Marcus Birros senaste krönika - Eller om att inte ropa "diktatur" förrän en ser Stalin i vitögat

Ber om ursäkt för text i affekt. Birro har den påverkan på mig, och jag har knappt sovit i natt.
 
 
Birro skriver fortfarande i Expressen, tro det eller ej. Hur den människan kan upplåtas så mycket medialt utrymme är för mig fullständigt bisarrt, texterna är varken vettiga eller särskilt välskrivna. Den raljanta, wäääääh-tonen retar mig något oerhört och känns snarare som ett krystat försök att verka djup än något tecken på faktisk intellektuell kapacitet och jag tänker än en gång på en ung Björn Ranelid. Och det är inte en komplimang.
För min egen sinnesfrids skull undviker jag att läsa hans texter, men en länk till den här dök upp i min Facebook-feed och jag är för nyvaken för att veta vad jag bör klicka och inte klicka på. Och den här texten kände jag att jag bara var tvungen att skriva något om.
Den handlar nämligen om ÅSIKTSFÖRTRYCK!
 
Birro tar som vanligt väldigt lång tid på sig att komma till poängen i sina artiklar. I den här börjar han med lite prat om hur politiker föraktar medborgare (är inte politiker också medborgare?) och något om en "kulturvärld och mediaelit" som alla bor i en stadsdel (Södermalm för den som inte visste det) och blir "skelögda" för att de försöker vara såpass vidsynta. Han menar sen att det leder till att folk, som han och läsaren men i andra delar av Sverige, då inte känner igen sig och bestämmer sig för att göra tvärtemot.
Här finns det en väldigt grundläggande grej som Birro inte fattar, och troligtvis i sin egen egocentrism aldrig kommer att förstå. Han är ju för tusan en del av den så kallade "kulturvärlden och mediaeliten"!
Birro har i skrivandets stund tretton böcker publicerade, vilket gör honom till en väldigt produktiv författare, och han är dessutom en av förhållandevis få som kan livnära sig på sitt eget skrivande. Om inte det är att tillhöra kulturvärlden så vet jag inte vad. Birro upplåtes dessutom tidningsutrymme i Expressen, en av Sveriges största tidningar, varje vecka. Han skriver dessutom för Dagen, medverkar i en mängd olika tv-program, har sitt eget tv-program "Birros bord", är programledare i P4 och radiokrönikör i P3. Men denna ganska imponerande meritlista till trots så tycks Birro ändå inte klara av att se sig själv i ögonen och inse att han själv om någon är en del av den så kallade "mediaeliten".
 
Birro skriver att det finns massor av människor som har åsikter om en mängd mer och mindre kontroversiella ämnen men som inte vågar yppa dem av rädsla för att bli "avskydda, förlöjligade, hånade, förföljda, hotade och idiotförklarade."
Nu är det dock en stor skillnad på de här olika sakerna. Hot och förföljelse, och i viss grad hån (om de bryter mot lagen för förolämpning eller liknande) är inte okej. Avsky, förlöjligande och idiotförklarande är inte jämförbart. Det bör även tilläggas att Birro anser sig själv vara förföljd i egenskap av kristen i Sverige för att folk inte älskar Jesus lika mycket som han eller själva vägrar leva sina liv efter den katolska kyrkans moral. Men bara för att Birro skriver ihop dem med avsky, förlöjligande och idiotförklarande innebär det dock inte att orden innefattar samma grej.
En central del i ett demokratiskt samhälle är yttrandefriheten och åsiktsfriheten. Det här tycks Birro ha svårt att förstå, vilket är ironiskt då han argumenterar för det hela (men att Birro skulle vara präglad av dubbelmoral är ungefär en lika stor nyhet som att jorden är rund). Och en väsentlig del av yttrande- och åsiktsfriheten är att en alltid får kritisera andras åsikter. Det är den grundläggande jävla idén i vårt demokratiska system. Och en extremt viktig del av det är att en har all jävla rätt i världen att tycka att någon är en idiot, eller att avsky en annan människa. Det är min demokratiska rättighet att tycka att Birro är en idiot, och det är också min demokratiska rättighet att avsky idioter och vägra prata med dem. Jag behöver inte ta debatten med folk vars åsikter jag överhuvudtaget inte tar på allvar, eller som är för absurda för att jag ska kunna se dem som värda att bemöta.
 
Birro gör till sist det ultimata misstaget. Det som placerar honom i samma fack som Avpixlat-folket och alla de som börjar skrika PK så fort någon inte tycker att invandrare är en cancer på samhället. Han spelar kortet om "åsiktsdiktatur".
Och jag önskar att folk kunde kolla upp vad en jävla diktatur faktiskt är innan de börjar gråta om det! För Sverige blir inte en "åsiktsdiktatur" bara för att det finns de som vägrar ta Birro på allvar, eller för att media tycker det är skitfånigt med ett parti som är så historielöst att de på allvar tycker att 1930-talet var en samhällsdröm. Det blir ingen diktatur för att folk väljer att skratta åt sådant de tycker är fånigt. Sverige är helt enkelt inte en åsiktsdiktatur. Nordkorea är en åsiktsdiktatur. Iran är en åsiktsdiktatur. Birro bör lära sig definitionen på orden innan han använder dem!
Det roligaste är när han pratar om en "stalinistisk hållning". För att tidningarna tycker det är fel med rasism. I Birros värld är det tydligen fullt jämförbart med att ha krönikörer som ogillar SD och att avrätta alla som inte håller med en. Det låter ju rationellt.
 
Birros text är inget annat än en del av en lång, lång tradition från högerfolk i maktposition som försöker framställa sig själva som offer. De försöker kidnappa "näthats"-debatten och påstå att det är vänstern som "näthatar" genom att förlöjliga dem, istället för att titta på de som mordhotas till tystnad. Jag har i ärlighetens namn väldigt svårt att förstå vad det är som gör att folk tror högern när de utmåla sig själva som offer. De sitter ju för i helvete i regering och deras enda motstånd är en helt splittrad och sönderslagen vänsterrörelse varav halva gör sitt bästa för att själva bli borgare. Men trots denna ofattbara maktposition försöker de ändå att framstå som att det skulle vara så jävla synd om dem.
Yttrandefriheten innebär att en får kritisera, inte att en har rätt att säga vad som helst utan att få kritik. Det är det som är själva kontentan. Vi får tycka att vissa åsikter är för dumma för att ens bemöta dem. Tvärtom är det nästan ett krav att vi gör det, eftersom debatten annars stannar vid de dumma frågorna. Hur ska vi kunna nå några som helst framsteg i t ex kampen för kvinnors rättigheter om vi ständigt måste argumentera mot de idioter som fortfarande tycker att kvinnor inte borde ha rösträtt?

Kommentarer
Postat av: Linda M

Bra skrivet!

Men..."en ung Björn Ranelid": herregud, du kan ju inte skriva sånt utan att sätta ut en varning! Ångest!

Svar: Haha, ber om ursäkt =p
auuus

2013-04-05 @ 13:59:49
Postat av: Lena

Saknar ord, men som tur är gör inte du det. Kan bara ge mitt ödmjuka bifall.

Svar: Tack ^^
auuus

2013-04-06 @ 12:57:19

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0