Vad försäljningen av ett sjukhus egentligen innebär

Ponera att vi har följande situation framför oss:
Staten har ett sjukhus. Staten säljer sjukhuset till en privat aktör.
Och det finns de som tänker att det kanske inte är så mycket mer med det. Men de ser inte konsekvenserna försäljningen av ett sjukhus faktiskt får.
Enligt Alliansen är det här något enormt positivt. Varför det skulle vara positivt är dock en smula oklart, eftersom det hela inte nämnvärt ökar den av liberaler så hårt omhuldade konkurrensen; antalet sjukhus förblir ju detsamma. Det enda som ändrats är att där staten tidigare hade ett sjukhus har staten nu en hög med pengar.
Det hela leder heller inte till en ökning i sjukhusets effektivitet. Det finns ingenting som säger att en stat per definition är sämre på att driva sjukhus än vad ett privat företag är. Tvärtom finns det snarare tendenser som visar att stater kanske är mer lämpade att göra det, då de inte är vinstdrivande på samma sätt. Det kan möjligen leda till att sjukhuset blir mer ekonomiskt inkomstbringande, eftersom företag kan skära ned på sätt som stater ofta inte kan göra.
Det hela är dock fortfarande något enormt positivt enligt Alliansen. Och det hade kanske inte varit så mycket mer med det ifall sjukhuset var något som inte riktigt fyllde en funktion i samhället.
 
Problemet är att folk fortfarande blir sjuka och sjukhuset fortfarande behövs. Då vi har en statligt finansierad sjukvård i Sverige så är det också staten som betalar för vården. När sjukhuset tillhörde staten var det bara kostnaden av själva behandlingen som staten behövde betala. Men när någon annan nu äger sjukhuset så kommer de, förut kostnaden av själva behandlingen, också vilja ha pengar utöver eftersom de vill gå med vinst.
Det här leder till att staten nu måste betala mer för varje behandling, men det innebär också att staten inte längre har kvar sjukhuset som resurs att göra vad de vill med.
 
Sjukhus är också en form av kapital i sig. Men till skillnad från vanligt låst egendomskapital i stil med hus, som sjukhusen ofta säljs som, innefattar sjukhus också en verksamhet som har potentialen att tjäna in pengar, i stil med en affär.
Nu påstår jag inte att sjukhus i statlig regi går plus, det bör de inte göra, men eftersom vården fortfarande kostar symboliska summor så innebär sjukhusets verksamhet fortfarande att det finns en inkomst till sjukhuset. Den här inkomsten är dessutom något som fortlöper (till en viss gräns). Det innebär att varje krona som en patient betalar in till sjukhuset också hamnar hos sjukhusets ägare.
Ifall staten nu säljer sjukhuset, så går den här inkomsten staten förlorad. En stat som säljer ett sjukhus byter helt enkelt egendomskapitalet som sjukhuset är mot en klump pengar, men förlorar också den löpande inkomsten.
 
Olika behandlingar är också olika lönsamma att genomföra. T ex är ovanliga sjukdomar med dyra lösningar mycket mindre attraktiva då de inte är kostnadseffektiva att behandla. Ett statligt ägt sjukhus har inte lönsamhet som syfte, vilket innebär att det inte gör så mycket om en specifik behandlingstyp inte är så lönsam. Sjukhuset existerar för att hjälpa folk. Men för ett sjukhus där lönsamhet är en del av syftet så är det inte alls lika intressant att investera i de dyrare och mer sällan behövda behandlingarna. Det här får då som konsekvens att människor som har oturen att få en ovanlig sjukdom som kostar mycket att behandla riskerar att tvingas gå utan vård eftersom det inte är kostnadseffektivt nog att behandla dem.
 
Den stora skillnaden ligger i att ett företag existerar för att göra vinst. Det är företagets enda syfte. Det här innebär inte att det inte finns företag som kan göra gott, eller att företagare skulle vara onda människor. Det betyder bara att ett företags enda syfte är att göra vinst.
En stat däremot, existerar, åtminstone enligt de idag av de flesta anammade Upplysningsidealen, för att värna om sina medborgare. Det kan förstås diskuteras på hur bra staterna är på att göra det, och jag skriver personligen under på att de flesta av dagens stater är enormt mycket bättre på att värna om de rika och mäktiga än vad de är på att värna om de svagare, men oavsett om de lyckas eller inte så är statens syfte i teorin fortfarande att värna om medborgarna. Om inte annat så för att staten till sin helhet består av sina medborgare. Inga medborgare = Ingen stat, helt enkelt.
Det är också på grund av det här en stat också bör anses vara lämpligare att driva ett sjukhus än vad privata aktörer är. Statens och sjukhusets syften stämmer helt enkelt överens eftersom sjukhusets grundläggande syfte också är att ta hand om människor.
 
Det är också på grund av det här som sjukhus och liknande välfärdsinstanser inte bör säljas ut:
Först och främst är det en förlustaffär då staten gör om fasta resurser till lösa men på grund av det också förlorar den fortlöpande inkomsten.
För det andra gör staten av med mer pengar för samma vård.
För det tredje gör företag prioriteringar med vinst i fokus, medan staten har möjlighet (gör det dock inte alltid) att göra prioriteringar med patienten i fokus.
Och slutligen flyttar vi ägandet och driften av välfärden från en instans som har att hjälpa människor som syfte till en instans som har att tjäna pengar som syfte. Och det blir i längden bisarrt.
 
Så vad sägs om att vi slutar sälja ut almännyttan?!
 
 
Ber om ursäkt ifall inlägget är lite rörigt. Har inte sovit ordentligt på rätt länge.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0