Uppdrag granskning om kvinnohatet - Del 2: Programmet

Det här programmet borde vara som att sparka in en öppen dörr. Det borde vara som att packa ned en flytväst inför en campingtur i Sahara. Det borde vara som att bränna av världens samlade förråd av taktiska kärnvapenstridsspetsar för att slå ihjäl en blomfluga. Det borde vara det, men det är det inte.
Och det säger något om samhället vi lever i.
 
 
Hatet följer ett tämligen enkelt mönster.
En person, så gott som alltid kvinna, påpekar något om att kvinnor kanske också är människor, att hbtq-personer också borde få rättigheter eller ställer sig kritisk mot främlingsfientliga partier och helvetet brakar lös.
Hon är då korkad, en idiot, en hora, hon har moralpanik, hon saknar humor.
Sen blir det värre.
Hon är ett kräk, hon är inte värd något, hon borde spöas upp, hon borde ta livet av sig, hon borde våldtas, hon borde mördas.
Och ännu värre, när "borde" förvandlas till "jag kommer att".
 
Vi känner till problembeskrivningen vid det här laget, men vad beror det egentligen på?
 
Hotarnas försvarare ägnar sig ofta åt så kallad "victim blaming". De försöker förklara hatet med något kvinnan gjort. De grövre menar att hon förtjänar det eftersom hon har mage att sticka ut hakan och våga kritisera de manliga privilegierna, men även de mildare, som "välmenande" poliser, menar att den hotade å det snaraste bör sluta med det provocerande beteendet. Det är på samma nivå som att insinuera att ett våldtäktsoffer kanske inte borde druckit alkohol och flyttar fokuset från de verkliga förövarna till offren.
Det finns också det som menar att de utsatta själva sysslar med näthat. "Näthat" här skulle då handla om att kritisera patriarkala strukturer. Nu kanske det bara är jag som är lite gammaldags, men är det inte en jävligt stor skillnad på att säga "det är inte acceptabelt med ett samhälle där män gynnas på kvinnors bekostnad" och "jag ska döda dig, din jävla hora"?
Det centrala vi måste förstå är att det inte och aldrig har handlat om vad de utsatta gjort, det är bara detaljer. Det handlar om att någon gör ett aktivt val att bryta mot lagen för att försöka tysta och skada dem. Hotarnas försvarares förklaring är inte en lösning, utan det är bara ytterligare begränsningar på kvinnor.
 
Det handlar givetvis om hotade privilegier.
I och med feminismen, antirasismen, hbtq-rättsrörelsen och liknande har allt fler börjat röra sig mot att få ta del av de privilegier som tidigare endast varit vita, heterosexuella och helfunktionella män förunnade. Men genom normaliseringsprocessen upplever många, främst de som befinner sig på toppen av de här olika pelarna, att den nuvarande fördelningen redan är rättvis. Ökad rättvisa ses då som ökad orättvisa. Vidare leder det här också till att när andra når upp till samma position som en själv som upplevs den egna positionen som hotad, eftersom den slutar vara speciell. Det här märks särskilt tydligt när det kommer till frågan om samkönade äktenskap. Det finns ingen som helst logisk anledning för heterosexuella att motsätta sig det, deras egna äktenskap påverkas ju inte alls, men många upplever ändå samkönade äktenskap som ett hot, eftersom deras egna, olikkönade äktenskap, verkar då mindre speciella i jämförelse.
 
Det handlar även om frustration.
Många av männen befinner sig ofta i situationer där de känner sig svaga, vilket skapar frustration. Den här frustrationen tar de dock ut på vad som i grunden är halmdockor och försöker då återfå någon form av känsla av styrka genom att trycka ned och skrämma en kvinna som han upplever som stark.
I mansrollen är det extremt viktigt att som man vara stark. Är du inte stark så är du ingenting om du är kille. Det innebär att många män som befinner sig i situationer där de känner sig svaga också pressas till att försöka känna sig starka igen för att återta sin manlighet. Och ett sätt att göra det verkar för många vara att trycka ned en kvinna. För att få känna sig som en man.
Det är patriarkatets oldest trick in the book.
 
 
I Uppdrag granskning ställer de hatarna mot väggen och de försöker överlag bortförklara sig med tre saker.
"Jag blev arg"
Och jag är ledsen, men det är fan ingen ursäkt. Ni kanske märker att trots att jag är så förbannad att jag knappt kan skriva sammanhängande så har jag inte mordhotat någon. Jag har knappt förolämpat någon. Jag har definitivt inte letat upp någons adress på nätet, tagit reda på var deras barn går i skola och sagt att jag ska våldta dem. Det är möjligt!
De är en vuxna människor och bör bete sig som en sådana. Det är helt enkelt inte okej att bryta mot lagen, hur förbannad en än blir. Väx upp, för i helvete.
 
"Det var många andra som gjorde det"
Och det är fan inte heller en ursäkt. Tvärtom så gör det om något beteendet ännu värre, eftersom det då går från att vara en person som säger något vidrigt till att bli en folkmobb som gör det.
Visst, jag förstår att grupptryck är starkt, men det är fullt möjligt att inte mordhota folk trots att ens kompisar gör det.
 
"Det är ju bara på Facebook"
Och det är inte heller en ursäkt. Jag förstår att det är svårare att empatisera med en person när hen bara är ett namn och en bild istället för en person som en pratar med, men någon måtta får det väl ändå vara? Ord skrivna betyder lika mycket som ord sagda.
 
 
Det görs heller inget från andra instanser. 
H&M, som det huvudsakliga fallet som fokuserades på rörde, försvarar sig med att de varit lite långsamma på att radera hotfulla kommentarer som stod på deras Facebooksida. Kommentarerna stod kvar i månader.
Polisen försvarar sig med att de brustit i rutinerna, men jag undrar då när fan dessa rutiner följs? För det känns som att de aldrig ens försöker lösa den här typen av brott. Förundersökningar läggs ned utan att någon ens kastat ett öga på fallet och lagstiftningen är otillräcklig. Och samtidigt går massor av kvinnor med klumpar av oro i magen, för att någon, kanske, gör hoten till verklighet.
 
 
"Enda sättet att tysta er feminister är att verkställa hoten. Våld funkar nämligen. Ingenting jag uppmuntrar till men så ser verkligheten ut."
Låter det här som ett bra samhälle?
 
 
 
 
Programmet hittar ni här.

Kommentarer
Postat av: Visselpaj - Normer, genus, foto, jämlikhet & vardag

Bra skrivet!

Svar: Tack =)
auuus

2013-02-10 @ 18:08:12
URL: http://visselpaj.se
Postat av: Lily

På SVT:s Debatt har också andra teorier presenterats. Bland annat har det anförts att anledningen till varför män upplever sig så kränkta är för att de buntas ihop med "vita kränkta män" av "feminister" utan att ta hänsyn till att det finns olika inriktningar på feminism och att majoriteten av de som mord- och våldtäktshotas faktiskt hotas för att de ÄR kvinnor, inte för att de har en "alla män är svin"- jargong. Lika patetiskt var bortförklaringen att män som hotade gjorde så för att de kände sig så stigmatiserade och utsatta i samhället. Där började jag skratta. Om nu så vore fallet, varför är det inte främst då kvinnor som hotar?

Heeeerrejösses, ja...

Svar: Haha, skrev precis om det.Men jo, du har helt rätt. De fattar inte att vi fortfarande lever i en patriarkal struktur.
auuus

2013-02-14 @ 00:21:43

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0