Sovjet vs USA - Lögnen om en dikotomi

Vårt sätt att betrakta världen och historien är väldigt influerade av kapitalistiska västerländska ideal, av den enkla anledningen att vi lever i ett kapitalistiskt västerländskt samhälle. Det här borde vara en självklarhet; samhället vi lever i påverkar hur vi betraktar verkligheten, men är vi verkligen så klarsynta då?
Under kalla kriget bedrev västvärlden med USA i spetsen en omfattande propaganda mot just den kommunistiska världen, något som lever kvar idag och i hög grad påverkat hur vi betraktar röda revolutioner och den efterföljande regimen. Nu påstår jag inte att det bara är bluff och båg, och jag försöker inte mildra de oerhörda övergreppen från människor som Stalin eller Pol Pot, men var Lenin verkligen så mycket värre än USA/västvärlden?
 
Argument för det här brukar oftast handla om tre saker; fri företagsamhet, demokrati/yttrandefrihet och folkmord.
Argumentet om fri företagsamhet faller av sig självt, eftersom själva grundläggande idén inom kommunismen/socialismen är att den fria företagssamheten inte bör tillåtas då den skadar människor, så att det skulle vara ett argument för att den kapitalistiska västvärlden är bättre är helt enkelt en ideologisk fråga kring vad en föredrar. Och då bör vi även nämna att forskningen som gjorts är ganska entydig mot att klassklyftor skapar problem i ett samhälle.
 
Vad demokrati/yttrandefrihet beträffar så är jag helt med på att det är bättre än diktatur och censur, utan tvekan. Men är västvärlden verkligen så demokratisk som det sägs? Det är sant att vi har fria val, men samtidigt hör det snarare till vardagen att folkvalda politiker totalskiter i vad folket har att säga om det inte är valår. FRA-lagen är ett väldigt bra exempel på det, och de "rådgivande folkomröstningar" vi i Sverige haft sex stycken. Rusdryckesförbud 1922, Högertrafik 1955, ATP-striden (Allmän tjänstepension) 1957, Kärnkraften 1980, EU-medlemskap 1994 och Euron 2003. När det gäller Rusdryckesförbudet röstade folket nej, vilket också följdes av regeringen. Vad högertrafiken beträffar så röstade hela 82,9% av de valdeltagande nej, något som riksdagen struntade fullständigt i när de tio år senare ändå införde högertrafiken. ATP-striden vanns av Linje 1 (införandet av tilläggspension kopplad till tidigare inkomst) med 45,8% och det drevs sedan igenom av Tage Erlander och hans socialdemokrater med stöd av kommunistiska partiet. Kärnkraftsfrågan vanns med knapp marginal (0,4%) av Linje 2 över Linje 3 (Nej till kärnkraft) som innebar att kärnkraften skulle avvecklas i den takt det var möjligt. Det har dock inte hänt än. EU-medlemskapet röstades för med knapp marginal och nu är vi med i EU. Införandet av Euron röstades ned, men nu, snart tio år senare, så försöker framför allt högern fortfarande driva frågan om ett införande av Euro, detta trots att förslaget röstats ned.
Problemet med demokratin är också att det ofta inte riktigt är tal om ett särskilt demokratiskt förfarande. Ta USA som exempel där folk i regel bara har två val. Visst, det kan argumenteras om att fler får ställa upp och så, men nu pratar vi ändå om hur det ser ut i realiteten. Problemet med all representativ demokrati är att det ofta blir "the lesser of two evils" som en röstar på, eftersom andra alternativ har väldigt svårt att etablera sig, och politikerna blir oftast för fega för att alls våga försöka genomföra några som helst förändringar.
Yttrandefriheten är en annan intressant företeelse. Jag är ett stort fan av yttrandefrihet, men hur duktiga är vi egentligen på att ta tillvara på den? Saker censureras fortfarande, amerikanerna har sitt FCC som bötfäller radiopratare som har fräckheten att svära. Och ska vi tala om mer allvarliga brott mot yttrandefriheten kan vi nämna mina stora idoler, suffragetterna, där många slängdes in i fängelse för påhittade brott då de störde den almänna ordningen, och regeringen försökte få många diagnostiserade som psykiskt sjuka för att då kunna spärra in dem på livstid och slippa dem. Vi har också mer moderna företeelser som Occupy-rörelsen som ganska brutalt hindrades från att utnyttja sina demokratiska rättigheter, och för att inte tala om i princip varje demonstration där polisen går bärsärkargång med sina batonger mot tonåringar i palestinasjalar och sedan förfalskar bevis för att få människor inspärrade på de lösaste av grunder (kravallerna i London och i Göteborg är två bra exempel på det).
Vidare påverkas både yttrandefriheten och demokratin idag också av vilka som har pengar. I ett kapitalistiskt samhälle är pengar synonymt med makt, vilket märks i allt från vilka som har råd att driva omfattande valkampanjer (Mitt Romneys valkampanj gick, enligt wikipedia, på 283 572 570 dollar), till att stora företag kan dränka människor i rättegångskostnader och då undvika att ställas inför rätta. Så jag vet faktiskt inte om jag skulle vilja påstå att vi har yttrandefrihet. Visst, det är bättre nu och här än på många andra ställen, men bara för att något är bättre gör det inte det hela bra.
 
