Det spelar ingen roll att du har rätt om ingen håller med dig

Nu var det ett bra tag sedan jag skrev något här sist.
Det finns flera skäl till det. Bland annat hade jag VFU (praktik), och även om det är väldigt kul att vara ute och träffa elever så tar det väldigt mycket på krafterna att pendla mellan två och tre timmar per dag, och att gå upp vid halv sex på morgonen.
 
Men den huvudsakliga anledningen är att jag känt mig väldigt omotiverad.
Under sommaren och hösten har jag haft något av en troskris gällande feminismen och liknande. Jag har inte ändrat åsikter, men jag har nått insikten av att många som jag ansett stå på min sida egentligen är kompletta idioter.
Det som fick bägaren att rinna över var när någon i en av Facebookgrupperna jag var med i hade lagt upp en väldigt pedagogiskt skriven text om något. Jag minns inte riktigt vad det var, men jag tror det den handlade om hur en som man bör bete sig i en feministisk kontext. Och i den här gruppen är det något stolpskott som då lyfter fram att texten på grund av dess lättillgängliga utformning var "inställsam mot patriarkatet". Och personen fick ett ganska rejält medhåll.
Jag tappade hakan, gav mig indignerat ut på twitter för att skriva något passivaggressivt om att pedagogik och retorik är våra viktigaste vapen i kampen för jämställdhet. Det skulle jag tydligen inte ha gjort då nästa idiot trillade in som menade att det var kränkande att skriva att pedagogik och retorik var våra viktigaste vapen eftersom alla inte orkade försöka utbilda eller övertyga folk. Hon fortsatte sedan i sina egna passivaggressiva tweets att läsa mig lika rättvist som jag trodde bara SD:are kunde.
Det här blev i alla fall bara för mycket för mig. Jag förstår helt att det tär på krafterna att försöka övertyga eller utbilda folk (shit, jag ska bli lärare, jag vet att det kan vara sjukt tufft), men att på allvar påstå att det är lika effektivt att kalla folk som inte håller med för idioter eller att bara ställa sig och skrika om "vita kränkta män" så fort någon inte håller med gör mig helt mållös.
För jo. Pedagogik och retorik är förstås inte de enda sätten att kämpa på, men vi kan inte sticka under en stol med att övertyga människor är det grundläggande jäkla kravet för att driva en politisk kamp. Det är det som är själva poängen!
 
Det finns en tankegång om att det är viktigt att inte anpassa hur en pratar bara för att vissa män inte ska ta illa upp eller känna sig hotade. Givetvis finns det en poäng i det här, men samtidigt är det fullständigt vansinne. Det är viktigt att inte anpassa sina idéer och värderingar, men det är en jävla skillnad på det och på att anpassa sin retorik. Det finns ingen feministisk poäng i att vara ett odidaktiskt pucko. Sen handlar det givetvis om att väga de potentiella fördelarna mot kraften och energin det tar upp, det kanske inte är värt att gå genom eld och vatten bara för att övertyga en särskilt motsträvig person, men det finns en sådan total arrogans hos vissa som gör att de tycks tro att de inte alls behöver övertyga folk.
 
Men det är inte så det fungerar.
Och jag vet att jag gör det stora "misstaget" här att komma som man och tycka till om feminismen eller förklara "hur det verkligen ligger till", men låt oss vara ärliga för en kort stund. Hela mitt bloggande har gått ut på att tycka till om feminismen och förklara "hur det verkligen ligger till", och om du inte haft problem med det jag skrivit tidigare men ogillar det jag skriver nu så ligger inte ditt problem i att jag är man och gör anspråk på en verklighetsbeskrivning inom en feministisk kontext. Då ligger problemet i att det jag skrivit nu inte faller dig i smaken. Var ärlig med det och diskutera det jag säger istället för att komma med något billigt försök att få mig att hålla tyst.
 
