Att manifestera sin tro är inte okomplicerat

Låt mig börja med att säga att det här blogginlägget inte någonstans är ett angrepp på kristendomen eller någon annan religion. Inte heller är inlägget en attack mot de som bekänner sig till någon religionen. Tro är extremt viktigt för väldigt många, och det har jag väldigt stor sympati för. Jag menar heller inte att låta som om jag menar att troende per definition skulle vara onda eller sämre människor. Det är de inte heller, och jag tvivlar inte en sekund på att de flesta troende, liksom de flesta icke-troende, är människor som menar väl.
 
Men det drar ihop sig för årets Jesus-manifestation i Stockholm. Lördagen den 18:e maj, alltså imorgon när jag påbörjade det här inlägget, kommer människor från hela Sverige samlas i huvudstaden för att manifestera sin kristna tro. Manifestationen är inte kopplat till någon särskild kyrka eller så, även om det brukar vara mycket frikyrkliga rörelser som är tongivande i sammanhanget. Och så är förstås Marcus Birro en av huvudaktörerna, vilket jag antar säger en del.
 
Och på ett plan undrar jag om det hela verkligen behövs. Missförstå mig inte nu, jag försöker inte pissa på någon annans kamp, men den här typen av manifestationer ger mig ändå associationer till de som försöker hävda att kristna på något sätt skulle vara förtryckta här i västvärlden. Det är de förstås inte, utan det handlar främst om de gamla vanliga panikartade skriken privilegierade grupper ger ifrån sig när andra får ta del av deras privilegier.
Jag diskuterade vid ett tillfälle med en person över Facebook som menade att kristna var den mest förtryckta gruppen i världen och att han personligen var utsatt för ett hemskt förtryck för att folk sade emot honom när han påstod att homosexualitet var ett val och något felaktigt. När kristna i väst påstår sig vara förtrycka på grund av sin tro är det som om en KKK-medlem skulle mena att hen förtrycks inom KKK för att hen är vit. Det hela är helt enkelt fullständigt absurt, och känns som ett hån mot de grupper som faktiskt förtrycks på riktigt. Ofta kommer de påståendena från folk som tar illa upp över att de slutar få fördelar gentemot andra, samtidigt som de är helt blinda för de grupperna som inte har samma fördelar. Äktenskaplig jämlikhet är ett exempel. Skolavslutningar i samband med religiösa utövanden i kyrkor är ett annat.
 
Åter till saken.
På Jesusmanifestationens hemsida, och i Birros krönika om det hela, försöker de få det att låta som att det är något enbart positivt, ett uppvisande av kärlek. Men tyvärr är det inte så enkelt.
Även om vi bortser ifrån att det klart och tydligt står att Jesusmanifestationen "tillsammans vill [vi] se ett nytt kristet Sverige växa fram", trots att det sket sig ganska rejält senast och trots att de länder som ligger i topp på jämställdhet och välmående är sekulariserade länder medan de som ligger i botten är djupt religiösa, så är det komplicerat. Kristendomen har nämligen gjort sig skyldig till enormt mycket vidrigheter genom tiden och fortfarande sker det väldigt mycket religiöst motiverat förtryck runt om i världen. Och det här innebär att det inte är okomplicerat att manifestera sin tro.
Det här gäller förstås mer än bara religionen. De röda fanorna under första maj är definitivt inte heller okomplicerade. Men skillnaden är att de flesta som demonsterar för socialismen, åtminstone i Vänsterpartiet, inte heller försöker låtsas som att det skulle vara okomplicerat. Vi vet att vi kommer vara tvungna att försvara våra ståndpunkter. Och även om vi inte står bakom eller stöttar de vidrigheter som gjorts i socialismens namn så måste vi ändå förhålla oss till det.
Men jag får känslan av att Jesusmanifestationen inte riktigt förstår det här.
 
Menar jag nu att religiösa inte bör manifestera sin tro? Verkligen inte. Det är helt upp till dem själva att bestämma. Men, det är ändå viktigt att förstå att det inte går att låtsas som att den typen av manifestationer skulle vara helt okomplicerat. För det religiösa förtrycket sker fortfarande, och precis som att hammaren och skäran är en komplicerad symbol, så är korset och halvmånen det också.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0