Bioware vs Homofobi

http://social.bioware.com/forum/1/topic/304/index/6661775&lf=8
I den här tråden från Biowares forum pratar användaren Bastal om hur han (Eftersom att det är internet är det inte helt säkert, men på grund av vad personen skriver kommer jag att utgå ifrån att det är en han det rör sig om) är besviken på att Bioware i sitt spel Dragon Age 2 negligerar "the straight male gamer" genom att dels ha med möjligheter till samkönade romanser i spelet, göra så att de manliga karaktärerna vid något tillfälle stöter på även ens manliga huvudkaraktär samt genom att göra de två kvinnliga karaktärerna det är möjligt att uppvakta inte tilltalande nog för den typiska manliga publiken (Bastal hävdar att de båda ser för exotiska ut).
.
Först och främst så säger sig Bastal prata för "the straight male gamer", samtidigt som han också vill påstå att han inte alls buntar ihop dem i en och samma bunt. Något som jag, som heterosexuell, manlig datorspelare, känner mig väldigt stött av. Att han överhuvudtaget vill göra heterosexuella män till en och samma grupp och hävdar att de har liknande åsikter och gillar liknande grejer är helt absurdt i min värld, eftersom att alla gillar olika. Att han dessutom hävdar att förekomsten av homosexuellt innehåll negligerar den gruppen, när det även finns icke-samkönade alternativ, är renodlat korkat. Bastal säger att Bioware, istället för att slösa tid och pengar på att göra samkönade romansalternativ, borde ha tagit fram fler heterosexuella eftersom att de flesta som spelar spelet är heterosexuella män.
.
Och visst, jag tänker inte förneka att de flesta som köpt Dragon Age 2 förmodligen är heterosexuella män, även om Bastal tagit sina siffror (80% män och 5% homosexuella) ur arslet. Problemet är att om man utgår ifrån att målgruppen alla är heterosexuella män så cementerar man fast bilden av att det är det normala. Det Bioware istället gör är att de inkluderar alternativ för fler än bara den största demografiska gruppen, och på så vis gör de motstånd mot normerna som säger att datorspelare är heterosexuella och män, vilket kan göra sysselsättningen mer attraktiv för folk som inte är heterosexuella män (Och som heterosexuell manlig datorspelare och nörd så ser jag ju hellre att fler tjejer börjar spela än färre, om inte annat för att det ökar de i nuläget relativt små chanserna att träffa en tjej som faktiskt förstår och delar ens hobby).
.
Det är klart att man som gay eller bi kan spela ett spel även om det bara finns heterosexuella romansalternativ, men samtidigt så är det ju ingenting som hindrar heterosexuella från att spela spel som bara har homosexuella romansalternativ heller, vilket många heterosexuella verkar ha svårt att förstå. Men, om det bara finns romansalternativ för den ena "sidan" kan de andra inte riktigt spela spelet på exakt samma villkor eftersom att det minskar graden av igenkännande. För att tydliggöra: En homosexuell spelare som spelar ett spel där de enda romansalternativen är heterosexuella får inte med den typ av romansalternativ som kanske skulle vara mest attraktivt för spelaren själv. För många spelar det ingen roll, en bra historia är fortfarande en bra historia. Jag kan själv lugnt påstå att jag skulle skita fullständigt i ifall ett spel jag spelar bara har samkönade romansalternativ. Men det är fortfarande en faktor att ta med i ekvationen i sådana här situationer, eftersom att man genom att exkludera endera "sidan" gör spelarens val mindre fritt.
.
