Om strejk och strejkbryteri

Det är strejk i Stockholms och Umeås kollektivtrafik. Och, liksom varje gång när det är strejk eller strejkhot i samhällsnyttiga yrkesgrupper så tycks det som att den huvudsakliga diskussionen handlar om en inskränkning av strejkrätten, istället för att diskutera bristen på schysta villkor som lett fram till strejken. Människor är helt enkelt väldigt upprörda över att deras samhällsfunktioner blir störda, och eftersom folk tycks ha extremt dålig koll på varför strejker sker så är det fackförbunden och arbetarna som folk blir mest förbannade på. De tänker helt enkelt "Arbetarna strejkar, då kan inte jag ta bussen. Jävla arbetarna!" istället för att börja fråga sig varför arbetarna överhuvudtaget strejkar.
Det tycks finnas en bild av att strejker är en kul grej som fackförbunden halar fram på pin kiv, men de som tror det fattar inte att en strejk är något otroligt kostsamt för både fackförbunden som leder den och arbetarna som deltar i den. Att ge sig ut i strejk innebär en otroligt stor risk.
 
I och med den här strejken publicerade också Fria Moderata Studentförbundet (FMSF) den här bilden på sin Facebook-sida:
 
Där de öppet går ut med att de tänker agera strejkbrytare, allt i "frihetens" namn. Det bör då tilläggas att den "frihet" FMSF pratar om inte är bussförarnas frihet, utan givetvis arbetsgivarnas "frihet" att inte ge sina anställda schysta villkor. Det är för övrigt väldigt intressant att se hur representanter (ish) för "Sveriges enda arbetarparti" går så långt att de är villiga att agera strejkbrytare för att motarbeta arbetarnas egna organisationer. För att verkligen visa hur otroligt vansinnigt det är att påstå sig vara ett "arbetarparti" samtidigt som en gör sådant här, så är det nästan att som att påstå att NSDAP var ett parti för judar (viss överdrift, men samma princip).
Vidare känner jag att det är intressant att det alltid är arbetarna som beskrivs som "oansvariga" vid den här typen av händelser. Är det inte oansvarigt av arbetsgivarna att helt sonika skita i de anställdas krav och fortsätta ge dem dåliga villkor? Varför ser vi arbetarna och facken som ansvarslösa när makten ändå främst ligger i chefernas händer? Kraven handlar dessutom aldrig om sådana att arbetsköparna skulle gå back, utan bara att de inte går lika mycket plus.
 
Jag tror mycket av det här handlar om okunskap om vad strejker är och vad de faktiskt kostar, så jag har här satt ihop en kort liten guide för den oinsatte!
 
 
Vad är en strejk?
En strejk är en stridsåtgärd där arbetarna vägrar att utföra sina jobb på en arbetsplats, och är arbetarnas yttersta stridsåtgärd vid konflikter. När en strejk är igång blockeras också arbetsplatsen vilket gör att inget, eller lite, arbete kan utföras där. Det innebär helt enkelt att de som äger arbetsplatsen inte kan tjäna några pengar.
Arbetsköparnas motsvarighet till strejker kallas för "lockout" och innebär att de stänger ute de anställda från arbetsplatsen där ingen får någon lön.
Stridsåtgärder är ofta uthållighetstävlingar mellan de båda sidorna om de inte kommer överens. Frågan blir vad som räcker längst; arbetsgivarnas plånböcker eller fackföreningarnas strejkkassor. I Sverige är lockouts nuförtiden väldigt ovanliga, dels för att en arbetsköpares kunder nu ofta kan vända sig till andra leverantörer och dels för att fackföreningarna byggt upp väldigt stora kassor som tål långa perioder av lockouts. Men även om en arbetsköpare ofta förlorar mer på en strejk än vad arbetarna gör är det fortfarande inget beslut som fattas lätt, då strejkerna är väldigt kostsamma för förbunden och deras medlemmar.
 
