sanningen ska fram?
Vill du ligga med mig då, vill du ligga med mig?

KD - Ett bakslag för jämlikheten

Jag är ledsen för att jag inte uppdaterat på länge. Jag är för tillfället i Stockholm på besök hemma hos två av mina föräldrar, och den enda dator jag har tillgång till är min bärbara som jag inte är helt bekväm vid att skriva på. Frekvensen kommer att återkomma då jag är tillbaka hemma i Linköping.
.
.
KD hade i dagarna sitt riksting där de såg över sin politik. Där förekom en motion om att steriliseringskravet på transpersoner som genomgår en könskorrigering skulle slopas. En motion som röstades ned.
Det första den intervjuade Maria Larsson, folkhälsominister, säger är att beslutet inte är unikt utan att det är i linje med en del andra EU-länder. Det är ingen ursäkt. Bara för att andra gör fel innebär det inte att vi också ska göra det, särskilt inte med tanke på att Sverige länge försökt vara ett av de mest progressiva länderna i frågor om jämlikhet. Det här är helt enkelt en väldigt fel ursäkt, inte ett argument, eftersom att "alla andra gör så" inte är giltligt utifrån en argumentativ basis. Det är ju till och med något som vi hör från barnsben i stil med att "om blaha-blaha hoppade ned från en klippa, skulle du också göra det?". Och precis som att vi inte bör hoppa ned från en klippa för att någon annan gör det bör vi heller inte tvångssterilisera folk för att någon annan är knäpp nog att göra det.
.
Hon säger också att hon inte gillar att man kallar det tvångssterilisering eftersom att "Om man byter kön är det också rimligt att man väljer bort könsspecifika egenskaper från sitt gamla kön." Det hon däremot missar är att skaffa barn inte är något könsspecifikt, utan det gäller alla, och själva poängen är att vi borde behandla transpersoner precis som cispersoner. Vidare är det också lite fel att säga att man "byter kön". Det som händer är att personen i fråga hade den gruvliga oturen att födas med fel kön, och att man genom en operation rättar till felet. Det kan tyckas vara bara en fråga om ordval och att endera fungerar, men så är det faktiskt inte. Då man talar om att någon byter kön så får man det att låta som att det handlar om något personen i fråga gör bara för att, och inte på grund av att det faktiskt behövs för att personen ska kunna få en dräglig tillvaro. "Könsbyte" får helt enkelt en mildare laddning än "könskorrigering" och framhäver inte att det handlar om att personen råkat ut födas med fel kön.
.
I en annan artikel om samma ämne säger hon att "Om man bestämmer sig för att byta kön och exempelvis går från att vara kvinna till att bli man så är det ett beslut man fattar och blir en ny juridisk person. Och då tycker inte vi att om den som bestämt sig för att bli man ska kunna fortsätta att föda barn och bli gravid utan att ett beslut är fattat om att byta kön och då bör även beslutet om könsbyte fullföljas."
Här får hon det att låta som att en könskorrigering bara är en lite småkul grej som en transperson bara bestämmer sig för att göra, men det är inte det det handlar om. Det handlar om att personen i fråga fötts med fel kön och ska få det uppordnat så att hen kan ha det kön som hen egentligen är.
.
Hon säger också att "Dessutom har frågan naturligtvis ett barnperspektiv. Där det handlar om att barn vill kunna definiera  en mamma och en pappa och här får vi inte det klargörandet". Först och främst är det ingenting som säger att ett barn vill kunna definiera en specifik förälder av kvinnligt kön och en av manligt. Alla studier som gjorts på samkönade par som föräldrar visar att de blir lika bra föräldrar som de par där det finns en man och en kvinna. Det som kan leda till att barn vill definiera en mamma och en pappa är för att samhället trycker på dem att ett barn ska ha en mamma och en pappa. KD vill alltså fortsätta diskriminera både transpersoner och homosexuella för att det heteronormativa samhället inte kan acceptera att det finns fler sätt att leva. Läs det där igen, för det är verkligen såpass ofattbart.
KD tycker att bara för att vissa människor inte kan acceptera andra människor så som de är så ska de utsatta människorna straffas.
Det är inte okej.
.
Slutligen kan ett barn visst definiera en mamma och en pappa vid en könskorrigering. En transtjej som genomgår en könskorrigering är en både biologiskt och mentalt, och vice versa. Vad mer kan man egentligen begära?

RSS 2.0