Bastals problem med spelet är således dels att det finns homosexualitet med, han säger i inlägget att han vill ha ett "no homosexuality"-alternativ, vilket bara låter dumt. Han tycker också att det är awkward då någon karaktär med samma kön som hans egen försöker stöta på hans, och hävdar att det bara är politisk korrekthet att dela det i 50-50 på det här sättet.
.
Förutom att Bastal är en homofob (han säger själv att han tycker att homosexualitet är motbjudande) så verkar han inte alls kunna sätta sig in i någon annan typ av situation än hans egen. Att ha folk man är ointresserad av som stöter på en är en verklighet för framför allt många tjejer i verkliga livet, något som Bastal säkerligen tycker att de kan stå ut med. Och jag är beredd att hålla med att man får tåla om folk man inte vill ligga med stöter på en. Men det får alla tåla, och försöka ta som en komplimang. Inte bara kvinnor. Åtminstone första gången. Fortsätter någon att stöta efter ett nej så känns det inte helt okej. Det ska dessutom tilläggas att då spelets karaktärer stöter på ens huvudkaraktär är de inte särskilt framfusiga eller påträngande. Men Bastal tycker att det hela är extremt obehagligt.
.
Det oerhört fina och bra som Bioware gör när de gör romansalternativen 50-50 är att de i princip säger att de tycker att det är lika normalt att vara gay eller bi som det är att vara straight. Och det gör mig alldeles varm inombords. Det är sant att som världen ser ut idag så pekar mycket på att det är vanligare att vara heterosexuell. Men det är en jävla skillnad på vanligare och normalt.
Det handlar inte om politisk korrekthet här, utan, som David Gaider (huvudskrivare till Dragon Age 2) svarar till Bastal, om att den heterosexuella, manliga publiken är så van vid att få saker och ting vinklade åt deras håll att då något bara delvis vinklas på ett annat sätt för att inkludera fler så betraktar många det som att det blir en obalans. Det handlar om att man som priviligierad inte ser att man är priviligierad, ett välkänt socialpsykologiskt faktum, utan istället betraktar det som det naturliga tillståndet. Hur det "ska" vara. Då man, som i det här fallet, inte får alla privilegier längre så ses det som en obalans åt det andra hållet, när det istället är mer balanserat än tidigare.
Och det här har Bioware förstått och utformat sitt spel utifrån och gjort det lite mer balanserat, lite mer rättvist.
.
.
För att sammanfatta så har Bioware här arbetat för att deras spel ska bli så tilltalande som möjligt för fler än bara heterosexuella män, och de har även arbetat för att valmöjligheterna ska bli så lika för alla som möjligt. Det finns två manliga karaktärer att starta romanser med, och två kvinnliga. Vilket kön ens huvudkaraktär har spelar ingen roll. Det här innebär inte att alla karaktärer är bisexuella, utan att alla karaktärer är potentiellt hetero-, bi- eller homosexuella. Och det är ett stort steg i rätt riktning.
.
Det som många, framför allt vi heterosexuella män, måste förstå är att bara för att någon annan får rättigheter betyder inte det att vi blir av med våra. Våra rättigheter och fördelar blir inte värda mindre för att fler får ta del av dem. Och att homo- eller bisexualitet börjar ses som lika normalt som heterosexualitet är inte ett hot mot världen; det är en möjlighet för den att bli bättre.
.
.
Nu väntar jag bara på ett spel där man äntligen kan få spela som transperson.
.
.
Uppdatering:
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/spela/article12797788.ab
Aftonbladet tar också upp det hela.