Vilka typer av stridsåtgärder finns det?
Maskning: Innebär att arbetet bedrivs i ett lägre tempo än vanligt. Ett exempel är när arbetarna följer alla regler och direktiv till punk och pricka (vilket de bör) istället för att skynda sig igenom vissa saker.
Arbetsblockad: En arbetsblockad syftar till att förhindra den normala verksamheten. Det kan dels röra sig om övertidsblockader, då de anställda vägrar arbeta övertid. Det kan även handla om nyanställningsblockader där arbetsköparen hindras från att anställa nya. Det finns även fysiska blockader där arbetarna står utanför själva arbetsplatsen. De får dock inte hindra kunder från att gå in, då det klassas som ofredande, men många kunder blir lite opeppa på att köpa sin latte ifall det står ett uppretat fackförbund utanför och berättar över de övergrepp de anställda drabbas av.
Lockout: Arbetsköparnas stridsåtgärd där de stänger dörrarna till arbetsplatsen.
Strejk: När arbetarna vägrar utföra arbetet. Det kan ske på olika nivåer.
En strejk kan användas som markering under en avtalsrörelse. Då handlar det om en kortvarig strejk, kanske bara under en dag eller så, för att visa att fackföreningen menar allvar och påminna om vilken stor oreda en strejk faktiskt innebär för arbetsgivaren och samhället.
En "vanlig" strejk innebär att arbetarna på en arbetsplats tas ut i strejk. Det sker ofta i vågor, där några först tas ut och sedan fler och fler. Det kan också vara vissa nyckelpersoner som tas ut för att orsaka maximal effekt samtidigt som en minimerar kostnaden.
En storstrejk innebär att nästintill alla arbetare inom ett större geografiskt område slutar jobba.
En generalstrejk innebär att i princip alla arbetare i hela landet slutar jobba. I Sverige har vi haft en sådan, som skedde år 1909. Facken förlorade strejken då strejkkassorna var för små. Samtidigt förlorade arbetsköparna omkring 25 miljoner kronor, en ganska betydande summa år 1909.
Andra åtgärder: Andra åtgärder kan även vara demonstrationer, civil olydnad eller sabotage.
 
Vilken roll spelar facken?
All roll. Det är genom facken som kampen för bättre villkor drivs. Och arbetarna befinner sig inte i en tillräckligt stark position individuellt för att kunna hävda sig mot arbetsköparen, vilket innebär att arbetarna måste arbeta tillsammans för att kunna genomföra förändringar och för att kunna ställa krav på sina arbetsplatser. Den här typen av samarbete kallas för fackförbund. Så när en människa börjar prata om att fackförbund är negativa och att arbetare och arbetsköpare tillsammans borde diktera villkoren för anställningen utan att facket blandar sig i så menar hen egentligen att arbetsköparen själv borde diktera villkoren eftersom arbetaren inte har en tillräckligt stark position på egen hand. Det är helt enkelt det CUF:s kampanj "Fuck Facket 4-ever" får som konsekvens, och alla som påstår att arbetsköpare som grupp vill komma till en trevlig liten överenskomelse där de tar arbetarnas krav och åsikter på största allvar är antingen hopplöst naiv eller en renodlad lögnare.
 
Vad innebär ett kollektivavtal i fråga om stridsåtgärder?
Kollektivavtal innebär att stridsåtgärder inte får genomföras av de bundna av avtalet så länge avtalet följs, vilket är anledningen till att strejkhoten är som mest frekventa när kollektivavtalen ska förhandlas om. Det här kallas "fredsplikt". Om två parter ligger i en legal konflikt kan dock andra parter genomföra sympatiåtgärder, trots att dessa binds av ett kollektivavtal. Att bryta mot fredsplikten räknas som ett avtalsbrott.
Det här innebär att ett kollektivavtal inte är något som per definition är bra i och med att ett dåligt avtal innebär att arbetarna är bundna i en dålig situation och inte får ta till stridsåtgärder. Men, kollektivavtal som fenomen är ändå något positivt då det innebär att fackföreningarna har insyn och makt att påverka vad som sker på en arbetsplats. Kort sagt är ett kollektivavtal i princip alltid bättre än inget kollektivavtal (förutsatt att facket i fråga inte är helt blåst, men det brukar de inte vara).
 
Vilka får inte strejka?
Det finns en del regler för vilka som får och inte får strejka. Men det folk oftast syftar på är att människor med en "samhällsuppbärande funktion", det vill säga polis, sjukvårdspersonal, brandkår, mfl. Jag kan inte riktigt hitta regelrätt fakta kring det här, men av allt att döma har de åtminstone en kraftigt begränsad strejkrätt. Detta för att folk riskerar att skadas eller dö ifall de yrkesgrupperna inte finns. Tyvärr har det här lett till att samtliga, delvis med undantag från läkarna, idag har väldigt dåliga anställningsvillkor och låga löner, samtidigt som ansvariga politiker fullständigt struntar i deras krav just för att ignorerandet inte får några direkta konsekvenser.
 
