Alliansens siffertrollande: Genomsnitt, procent och skattesatser

Alliansen talar väldigt ofta om genomsnitt så fort siffror kommer upp. Det här beror på att genomsnitt är en väldigt ful liten matematisk konstruktion, som kan användas för att luras väldigt mycket med.
 
Vi kan ta Alliansens favoritgenomsnitt, skattesänkningarna, som exempel. Alliansföreträdarna snackar ständigt om att hushållen i Sverige nu fått x antal kronor i genomsnitt över i plånboken tack vare deras sociopatpolitik. Om x här för enkelhetens skull är tusen kronor så ger det bilden av att alla människor i Sverige fått tusen kronor  extra varje månad. "Skitbra!" tänker folk. Fatta vad mycket en kan göra med tusen kronor i månaden.
Tyvärr så är det ju inte så här det fungerar. Genomsnitt räknas ut genom att addera de olika individuella talen och sedan dividera summan med antalet olika individuella tal, vilket innebär att ett genomsnitt på tusen inte måste innebära att alla får tusen kronor var.
 
Ex
1000 + 1000 + 1000 + 1000 + 1000 + 1000 + 1000 + 1000 + 1000 + 1000
Det här är bilden Alliansen vill att du ska ha av fördelningen. Här är genomsnittet tusen.
 
10 + 15 + 15 + 30 + 30 + 45 + 60 + 75 + 75 + 9645
Den här bilden är överdriven för att tydliggöra min poäng. Den har också ett genomsnitt på tusen, men ser inte lika rättvis ut.
 
 
Den andra delen av Alliansens penningpolitik handlar om procentsatser. Det är också ett knep de använder för att skapa en falsk bild av ekonomisk rättvisa, samtidigt som de öser pengar till de rikaste och drar över de fattigaste.
De talar ofta om att skatterna har sänkts med några procentenheter hit eller dit eller att det är orättvist att vissa betalar procentuellt mer i skatt än andra. Här använder de procent för att undvika att faktiskt tala om vilka siffror det rör sig om, och genom det kunna flytta över debattens fokus.
Saken med procent är att en helhet aldrig kan vara mer än hundra procent (ja, jag vet att det finns undantag när en talar om ökning och så). Allt av något är alltid hundra procent av detta något, hälften av tidigare nämnda något är alltid femtio procent, och så vidare.
Problemet är att procentsatser inte heller ger en rättvis bild av verkligheten, eftersom de inte talar om hur stor helheten är.
 
Ex
Person A tjänar 20 000 innan skatt. Person B tjänar 70 000 innan skatt. Om båda ska betala 30% i skatt kommer person A ha kvar 14 000 efter skatt medan person B har kvar 49 0000.
 
 
När det gäller just skattesatser finns det dessutom ett ännu fulare sätt att göra det hela på, nämligen att en bara talar om i kronor vad det är en person betalar i skatt. Genom att använda sig av den här tekniken så försöker en utmåla de rika som stolta, ädla samhällsbärare som bidrar långt mycket mer än vad alla andra gör. Detta trots att vi lever i ett land som sedan länge haft principen att de som har möjlighet att bidra mer än andra också ska göra det. Människor som använder den här typen av retorik har dessutom en tendens att lite sådär lägligt "glömma bort" att rika människors förmögenhet i de flesta fall inte är helt egenskapade. Företagsledare bygger sin rikedom på andra människors arbete, och högutbildade människor med högbetalda jobb har oftast inte tagit sig dit på egenhand, utan genom stöd från sin omgivning i form av uppmuntran, resurser och hjälp från familj och näromgivningen, vård, skola och omsorg från samhället och inte sällan ett visst mått av tur.
Det här sättet att beskriva verkligheten på ignorerar också, liksom i procentsatsen, hur stor helheten är som personernas skattesatser dras ifrån.
 
Ex
Om person A tjänar 20 000 innan skatt och person B tjänar 20 000 000 innan skatt och båda ska betala 30% i skatt kommer person A betala 6 000 i skatt, medan person B betalar 6 000 000. Genom att bara tala om att person A betalar 6 000 och person B 6 000 000 låter det väldigt orättvist å person Bs vägnar, men då glömmer en bort att person B hade extremt mycket mer pengar till att börja med, och också har kvar extremt mycket mer pengar efter att skatten är dragen. Pengar som person B troligen inte tjänat in helt på egen hand heller.
 
Lägg dessutom till att väldigt många som tjänar astronomiska summor pengar ofta har pengarna placerade i företag, vilket minskar skattesatsen, eller i utlandet, något som innebär att de offantligt rika ofta betalar en betydligt lägre procentuell skattesats än vad medelinkomsttagare gör.
 
 
I grunden handlar det om hur vi väljer att definiera ordet "rättvisa". Det finns de som inte delar min syn på saken, och istället tycker att något av de tidigare exemplen är mer rättvist än den ekonomiska jämlikhet jag själv förespråkar är. Jag respekterar åsikten, men jag delar den inte, och det tror jag egentligen att det är rätt få som gör, åtminstone inte fullt ut.
Det jag vänder mig mot framför allt i det här inlägget är sättet som många av Alliansens förespråkare ofta talar om siffror. En högst medveten bluff för att måla upp bilden av att systemet där en rik betalar mer än en fattig är orättvist istället för att tala om helheten.
 
 
Ps
Jag är medveten om att Alliansen inte är de enda som bluffar med siffror. Men nu sitter de vid makten och har då också möjlighet att göra störst skada. Om sossarna vinner valet 2014 så kommer jag också att börja kritisera dem i högre grad.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0