Mord i nära relationer

http://svtplay.se/v/2354707/debatt/del_8_av_18?sb,p104688,1,f,-1 (Andra halvan av programmet)
.
.
Jag håller på att titta på Debatt från i torsdags (10:e mars) och är lite chockerad över hur dumma alla är. Debatten rör våld och mord på kvinnor i nära relationer, vilket är en väldigt viktig fråga att ta upp. Michael Alonzo börjar dock hela tiden tjata om att det är fel att bara prata om kvinnor i de här fallen, medan Kerstin Weigl försöker förklara för honom att det faktiskt finns en skillnad mellan de två. Problem så pratar de lite förbi varandra, även om jag tycker att Weigl är den betydligt vettigare.
.
För det första så tycker jag att det faktiskt är lite onödigt att i den här debatten ta upp snack om att "Jo, men det gäller män också!" i den här typen av diskussioner. Det är klart som fan att män också blir utsatta för våld, hot och mord i nära relationer, ingen har påstått något annat. Men om man går in som en galning på massa tjafs om vem det är mest synd om så slösar man bara bort tid. Åtgärder för att förhindra våld inom nära relationer är något som både män och kvinnor kommer att tjäna på. Och även om det bara är ena sidan som skyddas på det så är det fan så mycket bättre att bara en man mördas än att både en man och en kvinna mördas.
.
För det andra, och här tippar jag bara på att det är det Weigl försöker få sagt men som Alonzo inte förstår. Alonzo har helt rätt i det han säger att gärningsmännen och offren, och deras relation har en liknande problematik, dvs att de fungerar likt, oavsett om det rör sig om män eller kvinnor i de olika rollerna. Men bakom den här typen av våld som kvinnor drabbas av finns det, förutom de gemensamma orsakerna, dessutom en strukturell problematik. Män med en strukturellt, patriarkal dålig kvinnosyn, där kvinnor inte ses som människor på samma sätt. Det är det som gör att det faktiskt finns en skillnad på då män och kvinnor utsätts för våld och hot i nära relationer.
.
Grejen är den att det är skillnad på moral och pragmatik. Jag står helt bakom åsikten att ett mord är ett mord, och jag tycker att det är lika fel oavsett vem det är som mördas. Men för att kunna förhindra mord så måste man se det hela pragmatiskt och faktiskt inse att det är stor skillnad på mord och mord, och att vägen till att bekämpa det faktiskt ser lite olika ut. Det krävs helt enkelt olika åtgärder för olika typer av mord, och på det här sättet är det skillnad på mord på kvinnor i nära relationer, och mord på män i nära relationer. Det ena är inte värre än det andra, och bägge förtjänar samma mängd uppmärksamhet. Men åtgärderna kommer att behöva vara lite olika, och för att förhindra mord på kvinnor i nära relationer har vi ett till verktyg att arbeta med, ett till problem att försöka lösa, nämligen den fruktansvärt dåliga kvinnosyn som en del män faktiskt har.
.
.
För övrigt så gjorde Eva-Britt Svensson mig vagt mörkrädd över att vi faktiskt skickar sådana som hon till EU för att sköta viktiga uppgifter. Hon verkade ju inte riktigt förstå diskussionen.

