Fascismen är inte en "variant" av socialismen

I en av feministgrupperna på Facebook som jag är med i började en tråd om huruvida folk skulle rösta på F! urarta till att snarare handla om ideologier. I tråden trillade det strax in en liberal som menade att fascismen är en variant av socialismen, något som rimmade ganska illa i mina ögon. Och det är dessutom ganska passande eftersom jag i dagsläget läser en sommarkurs om just fascismen och dess historia. Eftersom tråden dock var såpass OffTopic ville jag dock inte mata den med mer OT-inlägg, så därför lägger jag istället upp mitt svar här på bloggen.
 
Ber om ursäkt ifall formateringen ser lite konstig ut. Jag kan fortfarande inte kopiera över text från vanliga textdokument utan att något går åt skogen.
 
 

Fascismen är inte en variant av socialismen. Den typen av påståenden grundar sig i en allvarlig brist på förståelse om vad fascismen faktiskt innebär, för att inte tala om att ett av dess grundläggande drag är en anti-socialism.

 

Fascismen kan ses på två olika sätt; antingen som en reaktion eller som en egen ideologi (eller något däremellan).

Som reaktion existerar fascismen som ett svar på en allt för svag arbetarrörelse som inte kan formulera svar på problemen som finns. I dagsläget när vänsterrörelsen i allt högre grad kopierar högerns politik och retorik är det således inte särskilt förvånande att vi börjar få allt starkare nyfascistiska rörelser. I tider av kass ekonomi och när vänstern inte klarar av att ena ett motstånd växer sig fascismen starkare, det hände på 1930-talet och det händer nu.

Som egen ideologi har fascismen givetvis saker gemensamt med socialismen. Men saken är den att ALLA ideologier har saker gemensamt med varandra. Det beror helt enkelt på att alla ideologier tar sitt ursprung ur den här världen, så det är ofrånkomligt att vissa av svaren på problemen är liknande.

Socialismen och liberalismen har t ex gemensamt att de båda stred för rösträtt (intressant nog var det liberalerna här i Sverige som vek sig och började kompromissa medan socialisterna tvingade igenom den allmänna rösträtten, vilket inte är särskilt fascistiskt). Socialismen och konservatismen (åtminstone den tidiga konservatismen) riktade bägge stark kritik mot marknadsekonomin. Konservatismen och liberalismen var bägge ointresserade av att göra något åt samhällsklyftorna, även om deras idéer om vilka som skulle vara i toppen var olika (adeln vs borgarklassen).

Fascismen är dessutom i högsta grad en medelklassideologi. Även om den får förespråkare från alla samhällsklasser så tenderar den att börja i den lägre medelklassen, där det finns människor som inte känner att arbetarrörelsen arbetar för dem utan snarare ser arbetarklassens ökade rättigheter som ett hot mot deras egna, och som inte är högt upp nog på samhällsstegen för att bli skyddade av den statliga protektionismen. Fascismen lockar t ex egenföretagare som det inte går så bra för, eller människor med stabila jobb som börjar se dem hotade av en ökad arbetslöshet och som skyller den nykomna otryggheten på att klassen under dem ”stjäl deras jobb” istället för att skylla det på det ekonomiska systemet.

 

Ifall vi ska se fascismen som en form av socialism, så blir det en väääldigt konstig socialism. Det är sant att Mussolini började sin bana som socialist, men han var en ganska konstig socialist redan från början. Dessutom händer det att folk ändrar sig (en gång i tiden var jag t ex liberal, det är jag inte längre).

För om fascismen är socialistisk, hur kommer det sig då att fascisterna inte var ute och misshandlade företagsledare? Istället var det ledare för fackföreningarna de jagade. Och även om deras relation till den etablerade marknadseliten var en smula ansträngd så var det inte den marknadsekonomiska eliten som nazisterna kastade i läger; det var kommunisterna som mördades.

Faktum är att fascisterna, även om de kanske argumenterar mot marknadsekonomin, fortfarande arbetar utifrån de redan existerande sociala strukturerna. Socialisterna vill förändra dem från grunden. Fascisterna förespråkar ett extremt uppdelat samhälle. Socialisterna vill utplåna ojämlikheten. Fascisterna menar att en folkgrupp är roten till samhällsproblemen. Socialisterna menar att det är ett samhällssystem. Fascisterna föraktar svaghet och vill utplåna svaga människor. Socialisterna värnar om dem och existerar för dem.

 

Att vara emot total ekonomisk ”frihet”, dvs laissez faire-kapitalism, innebär inte att en per definition är socialist. Särskilt inte när ens politiska gärningar i allra högsta grad gynnar sagda kapitalism om vi ska hårddra det. Fascisterna söndrar arbetarrörelsen och får dem att, istället för att slåss mot det kapitalistiska systemet, slåss mot varandra. Fascisterna har genom historiens hela gång alltid slagit mot alla sätt arbetarklassen har organiserat sig på, de angriper fackföreningarna och slår mot alla försök till att förändra det ekonomiska systemet.

 

Att sätta likhetstecken mellan socialism och Lenin eller Sovjet är direkt fel. Lenin var förstås socialist, men det finns många olika sätt att vara det på. Alla socialister är inte Sovjet och alla liberalister är inte Ayn Rand och Nozick.

Att påstå att marknadsliberalism räddat fler ur svält och elände än något annat system på jorden, och att det alltid leder till förbättrade levnadsförhållanden stämmer inte det heller. Marknadsliberalismen har räddat många, däremot har den också orsakat problemen den räddar dem ur. Om jag skjuter fem personer i magen, och sedan ser till att två av dem inte dör, är jag då verkligen en så godhjärtad människa?

Hade marknadsliberalisterna fått bestämma så hade vi varit ungefär där vi var under 1910-talet. Det är tack vare socialismen som vi alls har arbetarrättigheter. Att påstå att fascismen är en form av socialism är både okunnigt och rent historielöst.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0