Nej, vänstern ogillar inte alls familjen

Något som är väldigt vanligt bland högerpopulistiska och konservativa debattörer är ett extremt snack om familjen. Det är familjen hit och familjen dit, och ständigt med denna tanke att familjen är det högsta och finaste som finns och att allt annat kan ta sig i jämförelse. I samband med det anklagar de också vänstern, och ibland liberalerna, att inte bry sig om familjen. Det är en del av den politiska polariseringen som ständigt pågår. "Vi gör det, alltså kan våra motståndare inte göra det", och så vidare.
 
Den senaste i den väldigt långa rad konservativa högerpopulister som givit sig på det här är förstås Marcus Birro som inleder en krönika publicerad på juldagen med följande:
"Jag begriper inte hur en allt mer militant vänsterrörelse under så lång tid tagit strid mot familjen."
Det hela låter ju extremt farligt. En allt mer militant vänsterrörelse som går till angrepp mot familjen. Kommer AFA med knogjärn och spöar upp småbarnsföräldrar? Tvingar Kommunistiska Partiet folk till abort? Eller går Jonas Sjöstedt in på BB med en kalashnikovkarbin i högsta hugg? Birro lämnar det hela oklart.
Nu vore det mig förstås fjärran att insinuera att vår allra käraste Marcus Birro skulle försöka använda språket för att manipulera folk. Må hända är han, sina fjorton utgivna böcker till trots, helt enkelt en så inkompetent författare att han inte förstår att ord ändå väcker vissa associationer och att ordet "militant" innebär mer än SAOL-definitionen "kämpande; stridande; stridbar"? Men oavsett ifall det rör sig om inkompetens eller fulspel så kan vi i alla fall slå fast att det inte föreligger något "militant" angrepp mot familjen.
Faktum är att det inte finns någon institution som är lika välskyddad som den så kallade "familjen".
 
Birro tillbringar resten av krönikan med att, på sedvanligt blomsterspråk, tala om hur mycket han älskar sin familj. Eftersom han redan slagit fast att vänstern är militant och avskyr familjen implicerar han också att vänstern inte känner den fina kärlek han har till sin familj, samt att vänstern inte vill att han ska få ha kvar sin familj. Givetvis är det inget Birro säger rent ut, men det är det som blir den logiska konsekvensen av vad han säger. Han säger att vänstern är emot familjen, och han definierar familjen som hur han älskar sina barn, har empati med andra människor, och så vidare. Det betyder alltså i förlängning att han säger att vänstern är emot att han älskar sina barn.
Det här är ett väldigt fult retoriskt knep, eftersom han skapar en positionering till vänstern som inte alls stämmer överens med vad vi egentligen tycker. Vidare så specificerar han aldrig vilken "vänsterrörelse" det är, vilket innebär att han sår misstänksamhet mot all vänster samtidigt som han kan skylla ifrån sig med ett "men det var inte den rörelsen jag menade" ifall han någonsin konfronteras.
 
Men vad är det egentligen som är det stora hotet mot familjen som gör Birro och hans högerpopulistiska gelikar så upprörda? Det som vill stjäla Birros stora familjelycka ifrån honom?
Jo, det handlar framför allt om vidgandet av definitionen.
Vänstern har givetvis ingenting emot familjer. Själva tanken på att vi skulle ogilla att folk älskar sina barn eller att människor får känna att de betyder något för någon är fullkomligt absurd. Det vi däremot vänder oss emot är bilden av familjen som enbart bestående av två heterosexuella vuxna, en man och en kvinna, och x antal barn. Vi anser att familjer kan se ut på väldigt många olika sätt. Vi tycker att folk, oavsett kön, sexualitet och relationstyp ska få ha rätten att också vara familjer.
Men eftersom Birro och hans gelikar anser det här vara ett angrepp mot deras familjeliv, så innebär det att de anser att deras lycka försämras av att andra också blir lyckliga, och att deras familjer blir mindre värda för att andra också kallar sig familjer. Och de har mage att kalla oss för "egoister".
Den grundläggande tankegången här, som högerpopulisterna alltid lyckas missa, är att de inte behöver leva i en poly-relation tillsammans med fem personer som alla definierar sig som "hen" om de inte vill. Men de har ingen som helst jävla rätt att försöka hindra de som faktiskt vill från att göra det!

Kommentarer
Postat av: Tetra

Birro kanske är en bra poet, han har i alla fall samma språk som jag hade när jag var 14 och skrev poesi. Men att använda ett poetiskt språk i en debatt som han vill föra i en krönika måste vara den mest naiva drömmen han någonsin försökt göra sanning.
Nu är det visserligen inte så att han debattartiklar är mycket bättre men där får han i alla fall mer text.
I krönikorna ger han sig i kast med enormt stora ämnen, vägrar visa källor, använder Gud som argument, gör svepande generaliseringar och blir sedan sur när människor kritiserar honom.
Om du inte har läst hans senaste krönika så gör det, jag tror att han försökte slå nytt rekord i offermentalitet.

Svar: Personligen är jag inte ens förtjust i hans poetiska språk. Men jag tror min bild där färgas av att jag ogillar honom så mycket som person.
Får kolla upp den, det låter intressant. Tack för tipset ^^
auuus

2014-01-03 @ 13:01:45
URL: http://tetriminos.blogspot.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0