För låt mig nu komma till den centrala poängen i mitt inlägg:
Det spelar ingen roll att du har rätt om ingen håller med dig. Själva grundstenen i en demokrati är just att vi måste övertyga folk om våra åsikter. Ifall "ha rätt" var allt som hade något betydelse
Och ja, det är pissigt ibland, särskilt när vi talar ren vetenskap. Men det är så verkligheten ser ut, och även om du inte gillar det eller tycker att det är fel så måste du anpassa dig efter det. Du kommer aldrig vinna eller få igenom vad du tycker annars och du gör bara dig själv och kampen för ett bättre samhälle en otjänst genom att bete dig som ett arrogant pucko, hög på sin egen rättfärdighet.
Sen finns det givetvis olika sätt att övertyga folk på, och all kamp går inte ut på att övertyga andra. Men det fungerar inte att sitta och förvänta sig att en kan bete sig hur som helst bara för att en har rätt. Du måste fortfarande få andra att förstå att du har rätt också. Annars kommer det inte bli någon förändring.
 
Nu finns det givetvis många olika sätt att vara pedagogisk på och en god och övertygande retorik kan se väldigt olika ut. Och allt arbete måste förstås inte gå ut på att övertyga andra. Det finns mycket annat som också är viktigt och värdefullt att göra. Men någonstans måste vi ändå pausa och tänka efter ifall det vi gör faktiskt kommer att övertyga folk, och om så inte är fallet så måste vi vara ärliga mot oss själva att det inte är vad syftet är. För vi kan helt enkelt inte gå runt och förvänta oss att folk ska hålla med oss bara för att vi har rätt eftersom de först måste börja hålla med om att vi har det. Och vi kan heller inte tro att vi kommer lyckas genomföra några viktigare förändringar ifall folk inte håller med oss.
Sen kommer vi inte lyckas övertyga alla, det finns alltid vissa som aldrig kommer att hålla med en och det är inte lönt att lägga ned för mycket energi ifall det visar sig att en person inte går att övertyga. Men vi måste övertyga 51%.
 
Jag tänker till och med gå ett steg längre nu. Jag vill påstå att om du försöker få en person att ändra åsikt så är det ditt ansvar att också försöka övertyga personen. Att komma med källor, att förklara begrepp, och liknande. Om du förväntar dig att alla du pratar med själva är intresserade av att bli övertygade och själva bryr sig om att läsa på mer om vad du säger så gör du samma grundläggande misstag som 95% av kurslitteraturen på lärarprogrammet, nämligen att du utgår ifrån att alla är perfekta elever.
Tänk på det såhär: För personer som inte tycker som du är det sak samma ifall du övertygar dem eller inte. De mår inte sämre av att inte ha din åsikt och de är uppenbarligen bekväma med att ha sina egna åsikter. Annars hade de förstås inte haft dem. Att byta åsikt är jobbigt, det gör ont när vår verklighetsuppfattning förändras, vilket också är anledningen att de flesta inte ifrågasätter sina åsikter till en djupare grad om de inte konfronteras med nya tankegångar. Därför kommer en person som inte tycker som du troligen inte att börja tycka som du ifall du inte övertygar personen. Hen kommer troligtvis inte att utsätta sig själv självmant för det egentliga trauma det innebär att få sin världsbild uppochnedvänd, så hjälp personen att hitta dit och hjälp personen att ta sig igenom det.
 
Så vad säger jag egentligen? Måste du försöka vara pedagogisk och retorisk? Nej, det är klart du inte behöver, men du kommer troligtvis ha en ganska begränsad framgång i omvändandet av människor om du inte försöker vara det. Och det är viktigt att omvända människor, det är själva grundstenen i att skapa förändring och själva fundamentet som vår socialistiska retorik vilar på. Det är relevant hur vi uppfattas av omvärlden. Sen ska vi givetvis inte anpassa oss efter hur omvärlden tycker att vi borde vara, och vi bör absolut inte göra våld på oss själva men vi kan inte heller förneka att det är oviktigt vad folk tycker om oss eftersom deras åsikter om oss också kommer färga deras åsikter om vad vi säger. Det är helt enkelt viktigt att försöka övertyga folk.
Och glöm inte att om det är du som påstår något så är det du som ska komma med källorna som stärker det. Det är bara vetenskapligt.
 
 
Så ja. Det är därför jag inte känt mig det minsta motiverad att blogga på sistone. Jag påverkas kraftigt av min omgivning och behöver känna någon delaktighet med gruppen jag verkar inom. Annars orkar jag inte. Jag kan i ärlighetens namn inte svara på hur jag kommer göra framöver, ifall jag kommer orka fortsätta blogga eller inte. Kanske lägger jag upp texter när jag känner att jag har något att säga, men det kommer nog inte ske med samma frekvens som tidigare.
 
