Tafsande skall med våld bemötas! Eller?

Ett ämne som väldigt ofta kommer upp i de feministgrupper jag hänger i på Facebook är hur en bör bemöta tafsande i till exempel krogmiljö på ett rimligt sätt. Åsikterna är förstås väldigt spridda, och de flesta tycks ändå mena att våld inte är ett bra sätt att reagera på. Det är en åsikt jag delar, och jag tänkte gå in lite mer på varför.
Låt oss först slå fast att tafsande inte är okej, det är ett övergrepp.
Det borde vara en ren självklarhet, och jag tror att alla, eller de flesta, som läser det här håller med om det. Att oinbjudet kladda på någon är helt enkelt en grov kränkning av den människans integritet, och inte på några väger acceptabelt.
När det gäller vilja som utsätts för tafsanden oftast så har antifeministerna i vanlig ordning fel när de menar att män råkar ut för det i betydligt högre grad. Det är oftast, inte alltid men oftast, kvinnor som blir tafsade på av män.
 
Innan jag börjar vill jag klarlägga att det här inte är konkreta förmaningar över hur en bör bete sig. För, om vi ska vara helt ärliga, så blir jag inte tafsad på. Visst kan det hända att en killkompis gör det på skämt, men det har helt enkelt inte samma konnotationer som när en främling kommer fram. Det här är av förklarliga skäl en situation som det är lite svårt för mig att leva mig in i, så därför tänker jag inte säga att den tjej som örfilar en kille som tafsat på henne är en dålig människa, eller något i den stilen. Jag har aldrig varit i den situationen, och även om jag har en hyfsad empatisk förmåga så är det en stor skillnad på att uppleva något själv och att bara föreställa sig. Därför befinner jag mig inte i en sits att döma någon (utom de tafsande äcklen förstås). Däremot vill jag argumentera för att våld kommer att få negativa konsekvenser, snarare än positiva, och att jag på grund av det tror att det kan vara ett misstag att använda våld som reaktion. Det här ska med andra ord inte vara några moraliska argument i stil med att våld alltid är fel, eller så. Jag menar heller inte att alternativet till våld är att inte göra något alls. Det är extremt viktigt att reagera, både för en själv och för att minska tafsandet, men jag kommer till det i slutet. Alltså: jag säger inte att den som reagerar med en örfil gör fel, det är inte upp till mig att avgöra, utan jag vill argumentera för att jag tror det kan få negativa konsekvenser som en kanske inte alltid tänker på.
Jag argumenterar också med kille-tafsar-på-tjej som basis eftersom det dels är vanligare men också för att det framför allt där vittnar om den ojämlika maktpositonen vi har i samhället. Det innebär dock inte att många av de här inte är applicerbara i andra konstallationer också.
Slutligen vill jag också nämna att jag inte tar upp nödvärnssituationer här.
 
 
Våld tenderar att vara mer olagligt.
Det här beror förstås på vilken grad av våld det är som används, och en örfil som svar på tafsande kommer troligen aldrig gå till rättegång. Men när det kommer till allvarligare former av våld kommer den som försvarar sig troligen dra det kortaste strået, eftersom misshandel tenderar att tolkas av domstolar som ett allvarligare brott än det sexuella ofredande som tafsande innebär (misshandel och sexuellt ofredande har dock samma maxstraff – två års fängelse).
Det är väldigt trist när försvararen hamnar i skiten, när det egentligen var tafsaren som stod för den initiella provokationen och övergreppet.
 
Våld, i form av en örfil, kan vara den förväntade reaktionen och kan ses som roligt.
Missförstå mig inte, jag försöker inte argumentera från något "mata inte trollen"-perspektiv. Men samtidigt tror jag att tafsare ofta kan se det som en rolig grej att få en örfil. Här är det förstås mycket möjligt att jag har fel eftersom jag för mitt liv inte kan förstå hur de människorna resonerar, men de berättelser jag hört om folk som bara flinat bredare efter att de örfilats får mig att tro att det ofta kan vara så här.
I de fallen riskerar en örfil att bli kontraproduktivt, eftersom det bara ses som en del av leken.
 
Våld ger antifeministerna ammunition. 
Varje gång det kommer upp en historia om en kvinna som reagerat mot en tafsare med en örfil så går antifeministerna i spinn. Idiotpåhopp i stil med "jaha, när kvinnor slår män är det okej, jävla manshatare" börjar hagla, och de missar förstås idén om att det kanske inte riktigt är samma sak på grund av styrkeförhållanden. Men i sak har de en poäng, för det är väldigt, väldigt svårt att försvara att det är okej för en tjej att ge en tafsande kille en örfil, men att det inte är okej för en kille att ge en tafsande tjej det.
 
