Uppdrag granskning om kvinnohatet - Del 1: Innan programmet

Igår visade Uppdrag granskning sitt avsnitt om kvinnohatet på nätet, något som jag givetvis känner att jag som feminist måste kommentera. Då det hela däremot är ett offantligt stort område har jag valt att dela upp inlägget i tre inlägg. Ett om diskussionerna inför programmet, ett om själva programmet och ett om diskussionerna efter programmet.
 
SVT släppte en youtubevideo för två dagar sedan där ett antal kvinnor av varierande grad av berömelse läste upp hot de fått skickade till sig. Hoten är väldigt grova i sig, men vi som försökt sätta oss in i ämnet vet att det som läses upp bara är en extremt liten topp av isberget.
Jag skriver "varierande grad av berömelse" eftersom det här inte rör sig om direkt kända kvinnor. Det finns ett par journalister och författare, men också de som bara driver bloggar eller skrivit på en offentlig Facebook-profil. Det är viktigt att förstå att det inte handlar om berömelse, och att det inte är därför de här kvinnorna hotas. Visst ökar berömelse exponeringen, vilket också kan leda till att frekvensen av hoten ökar då fler helt enkelt får upp ögonen för en, men hotens förekomst är inte på något sätt kopplade till kändisskap. De här kvinnorna hotas istället för att de uttryckt sin åsikt och att det finns de på nätet som verkar tycka att det är ett privilegium reserverat för män.
Bara en dag efter publiceringen av youtubevideon tvingades svt stänga ned kommentarsfältet på grund av att det börjat hagla in fler hot än vad de kunde hantera.
 
Det handlar om kvinnohat.
Som vanligt när någon pratar om ett problem som rör kvinnor så ska någon komma och gnälla om att det är synd om andra grupper också, då främst män (jag skrev om det i ett av mina första blogginlägg för två år sedan, situationen har inte ändrats sedan dess). Men det stämmer helt enkelt inte.
Mats Dagerlind, krönikör på Avpixlat och sverigedemokrat, skrev igår en artikel på newsmill där han påstår att diskussionen om näthatet mot kvinnor skulle ha börjat efter att Åsa Linderborg drog igång "granska skiten" där de granska rasistiska "medier" som Avpixlat, och han menar att debatten innan skulle handlat om hat mot andra grupper. Han kommer med väldigt vilda konspirationsteorier om att debatten skulle sats igång nu i samband med en lanseringsturné för en bok och påstår att det handlar om en komplott av en "matriarkal könsmaktsordning". Han avslutar i vanlig ordning med lite skitsnack om att Uppdrag granskning med flera försöker tysta legitim kritik. Jag har svårt att se erbjudanden om att "bli våldsamt penetrerad av en herpessmittad kuk", "Du är en riktig slyna och hora och du har två veckor kvar att leva. Jag kommer visa att jag menar allvar" eller dagliga telefonsamtal innehållande mord- och våldtäktshot som legitim kritik, men jag antar att jag och Dagerlind har lite olika definitioner av begreppet.
 
Saken är helt enkelt den att det framför allt är kvinnor som drabbas. När Turteatern satte upp SCUM-manifestet fick alla kvinnor i produktionen, från skådespelerskan till praktikanter som jobbade med biljettförsäljning motta allvarliga hot, fick sina adresser uthängda på nätet och utsattes för allvarliga trakasserier, medan den manlige regissören inte drabbades alls. Detta trots att det är regissören som har den största makten över produktionen.
Många som arbetar på medias "insida" vittnar dessutom om att kvinnor i betydligt högre grad utsätts för påhopp, och de "kritiska kommentarer" som manliga skribenter tvingas ta emot är i betydligt högre grad kopplade till den faktiska texten eller innehåller könlösa förolämpningar (t ex "idiot") medan de kvinnliga skribenter utsätts för oftare går rakt på henne som person, och i extremt mycket högre grad innehåller sexualiserade förolämpningar/hot, t ex "du är sur för att din fitta är så torr och ingen man vill ha dig" eller hot centrerade kring personens bröst och könsorgan (jag känner att jag inte riktigt vill återge något av dem här) eller förolämpningar/hot kopplade till personens könsidentitet (t ex "hora" eller våldtäktshot). Det handlar om ett tonläge där "kvinna" blir en förolämpning. Det visar att det visst handlar om kvinnohat.
 
Jag försöker nu inte påstå att andra grupper inte hatas. Invandrare, vänsterorienterade, feminister, hbtq-personer. De och många andra utsätts också för påhopp och hot på nätet, alla gör det i viss mån. Men, kvinnohatet ligger ofta på en helt annan nivå.
Vissa försöker även dra den extremt skrattretande liknelsen till förolämpningar under online-spel. Jag frågar mig hur det står till med läsförståelsen om en har svårt att se skillnad på "Din jävla noob, sluta campa din fitta!" och "Ja, visst är det så att inte bara en våldtagen feminist är en bra feminist, en mördad feminist är en ännu bättre feminist. Varför inte börja med Andrea Edwards själv? Henne kan man hitta på följande adress:"
(förutom att bägge innehåller kvinnohat)
 