 
Ett litet tillägg
Några potentiella invändningar till min text som jag tänkte ta upp innan någon kommer med dem.
Först och främst kan det uppfattas som att jag försöker lägga ansvaret för ojämlikheterna i sig och att göra något åt dem på den utsatta gruppen. Det är inte det jag säger, utan jag talar bara om att faktiskt argumentera för sin sak. Du som utsatt har givetvis inget ansvar för att se till så att du slutar vara utsatt, det faller inte på diskriminerade att själva ta det de har rätt till, utan det faller på de i maktposition att göra något åt saken. Huvudansvaret för att bryta systemet faller givetvis på det som i högst grad upprätthåller det.
För det andra kan det tolkas som att jag här menar att det här skulle röra sig om ett strukturellt problem inom feminismen, eller något liknande. Så är givetvis inte fallet, utan det här handlar enbart om hur vissa individer beter sig.
Slutligen ska den här texten givetvis inte tolkas som ett "det är bäst ni ändrar er annars tänker inte jag göra något". Utan det handlar om en förklaring till varför min motivation tagit stryk. Att motivera mig själv är givetvis mitt problem och något jag behöver och håller på att arbeta med, men jag kände att jag ändå var skyldig folk som läser här en förklaring till varför jag inte skriver lika mycket längre.
Sen är själva faktumet att jag alls kan ta en paus eller så ett tecken på vilka privilegier jag faktiskt innehar. Det är inte mina rättigheter kampen gäller, så jag har den oerhörda lyxen att kunna pausa ifall jag känner att det blir för jobbigt. Men jag är inte perfekt.

Kommentarer
Postat av: Birgitta Dickson

Jag hopas du får blogg-lusten tillbaka, Rasmus. Det är det nog många som gör!

2013-12-14 @ 15:19:36
Postat av: Alma (Kultureliten)

http://kultureliten.nu/om-att-vara-pedagogisk/

2013-12-14 @ 15:29:25
URL: http://kultureliten.nu
Postat av: Erika

Jag förstår dig. Har också upplevt det på sistone att när jag påtalar det, för mig, vettiga i att faktiskt försöka få folk att förstå, att få dem på "vår" sida, då är jag förtryckt, lismande och spelar med. Fruktansvärt ickemotiverande. Jag hoppas att du fortsätter att skriva här, du har satt ord på så mycket som jag inte har förmåga att uttrycka i text.

Svar: Tack!Vi får se hur det blir framöver. Kommer väl skriva när jag känner för att skriva, men det återstår att se hur ofta det blir o.0
auuus

2013-12-15 @ 20:01:36
URL: http://aspergerhippie.blogspot.se/
Postat av: Lena

Jag tycks ha missat att gå in här och kolla ett tag. Men nu är jag tillbaka som läsare :)

Jag läste för ett tag sedan hos Schmenus om något liknande. Hon länkade till Sally Kohns Ted Talk om "emotional correctness". Jag tror det är samma tema som du berör här.

Och jag är helt på din linje. Vad är syftet med att "skrika", om det inte är att förändra världen? Och vill man förändra världen, då kan man behöva slipa på sina strategier som kan stavas pedagogik och retorik.

Jag uppskattade särskilt det här som du skrev: "Det är viktigt att inte anpassa sina idéer och värderingar, men det är en jävla skillnad på det och på att anpassa sin retorik." Underbart och så viktigt.

Jag har sett en del feminister som jag tycker missar detta. Och andra som förstått precis.

Och kul att du är tillbaka, jag har saknat dina texter.

Svar: Tack så mycket!
Jag har inte läst så mycket av henne, faktiskt, men det lilla jag läst har jag tyckt om. Ska se om jag kan sätta mig in mer i hennes blogg.

På ett plan tror jag att det kan finnas anledningar att skrika ändå, om inte annat så för att ge uttryck för den egna frustrationen eller helt enkelt för att försvara sig, men jag tror det är viktigt att förstå att det är då det en gör. Det är verkligen inte värdelöst eller så, tvärtom tror jag det också är viktigt, men jag tvivlar på att det övertygar folk. Det är förstås lugnt, det måste en inte alltid göra, men jag tror det är bra att vara medveten om det.

Tack! Jag ska försöka skriva oftare nu, men det kommer nog ändå bli lite mer sporadiskt är jag rädd.
auuus

2014-01-07 @ 18:26:31

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0