Vad är en strejkbrytare?
Strejkbrytare, eller svartfötter, är människor som struntar i att de andra arbetarna strejkar och istället fortsätter gå till jobbet. Det kan också vara speciella strejkbrytare som tas in utifrån. Det här gör att strejken inte blir lika effektiv och att de andra arbetarnas position ganska effektivt urholkas. Strejken, eller hotet om den, är helt enkelt arbetarnas enda egentliga vapen, och det strejkbrytarna gör är att desarmera dem. Konsekvenserna blir att arbetarna blir av med sin förhandlingsposition och all makt hamnar återigen hos arbetsköparna, som då kan dra igenom betydligt hårdare krav. Så av förklarliga anledningar är förekomsten av strejkbrytare något som de strejkande anser vara extremt provocerande. Det här har ibland lett till våldsamheter, bland annat skotten i Ådalen 1931 när militären öppnade eld mot obeväpnade demonstranter. Som ni ser ovan kallar FMSF sin busslinje för Amalthealinjen, vilket är en referens till ett bombattentat som skedde mot en båt med brittiska strejkbrytare där en person dog och tjugotre skadades. Det anses vara ett av de mest uppseendeväckande politiska attentaten i svensk historia (Men de slår inte attentaten mot Norrskensflamman då antikommunister brände inne fem människor, varav två barn. De skyldiga åtalades för skadegörelse istället för mordbrand, straffen blev låga, pressen vägrade ta in dödsanonser och påstod att kommunisterna själva gjort det, folk fick knappt några skadestånd och de skyldiga benådades efter att ha suttit fängslade i bara fyra år).
Det nedsättande epitetet "svartfot" kommer troligen från sjukdomen med samma namn. Det finns dock de som menar att det snarare har rasistiska konnotationer.
Strejkbrytare bidrar till att helt lägga all makt i arbetsköparnas händer och skadar arbetarna något oerhört. De är ett allvarligt hot mot arbetarnas strejkrätt, och representanter (ish) för "Sveriges enda arbetarparti" försöker nu agera strejkbrytare mot bussförarna. Men det är ju sjääälvklaaaart att moderaterna bryr sig om arbetarna.
(Det finns givetvis fog att problematisera strejkbrytandet, då facken under lång tid var fett rasistiska och sexistiska och lät inte svarta och kvinnor vara med, vilket gjorde att strejkbrytande kunde vara ett sätt att överleva. Men det gäller uppenbarligen inte FMSF så de kan fortfarande ta sig)
 
 
Uppdatering:
Det här är det bussförarna kräver (från Aftonbladet):
  • Kommunal kräver att företag som tar över trafikverksamhet ska överta all ursprunglig personal. Seko har ett liknande krav som går ut på att de anställda ska få behålla sina löner och anställningsvillkor när verksamheter upphandlas.
  • Arbetstiden är en central fråga för busspersonalen. Kommunal vill ha minst elva timmars dygnsvila för alla och att den minsta rasttiden utökas från 30 till 45 minuter.
  • Seko anser att deras medlemmar är särskilt utsatta för hot och våld. Det vill tillsammans med arbetsgivaren hitta en lösning som minimerar risken för våld.
Det är ju inte så mycket begärt, eller hur?
 
Uppdatering 2:
FMSF är inte formellt knutna till moderaterna, men med tanke på namnet går det dock rimligtvis att anta att majoriteten av medlemmarna ändå sympatiserar med Moderaterna.

Kommentarer
Postat av: M

Jättebra text! Alla borde få en facklig grundkurs i gymnasiet. Jag strejkar med SEKO i Göteborg fr.o.m. imorgon och förvånas över att vissa inte har en aning om vilken roll facket faktiskt har. Många tror att lönenivåerna och villkoren gladeligen fastställs på rimlig nivå av arbetsgivaren när det egentligen är facken som förhandlar upp allt. Arbetsgivaren skulle helst se att alla jobbade gratis och utan rast 24/7.

Jag jobbar fem dagar i veckan, blandat natt, morgon och eftermiddag ibland med mindre än 20 h att helvända dygnet, börjar ibland jobba kl 05 dagen efter ledig dag och har aldrig samma tider två dagar i rad, jobbar varannan helg i ett yrke där det är tre gånger så hög risk att bli utsatt för hot och våld som att arbeta på kriminalvårdsanstalt. Arbetsgivaren vägrar anställa någon på mer än 75% och omöjliggör genom de random tiderna extrajobb på andra ställen, som tack för detta så tar jag mig någon tusenlapp över fattigdomsgränsen i disponibel inkomst varje månad inkl OB. Och så kallar folk oss idioter för att de inte kan ta sig till jobbet då vi strejkar för att AG försöker försämra villkoren ytterligare. Blir så jävla arg. Upp till kamp!

Svar: Tack!Ja, det är så vansinnigt naivt hur folk tror att chefer och företag är fantastiska och snälla och bryr sig om dem personligen hela tiden, och missar helt att ett företags primära funktion är att generera vinst. Allt annat är sekundärt. Det har liksom inget med chefernas personligheter att göra, utan det är inbyggt i själva strukturen. På samma sätt vill kommuner alltid spara pengar, kosta vad det kosta vill.

Och det är ofta de samhällsbärande yrkena som får den värsta skiten, eftersom de antingen har väldigt svårt att få strejka, eller för att folk är så egoistiska att de bara bryr sig om sin egen bekvämlighet. Så opinionen vänds mot arbetarna så fort de vill ha bättre villkor, istället för att vändas mot arbetsköparna som är de som beter sig som skit.
auuus

2013-06-19 @ 19:49:57

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0