Folkmorden är den tredje, och jag är givetvis också helt emot sådant. Det ska egentligen inte behöva påpekas. Men jag är också emot avrättningar, något som kapitalismens och "demokratins" stora försvarare USA fortfarande tillämpar i ganska hög grad.
Vidare bör vi kanske gå in på den lilla, lilla detaljen att NATO med, återigen, USA i spetsen bombar länder på löpande band och under kalla kriget hade en tendens att invadera och börja mörda folk ifall de alls hörde ett rykte om en stark vänsterrörelse. Kalla kriget var en maktkamp mellan Warszawapakten och NATO med Sovjet och USA i spetsen där andra länder iskallt användes som brickor i ett politiskt maktspel, och där bägge sidorna var livrädda för att den andra skulle få det minsta lilla övertag. Det gjorde att så fort något land verkade bli kommunistiskt så gick amerikanerna in där och bombade dem tillbaka till stenåldern, och så fort något land som kallat sig kommunistiskt var på väg att falla eller förändras så gjorde Sovjet detsamma. Under Koreakriget ville general Douglas MacArthur, en av bara fem personer som blivit utsedd till femstjärnig general i USA och potentiell vicepresidentskandidat under Robert Taft (som lyckligtvis besegrades av Eisenhower, i och med att Taft dog i cancer 1953, något som i så fall hade gjort MacArthur till president), anfalla Kina med kärnvapen!
 
Nu har jag inga siffror på hur många som dödats under amerikanska ockupationer och NATOs bombningar, och det ursäktar verkligen inte Stalins koncentrationsläger eller Pol Pots utrensningar, men min poäng är att populärkulturen ljuger. Det handlar inte om onda mot goda, utan det handlar om två extrema sidor av massmördande kräk. Vi måste komma bort från den skeva idén om att vi bara har två val. Jag är också böjd att betrakta USA som "the lesser of two evils" i förhållande till Kina eller Stalins Sovjet, men det gör inte det amerikanska sättet att agera på korrekt. Och det stora problemet med världspolitiken är att vi fortfarande klumpar ihop allt som är vänster om socialdemokraterna tillsammans med Sovjet, detta trots att det politiska spektrumet är enormt mycket bredare än så.
 
Den här falska dikotomi stödjs av nyfascistiska intressenter. Det är en smula ironiskt då nyfascismen till stor del skapas av de klassklyftor som vänsterrörelsen bekämpar, men istället för att rikta in sig på de verkliga problemen tenderar nyfascisterna att söka sig till enkla "förklaringar", trots att dessa överhuvudtaget inte har med saken att göra. Det enda den nyfascistiska rörelsen kommer att uppnå ifall de får sin vilja igenom är att de måste hitta en ny grupp människor att hata. Att problemen inte kommer lösas är då ett som är säkert.
Skulden för dikotomins skapande och upprätthållande ligger dock i första hand på de som gynnas av den, de privata vinstintressena. Kapitalisterna, för att använda en mer politiskt välbekant term. Genom att ständigt använda den falska dikotomin till att misstänkliggöra de vänsterrörelser som utmanar dem och driva den folkliga opinionen allt längre åt höger lyckas de också behålla sin egen makt. Med hjälp av den här bilden lyckas de få människor att blunda för de annars relevanta frågorna som vänsterrörelsen ställer:
"Är det här verkligen rättvisa?"

Kommentarer
Postat av: Elina

Fantastiskt skrivet, speciellt för mig som har dålig koll men stort intresse för detta.

Svar: Tack så mycket! =)
auuus

2013-01-21 @ 21:52:26

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0