a sorta mission

.

.

Om någon på allvar försöker påstå att det idag inte är provocerande att vara feminist, så undrar jag verkligen under vilken sten den personen suttit de senaste tio åren. Få saker är så extremt provocerande nuförtiden som när en person titulerar sig själv feminist, börjar prata om könsmaktordningen eller bara hintar om att kvinnor skulle vara förtryckta. Det är bara att titta på valfri debattartikel som behandlar ämnet. De krossar garanterat allt annat i antalet kommentarer, och de flesta är kritiska, för att uttrycka det milt. Faktum är att få saker är lika ifrågasatta som feministiska och, i viss mån, vänsterorienterade åsikter. Det är extremt vanligt att folk säger att "jag är för jämställdhet, men jag är inte någon feminist" eller föredrar alternativa tituleringar trots att de i grunden står för samma åsikter. Inom den amerikanska forskarvärlden är det lika med karriärsmässigt självmord att kalla sig själv "feminist" och av mina tvåhundrafemtiofem facebookvänner så skulle jag uppskatta att bara omkring femtio stycken kallar sig själva feminister, och jag brukar ändå överlag bli vän med folk som har liknande värderingar som jag själv har (inte direkt medvetet, utan det bara blir så).

Att vara feminist är helt enkelt inte oprovocerande i dagsläget. Det är inte direkt vanligt att kalla sig det längre, och hatet vi feminister möter är ganska rejält. Vi porträtteras dessutom av Hollywood som militanta galningar som hatar män, något som kommit att färga bilden av oss, trots att det inte ens stämmer. Det känns överflödigt att nämna att vare sig Hollywood-folket, kommentarsfältstrollen eller de nyliberala debattörerna läst speciellt mycket feministisk litteratur överhuvudtaget, utan de har bildat sig sin uppfattning om oss baserat på vad "alla andra" säger. Det är helt enkelt ett moln av feministhat som när sig själv genom att reproducera sina egna snedvridna uppfattningar med motiveringen "ja, men de andra i molnet sa ju att det betydde det här". Istället för att ta reda på vad feminister själva tycker att feminism handlar om så baserar de flesta sin uppfattning på vad andra feministhatare tycker att feminism innebär. Nu menar jag förstås inte att det inte finns några undantag, men den här typen av "åsiktsinavel" är väldigt vanlig.

.

Under 90-talet var ordet "feminist", till skillnad från idag, väldigt populärt, och det var många politiker som försökte rida på den här popularitetsvågen genom att själva gå ut och börja kalla sig för feminister. Det här kan förstås tyckas vara väldigt positivt för rörelsen, men tyvärr fick det ganska ödesdigra konsekvenser. Problemet med de här politikerna som började kalla sig själva för "feminister" var att de varken var insatta i, eller ens förstod sig på, de feministiska teorierna. Betydelsen av att kalla sig "feminist" devalverades helt enkelt till att bara lite vagt innebära att en tyckte att jämställdhet var en mysig grej på grund av att sensationslystna politiker ville fiska röster. Här kan vi alltså prata om politisk korrekthet, men den har inget med feminismen i sig att göra, utan det handlar istället om hur själva begreppet kapades.

De här politikerna försökte förstås följa upp sina uttalanden med någon typ av handling, men på grund av att de verkligen inte förstod sig på begreppet började de istället blint kasta pengar på allt som innehöll orden "genus" eller "tjej", och motiverade det med att det skulle vara stött av genusvetenskapen, allt medan genusvetenskapen bara "Wait, what?!?". Jag menar nu inte att tjejgrupper inom mansdominerade sfärer är något negativt (och feministiskt självförsvar är helt fantastiskt på pappret även om den som kan det minsta lilla om kampsport och nödvärnslagen fattar att de lär ut helt sinnessjuka grejer i vissa grupper) och kvinnojourer och utbildning är något som verkligen behövs. Problemet är bara att många av de initativ som tagits inte har ett piss med feminism att göra, utan är beslut som fattats av politiker som inte förstår sig på feminismen. Till exempel finns det kurser i "kvinnligt företagande" där kvinnor uppmuntras att göra allting mjukt och blommigt, lita på sina känslor och fatta helt snurriga beslut för att det "känns bra". Det här följer heteronormen och förstärker könsrollerna, något som inte har ett skit med feminism att göra utan tvärtom är det som de flesta feminister arbetar mot. Inte för att de kvinnligt kodade egenskaperna är negativa, det borde de inte vara, utan för att egenskaper inte borde vara vare sig manligt eller kvinnligt kodade, och genom att förstärka bilden av vissa saker som "typiskt kvinnligt" så görs feminismen en otjänst.

.

Feminismen är inte en symbol för politiskt korrekthet, utan politiker och i viss mån journalister har länge utnyttjat feminismen i den politiska korrekthetens namn utan att de överhuvudtaget förstått sig på den. Det som folk kallar för "statsfeminismen" har inget med feminism att göra överhuvudtaget, utan det är en skev avart som kommer av att folk överhuvudtaget inte förstår sig på vad begreppet innebär. Det har aldrig funnits något statsfeminism, eftersom feminismen som den ser ut idag vill förändra systemet ifrån grunden, det vill överlag inte den politiska majoriteten.

Med det här menar jag inte att få det att låta som att det skulle vara någon konspiration mot feminismen, det är det inte, utan att det blivit såhär handlar helt enkelt om hur det politiska systemet fungerar. Politiken är i högsta grad en popularitetstävling och när aspirerande politiker märker att något blivit populärt så är de flesta inte sena med att hoppa på tåget. Det finns förstås politiker som är feminister på riktigt också, men de har verkligen ingen egen bestämmanderätt, utan tvärtom röstas deras förslag ofta ned av den konservativare majoriteten. Sen har vi också folk som Gudrun Schyman och liknande, människor jag själv beundrar mycket men som inte är särskilt retoriskt smidiga alla gånger. Jag kommer dock återkomma till det i ett senare inlägg och försöka förklara vad orden faktiskt innebär.

.

Här förstår jag att det är väldigt snårigt för den som inte är så insatt, just för att det kan vara väldigt svårt att veta vad som faktiskt är feminism eller inte då såpass många ändå har kallat sig det. Mitt råd här är att antingen faktiskt själv läsa in sig på feministisk litteratur och själv ta reda på vad som faktiskt menas, eller, om en inte orkar det vilket jag kan respektera, att skita i själva ordet "feminism" och istället fokusera på vad folk faktiskt säger. Om en person som säger sig vara feminist förespråkar att vi borde kastrera alla män för att undvika våldtäkter; tänk "jävla idiot som vill kastrera alla män" istället för "jävla feminist". Fokusera på budskapet när du kritiserar istället för vad personen väljer att titulera sig själv som, och jag lovar dig att du kommer komma bättre överens med riktiga feminister, som i fallet ovan garanterat kommer stå på din sida och instämma i att personen ifråga är dum i huvudet.