Marcus Birro och landsbygden, feminismen och SD

Jag vet. Jag är alltid på och gnäller på Marcus Birro. Det börjar bli tjatigt. Och jag vet också att det verkar som att jag bara sparkar in öppna dörrar när jag skriver det här. På ett plan är det förstås sant. Birro är ingen storslagen motståndare att gå till angrepp mot, och det kräver ingen djup analys för att se hur och varför han har fel i det han skriver. Men saken är fortfarande den att Birro skriver för en av Sveriges största tidningar. I den får han utrymme att sprida sin fanatiskt religiösa högerpropaganda, sina sekelgamla åsikter och sitt vurmande för redan privilegierade grupper. Allt ackompanjerat till tvivelaktig låtsaspoetiska ordval. Och därför känns det för mig fortfarande relevant, om än kanske inte akut, att bemöta det han skriver.
Och dessutom är det ganska roligt.
 
I vilket fall som helst så har Birro skrivit en ny krönika i Expressen.
I vanlig ordning tar han en evighet på sig att komma till saken. Hela första stycket har egentligen inte med texten att göra, utan hade kunnat ersättas med "för tio år sedan". Hade han skrivit en roman eller en novell hade det förstås varit helt rätt, eftersom berättandet i skönlitterära texter är väldigt viktigt, men nu är det en argumenterande text. Det innebär förstås inte att berättandet skulle vara oviktigt, verkligen inte. Pathos är en mycket viktig del av retoriken. Men i en krönika för en nyhetstidning är utrymmet väldigt begränsat, och det gäller att använda det väl. Det gör inte Birro.
Poängen med den långrandiga tillbakablicken är i alla fall att Birro vill föra fram att ingen längre bor "i Sverige", utan alla bor i "de stora städerna". Att dessa också i allra högsta grad tillhör Sverige verkar vara information som gått honom förbi. Birro menar att livet var "starkt", "på riktigt" och "i ständig rörelse" på landsbygden och tycks således implicera att det inte är det i städerna. Han menar att livet på landsbygden en gång varit enkelt men nu inte alls är det, och att de unga männen från landsbygdens arbetarklass är morgondagens förlorare.
Birro menar även att vänstern idag "snurrat in sig på genus och feminism och vägrar se att verkligheten inte fogas in i deras teorier."
 
Det sistnämnda är förstås kvalificerat skitsnack. Grejen med dagens vänster är att den ofta är ganska akademisk. Akademi handlar om att studera verkligheten, och en akademisk teori har ofta en väldigt mycket mer korrekt verklighetsbeskrivning än vad någons "magkänsla" har. Någon som studerat ett område förstår det ofta bättre än en person som inte studerat det, oavsett om studerandet skett genom en högskola eller på egen hand. Kunskap är helt enkelt något som ökar vår förståelse av omvärlden, det minskar den inte. Vänstern idag har väldigt mycket kunskap om sitt huvudsakliga studieobjekt: Makt. Makt, och strukturerna omkring den.
Sen är många av vänsterns teorier ganska komplexa, vilket innebär att det kanske inte alltid är lätt att se hur de beskriver verkligheten. Men beskriver den gör de.
Implikationen om att vänstern också skiter i klassaspekten är skrattretande. Visst tycker jag att vänstern idag skulle kunna bli betydligt bättre på att diskutera klass, men det är inte diskussionerna om genus och etnicitet som står ivägen för det. Problemet är snarare att väldigt få är intresserade av att lyssna.
 
Det finns förstås en poäng i det Birro skriver om landsbygden, då den idag utarmas allt mer när hela bruksorter försvinner. Och att många unga kvinnor lämnar landsbygderna för städerna medan många unga män blir kvar. Men Birro frågar sig i vanlig ordning inte varför det är så. Han tycks ointresserad av hur det kommer sig att många unga kvinnor lämnar landsbygden och väljer istället att betrakta det som någon form av komplott mot de unga arbetarklassmännen som blir kvar. Men kan det inte vara så att unga kvinnor vill bort ifrån de i grunden väldigt konservativa värderingarna som i högre grad lever kvar på landsbygden jämfört med de större städerna? Konservativa värderingar som har en tendens att trycka ned kvinnor väldigt mycket mer än vad de trycker ned män. Hade jag vuxit upp i en miljö där jag ständigt förväntats anpassa mig, ständigt förväntats ge upp mitt eget liv och mina egna drömmar för att passa upp på andra, ständigt förväntats göra våld på den jag är, så hade jag inte stått ut. Men ändå har samhället tvingat kvinnor till det i evigheter. Det sker fortfarande, både i städerna och på landsbygden, men av allt att döma är situationen väldigt mycket värre i konservativare områden än i progressivare.
Missförstå mig inte, det här är inte någon blind storstadshyllning. Städerna har sina problem. Men en av fördelarna är att många människor passerar igenom dem. Många människor möts. Och där människor möts utvecklas också idéer i snabbare takt. Områden med fler människor och mer genomströmning tenderar att vara mer accepterande mot de som väljer att bryta mot normerna. Det här har ingenting med individer att göra, utan handlar helt enkelt om att områden med fler människor också har fler människor som bryter mot normerna. Normbrytandet blir mer normaliserat.
 
Städer ger också en annan möjlighet till flykt och till anonymitet. I ett litet område där alla känner alla har du inte så mycket val kring vilka du umgås med, medan områden med fler människor ger dig möjligheten att i högre grad välja ditt umgänge.
 