Örfilar representerar en utdaterad könsnorm
En arg kvinna ger en man en örfil. Känner någon igen bilden?
Det här är ett extremt könsstereotypt beteende, och bidrar till att stärka en struktur om att det är socialt accepterat för kvinnor att slå män eftersom "kvinnor ändå är så svaga". Det här är en väldigt farlig bild då den dels nedvärderar kvinnor men också gör att de män vars kvinnliga partners misshandlar dem för mycket svårare att få den hjälp de behöver.
 
Våld är en vanesak.
Det här är på ett plan den viktigaste punkten. Om vi vänjer oss vid att använda våld som lösning i vissa situationer så är våld en lösning som ligger närmare till hands i andra situationer. Och det är inte en bra vana att få in. Forskning visar att människor som "tar ut" sin ilska genom att slå på en kudde eller något liknande också är mycket mer benägna att faktiskt ta till våld i andra situationer när de blir arga. Och samhället mår väldigt bra av att så få som möjligt tar till våld då de blir arga.
 
 
Så vad bör en göra?
Återigen: Jag säger inte att en inte borde göra något alls. Tvärtom så tror jag det är extremt viktigt, både för en själv och för att minska tafsandet, att reagera.
Jag tror att skam är lösningen. Killar som tafsar på tjejer manifesterar en ojämlik maktrelation och ser det ofta som en "hah, kolla vad tuff jag är". En örfil kan stärka den här "coolhetskänslan". Det som däremot inte kommer göra det är om personen istället skäms ut. Då är att dra uppmärksamhet till det ofta en bra grej. Att högt skrika ut "Hörni, allihopa, det här jävla äcklet tafsade på mig". Då behåller den som blev tafsad på dessutom oskyldigheten: istället för att det rör sig om ett "ja, jo, men bägge gjorde ju fel" så blir tafsaren den som enbart är skyldig. De flesta är ändå överens, åtminstone på ett ytligt plan, om att tafsande inte är okej, vilket gör att mycket av "coolhetskänslan" förhoppningsvis försvinner om samtliga omkring ser vad det är som händer.
 
Slutligen vill jag säga att ansvaret för att få tafsandet att upphöra inte ligger hos de som tafsas på, utan det ligger hos de som tafsar. Ledsen om det låter som om jag menar något annat. Och ofta handlar det om att vi behöver en sundare mansroll, och att vi som ett samhälle måste sluta se kvinnor som sexobjekt. Tafsande är, när allt kommer till kritan, ett uttryck för objektifiering där personen reduceras till att vara en kropp som bara finns till för tafsarens eget höga nöje. Och det är ju inte ett särskilt fräscht sätt att se på människor, eller hur?
 
 
Och återigen: Det här är ingenting jag själv drabbas av, så det här är bara mina högst spekulativa teorier. Det här är inte heller ett skuldbeläggande av människor som känner att en örfil är en bra reaktion, utan jag försöker bara påtala vad jag tror blir konsekvenserna av det. Och jag ber hemskt mycket om ursäkt ifall jag lyckats tappa bort mig totalt eller om någon känner att hen tar illa upp av det jag skrivit.

Kommentarer
Postat av: Elin

Bra som vanligt Rasmus! :) En spontan tanke jag får är att våldet vid ett sånt tillfälle inte brukar vara särskilt rationellt uträknat utan snarare en omedelbar affektuell reaktion på kränkande beteende, och att det kan vara svårt att tänka i konsekvenser då. Men jag tycker absolut som du, att våld är kontraproduktivt om något.

Svar: Jaa. Med det inte sagt att min ryggmärgsreaktion oftast är "rätt åt honom", och jag har full förståelse för det. Men jo, jag tror inte det kommer leda till något positivt.
auuus

2013-06-17 @ 09:15:25
Postat av: Ida H

Jag har i flera dagar funderat på en bra respons på tafsande och nu fick jag det. Att högt och tydligt skämma ut tafsaren. Tack!

Svar: Jag kan som sagt inte svära på att det fungerar eller så, och jag förstår helt och hållet att det ofta handlar om en snabb reaktion, utan det här är mest jag som försöker dekonstruera sönder det hela. Så ta det med en brasklapp att jag ändå yttrar mig om en situation jag inte riktigt upplevt.
auuus

2013-06-17 @ 12:38:42
URL: http://idahscorner.blogspot.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0