Det handlar inte heller om att "den som ger sig in i leken får leken tåla". Först och främst har inte de här kvinnorna gett sig in i "leken". De har uttryckt sin åsikt, något som de har rätt till enligt de demokratiska principer som hotarna försöker påstå sig försvara. Den "lek" de då rimligtvis kan sägas ha givit sig in i är att få svar "Nej, du har fel därför att och därför att", inte "Du ska bara hålla käften, fitta."
Maria Sveland är en person som hotarnas försvarare ofta lyfter fram, och menar att hon själv är lika illa som hotarna hon kritiserar då hon gått till hård kritik mot Pär Ström och Pelle Billing, och människorna som hängde på kanske främst den förstnämndes blogg. Påståendet vore skrattretande, om det inte vore för de hårresande hot som Sveland utsatts för.
"Maria Sveland du får ett ultimatum: Antingen säger du upp dig från DN, lämnar offentligheten och lever ditt patetiska liv anonymt i någon förort och försörjer dig på knegarjobb på McDonalds. Du ska även ringa Mensa och be om att få göra ett test så att du får papper på din mentala underlägsenhet vilket är förklaringen till dina förvirrade skrifter. Eller också så är du beredd på krigsförklaring, där du aldrig någonsin kan känna dig trygg. En dag kommer jag personligen att skära halsen av dig och lämna dig med kniven uppkörd i fittan. Till skillnad från dig är jag begåvad med intelligens och fattar att du till en början kommer att söka skydd. Men ju längre tiden går desto större risker kommer du ta, då du inbillar dig att du är i trygghet. Men den tryggheten är inbillad. Jag kommer att mörda dig då du minst anar. Att få sitta tolv år på Kumlahotellet vore en ära, snarare än ett straff. Valet är ditt. Ovänliga hälsningar, Breiviks fanclub."
 
Det här är inte ett nytt fenomen.
Dagerlind tycks i sin debattartikel ha missat att diskussionen varit igång under ganska lång tid, My Vingrens fantastiska artikel som jag tycker så mycket om att länka till kom till exempel redan i början av september, redan innan "granska skiten" drog igång, och frågan har varit uppe långt, långt före den. Det har till och med den av Dagerlind refererade Pär Ström kommenterat. Han höll visserligen inte med om vad som sades, men han erkände i alla fall att diskussionen existerade.
 
Fenomenet går givetis ihop väldigt mycket med feministhatet. För oss som är aktiva i genusdiskussionerna är det här ingen nyhet, och de flesta av oss har sett hur kvinnliga feminister blir långt mycket värre påhoppade än vad manliga blir. Och det handlar inte bara om läsarantal. Kvinnor vars bloggar har mindre spridning än min möter fortfarande långt mycket värre påhopp och hot än vad jag själv gör, detta trots att jag ofta skriver ganska provokativt i jämförelse. Men jag skyddas av att jag läses som man, och ses inte som lika provocerande.
 
Det är inte ett isolerat fenomen.
Det tycks också finnas en vilja att se det här som enskilda galningar, som på något sätt skulle vara frikopplade från samhället i stort. Det finns förstås skäl till att betrakta det så, då det i högsta grad är individer som skriver, individer jag själv inte skulle tveka om att klassa som mentalt instabila. Men vi måste se problemet i dess kontext. Det här är inte isolerat till Sverige, utan det pågår i hela västvärlden. Kvinnor som "har mage" att kritisera sexuella trakasserier, förespråka jämlikhet mellan könen eller uttrycka sig negativt om könsrollerna blir påhoppade överallt. Förekomsten av det här problemet i olika länder där jämställdheten hunnit olika långt ogiltigförklarar de "ursäkter" som hotarnas försvarare använder här i Sverige, att det skulle röra sig om att det är kvinnorna som hatar män och då möts av lika metoder (det stämmer inte), att det skulle vara feminismen som gått för långt eller något i den stilen. Det visar att det helt enkelt inte handlar om en punkt när jämställdheten når "kritisk massa", utan det handlar om ett patriarkalt system vars privilegier hotas. Det är nästa steg i en patriarkal tradition där kvinnor alltid försökts tystas, tidigare med en örfil, nu med ett våldtäktshot.
 
Att tysta kvinnor har alltid varit en del av de strukturer som styr samhället. Feminister har under lång tid och tack vare många människors mödosamma och plågsamma arbete lyckats mala ned dessa strukturer en bit. Men det här hatet och hoten visar att vi fortfarande har lång väg att gå.
 
Mer kommer inom kort.

Kommentarer
Postat av: Linda M

Bra skrivet (som alltid)!

Svar: Tack!
auuus

2013-02-07 @ 20:33:45
URL: http://lasandetsvarld.blogspot.se/
Postat av: Katta

Jättebra skrivet! Tack för att du tar dig tid att kommentera och analysera. Jag har ännu inte vågat se uppdrag granskning, jag blir fruktansvärt ledsen bara av att följa debatten kring det. Men så fort jag lyckats omvandla min ledsenhet till ilska och kämparglöd ska jag kolla på det och bli ännu mer förbannad och ännu mer sugen på att förändra.

Svar: Tack så mycket!Det är egentligen inget att tacka för. Jag tror inte jag skulle kunna låta bli att säga något om det om jag ens försökte, det gör mig för förbannad.
auuus

2013-02-08 @ 15:31:00

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0