Birro går vidare till att då mena att ingen bryr sig om männen, utan att hela samhället föraktar dem, hatar dem, ignorerar dem, men att Sverigedemokraterna ser dem och lyssnar på dem. Han menar också att feministerna vill "kastrera dem och låsa in dem för all framtid."
Det är ett direkt citat.
Vi har alltså en krönikör, i en av Sveriges största kvällstidningar, som på fullaste allvar menar att feminister vill kastrera och låsa in män för all framtid i egenskap av att vara män (eventuellt från arbetarklassen, det är en smula oklart om Birro bara syftar på dem eller syftar på alla män). Den här väldigt, väldigt korkade myten om att feminister hatar män har alltså på nytt letat sig in i hjärnan hos en kvällstidningskrönikör! Som om det vore 1920!
 
Nu vill jag direkt nämna att jag verkligen inte säger emot att Sverigedemokraternas framgångar i valet 2006 och i opinionsundersökningarna i mångt och mycket är en klassfråga. Det är det, jag har skrivit om det här. Men det har ingenting med "onda feminister" att göra, eller om att ingen lyssnar på dem för att de är män. Det är inte synd om män för att kvinnor inte finner sig i de gamla förtryckande könsrollerna längre. Det är synd om män för att de också lider under förtryckande könsroller, helt klart, det är synd om alla för det, även män som grupp fortfarande har det minst dåligt (och ibland väldigt bra) på grund av dem. Men det kommer aldrig vara synd om någon som blir av med privilegier som hen inte borde ha från första början. Det kommer aldrig vara synd om någon för att hen slutar tjäna på andras olycka.
Det handlar istället om kapitalismen. Det är på grund av den SD växer. Det är på grund av att vi har en högerregering som skrattar hela vägen till banken när de hånflinande drar undan skyddsnät efter skyddsnät efter skyddsnät från de svaga för att gynna de redan starka. Men Birro är uppenbarligen själv alldeles för lidande av den bekväma självgodhet han anklagar alla andra för att lida av för att ifrågasätta samhällssystemet han själv verkar i.

Kommentarer
Postat av: Carro

Har läst din blogg länge men aldrig kommenterat men nu måste jag! Awesome! Grym text! Kudos to you!

Svar: Tack så mycket, och trevligt att du kommenterar! :)
auuus

2013-08-08 @ 06:58:53
Postat av: Lena

You make my day!

Seriöst, jag imponeras stort av dina analyser, hur du lyckas sätta fingret precis på "pudelns kärna". Man borde göra klisterlappar och sätta upp med texten "Det kommer aldrig att vara synd om någon för att hen slutar tjäna på andras olycka".

Svar: Tack så mycket! Det var väldigt snällt sagt =)Klisterlappar vore nog rätt kul att sätta upp ^^
auuus

2013-08-09 @ 08:18:07
Postat av: Ann Sidbrant

Detta var en alldeles utomordentlig analys av en ovanligt motbjudande krönika. Själv fick jag ont i magen när jag läste smörjan i Expressen, inte så mycket för vad Birro själv skrev (eftersom jag inte väntar mig mycket bättre av honom) utan därför att Expressen publicerade eländet. Jag hittar inte längre krönikan genom Expressens hemsida, men det är inte svårt att hitta den på nätet.

Det värsta är nästan att Birro har omfamnats av det kristna Sverige och av dem skänkts en aura av extra fin "godhet". Han deltog nyligen i ett samtal om sin religiösa tro i en radiogudstjänst, och min religiösa mamma blev djupt imponerad av honom. Grabben som utan minsta belägg påstår att feministerna (= alla feminister) vill kastrera landsbygdens män och låsa in dem för all framtid tillåts framstå som ett moraliskt föredöme för oss alla.

Det är deprimerande att Birro så sällan ifrågasätts offentligt, och därför var det oerhört uppfriskande att läsa din utomordentliga analys av hans reaktionära dravel. Väldigt, väldigt mycket tack för det!

Svar: Tack så mycket!Jo, Birro är en människa jag tyckt väldigt illa om väldigt länge, och jag brukar bemöta det han skriver här när jag väl läser det. Att han fortfarande har en fast tjänst som krönikör på Expressen är ofattbart, med tanke på den dynga han brukar häva ur sig.

Birro tycks enbart köra på offerkoftande, och hur synd det än må vara om någon så är det alltid mer synd om Marcus Birro. Sen skulle jag väl säga att han ifrågasätts ganska mycket också, men det är sällan han bemöts direkt.
auuus

2013-08-14 @ 04:21:25
Postat av: Ivar

Bra skrivet! Som Ann skriver här ovan är det sorgligt att Birro får ett så stort medieutrymme. Och samtidigt påstår vissa att media kontrolleras av feminister...

Angående att många kvinnor lämnar landsbygden, kan det inte även bero på att fler kvinnor än män läser på högskola, och dessa finns i städerna? Det kan ju förstås i sig vara en effekt av att de vill komma ifrån konservativa värderingar..

Svar: Tack!
Jo, det är definitivt också en faktor i det hela. Sen tror jag, som du säger, att utbildning också är ett sätt att komma bort ifrån invanda mönster och en konservativ social kontext.
auuus

2013-08-15 @ 11:16:55

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0