Mitt feministiska grundsynsätt

Jag hade tänkt att prata lite om feminism idag. Jag har ofta rört mig lite omkring ämnet men aldrig tagit upp det rakt på sak, och eftersom att det är internationella kvinnodagen idag så är väl nu en lika bra tid som någon gång (Det uttrycket fungerar uppenbarligen inte på svenska).
.
Jag är feminist. Och jag önskar att det var allt som behöver sägas om ämnet, att det vore en lika stor självklarhet för alla som det är för mig. Men så är det tyvärr inte. Feminism är ett begrepp som länge varit lite känsligt att ta upp, eftersom att det finns många negativa, och högst felaktiga, associationer till det. Jag känner många människor som har feministiska åsikter, men ändå är ovilliga att kalla sig själva feminister på grund av den negativa laddning som ordet har, jag har hört förslag om att man ska ersätta ordet feminist med "ekvivalist", och min genusprofessor då jag läste pedagogik berättade för mig om hur hans amerikanska forskarkollegor inte kunde kalla sig själva det, eftersom att det vore ett karriärsmässigt självmord.
.
Feminismen för mig handlar om att jag vill kämpa för att män och kvinnor, och de som inte känner att de passar in i något av de könen, ska behandlas utifrån sina personligheter och sina färdigheter, och inte utifrån något såpass arbiträrt som kön. Jag vill också att man ska sluta tillskriva egenskaper till könen som inte har något där att göra. Alla åsikter om vad som är "manligt" respektive "kvinnligt" är sådan som i slutänden bara skadar människor.
.
”Man föds inte till kvinna, man blir det” sade Simone de Beauvoir och det är något jag tror stenhårt på att det gäller för både kvinnor och män. Det hon menar, ifall jag inte missförstått saken totalt, är att de samhälleliga kontexterna och de sociala diskurserna formar oss människor in i olika könsroller, och att de flesta skillnader mellan män och kvinnor är sociala, inte biologiska. Alltså, de har uppkommit genom en social process under våra liv, snarare än att de är medfödda. Oavsett om man tror på det här eller inte så är det en bra grej att utgå ifrån, eftersom att om hela vår könsidentitet var medfödd så skulle det innebära att det är något fel på de som känner att de inte passar alls (exempelvis transpersoner) eller de som inte passar in i alla dess aspekter (exempelvis så gott som alla människor). Det är hälsosammare att se manlighet och kvinnlighet, maskulint och feminint, som socialt uppkomna företeelser, eftersom att det då inte betyder att det är fel på dem som inte passar in i normerna.
.
Visst, det finns biologiska skillnader också. Vi ser olika ut, män har oftast lite mörkare röster och lite större muskelmassa. Våra kroppar fungerar olika, vilket märks eftersom att vissa mediciner fungerar bättre på män, andra bättre på kvinnor. Vi har vissa olikheter i våra hormoner. Allt det här är sant, det är skillnad på kvinnor och män. Men jag ser inte den skillnaden som särskilt stor, utan snarare som den mellan de olika raserna, där det också finns belägg för att vi är lite olika.
Framför allt ser jag inte de skillnader som finns som tillräckligt stora för att de ska påverka så otroligt mycket som de faktiskt gör i vårt samhälle som det ser ut nu, och jag tycker att de här skillnaderna är löjligt små om man jämför med de sociala.
.
En grej som talar för det här synsättet är enäggstvillingar, människor med identisk DNA. Ifall de sociala faktorerna inte skulle spela någon roll, utan det bara var de biologiska som påverkade oss så skulle det ju i så fall innebära att enäggstvillingar skulle vara samma person, med identiska personligheter. Och så är det ju inte.
.
Med det så kan vi ju fastslå att de sociala aspekterna av våra liv bidrar till att forma vilka vi är idag. Men om påverkan bara vore liten så skulle, förutom att enäggstvillingarna skulle ha väldigt lika personligheter, det vara troligt att de flesta kvinnor skulle ha mer gemensamt med alla andra kvinnor, än med någon man, och vice versa. Och det stämmer ju inte heller. Jag har i alla fall betydligt mer gemensamt med en del av mina kvinnliga vänner än vad jag har med extremt många män.
.
.
Så vad är min poäng? Jag vill att vi ska försöka sluta betrakta folk utifrån deras kön och se dem som individer istället, precis som att jag vill att vi ska försöka sluta betrakta folk utifrån deras ras. Det finns helt enkelt större och viktigare skillnader mellan oss än de omständigheter under vilka vi föddes. Ur det följer att könsskillnaderna i samhället och maktobalansen bör minska, eftersom att den helt enkelt gör människor otjänster. Det finns ingenting som säger att en man till exempel är en bättre chef, eller en kvinna en bättre förälder. Om vi slutar fokusera på människors könstillhörighet och istället koncentrerar oss på deras individuella egenskaper så tror jag att skillnaderna i samhället kommer att minska.
.
Så, innebär det här att jag vill att man ska ge alla pojkar rosa kläder och dockor, och alla flickor blå kläder och bilar? Nej. Låt barnet själva bestämma vad de vill leka med. Och utgå för allt i världen inte ifrån att bara för att ett barn är en pojke så vill det leka med bilar och ha blå kläder, och vice versa. Precis som att man inte ska utgå ifrån att en man kommer att vara duktig i yrkeslivet, och att en kvinna kommer att vara bra på att sköta hushållet.
Är en man eller en kvinna bekväm med att identifiera sig med de egenskaper som tillskrivs dem; skitbra. Låt dem. Men tvinga inte alla andra att göra det också.

Som en sidenote kan jag nämna att jag i det här inlägget förenklat saken grovt, mest för att lyfta fram mina grundställningstaganden. Jag kommer också i ett senare inlägg prata om den patriarkala könsmaktsordningen.
.
Jag vill också rekommendera Sofia Zettermarks (Tror det är så hon heter) blogg http://zettermark.blogg.se/ som min kära vän Johanna (http://monkeyland.blogg.se/) tipsade mig om.

RSS 2.0