Första maj - En kommentar till dagens krönika av Marcus Birro

Så har ytterligare en första maj kommit och snart gått. Jag har gått och burit på en banderoll tillsammans med mina kamrater i VSF Linköping och sedan lyssnat på tal. Personen från Ung Vänster (tror hon hette Fanny, men jag är dålig på namn så jag vill inte säga något definitivt) var helt fantastiskt bra.
Men som vanligt när det är första maj så kommer också ett gäng borgerliga debattörer och skriver krönikor om varför första maj inte längre behövs, är förtryck, är dåligt, är Stalin plus Hitler multiplicerat med fem, eller någon liknande dumhet. Och för att själv visa min aktning till alla de som kämpar för ett mer rättvist samhälle där ute, och för att roa mig själv, så har jag valt att ta mig en lite närmare titt på den krönika som allas vår favoritmänniska Marcus Birro skrivit.
 
Krönikan har rubriken "Jag går inte under röda fanor längre", vilket när det kommer från Birro känns som en ungefär lika stor överraskning som fenomenet eld. De flesta är nog ganska medvetna om det vid det här laget. Även om en för tillfället glömmer bort Birros tjugofyratimmarskandidatur till posten som partiledare för KD så är hans texter så högerpopulistiska att Sverigedemokraterna blir gröna av avund. Det är möjligt att Birro varit vänster någon gång i tiden, men den är passerad sedan så länge att det finns fossiler som är yngre. Birro är blåare än en t-shirt på pojkavdelningen.
 
Texten börjar sedan med att påstå att den svenska arbetarrörelsen "står på stranden av allt man uppnåt" och att kriget skulle vara över. Birro fortsätter med lite filosofiska funderingar han troligen inte kommit på själv om att det är svårt att kriga ur ett krig och återgå till en mer "vanlig" tillvaro. Att kampen har blivit viktigare än själva friheten och rättigheterna som efterkämpas.
Det här är förstås skitsnack, och ett ovanligt förmätet sådant. För vem är egentligen Birro, blå som ett hav en solig sommardag, att komma och tycka till om vänsterrörelsens kamp? Vem är Birro att döma, och att ta sig det tolkningsföreträdet? Hade det varit en seriös samhällsdebattör eller en riktig människokännare som påstått det är det möjligt att jag ändå ägnat yttrandet en större eftertanke, men Birro har knappast gjort sig känd för sin insiktsfullhet. Det är en tom analys.
 
Birro drar sedan upp att om en arbetare från 1930-talet skulle komma till dagsläget så skulle han (Birros könade exempel inte mitt) vara glad över hur långt arbetarrörelsen kommit och då anse sig vara färdig.
Här har han förstås en poäng i att det är bättre nu än för åttio år sedan, för det är det. Vänsterrörelsen har lyckats åstadkomma mycket. Men han gör det klassiska felslutet att han utgår ifrån att det faktum att något är bättre skulle innebära att något är bra. Det här ser vi ofta i diskussioner med antifeminister som menar att det i Sverige inte finns något mer att göra för jämställdheten bara för att kvinnor inte förtrycks lika mycket som i Saudiarabien eller Indien. Det hela är helt enkelt irrelevant eftersom vi fortfarande inte är framme. Jag tvivlar på att någon som tänkt åka från Lund till Stockholm nöjer sig med att stanna i Linköping för att det i alla fall är närmare Stockholm än vad Lund är och på samma sätt kan ingen rörelse för rättvisa stanna förrän det faktiskt är rättvist. Det är helt klart möjligt att en arbetare från 1930-talet skulle vara väldigt nöjd i Sverige 2013, men det beror på att det är bättre i förhållande till då, inte att det är bra.
 
Krönikan går sedan vidare med att Birro talar om att hans föräldrar minsann tillhörde arbetarklassen. Birro utnyttjar sin vana trogen personliga relationer för att bevisa sina poänger, och även om jag kan tycka att det är mer smakfullt än när han använde sin frus missfall som ett argument för att abort skulle vara fel (något som överhuvudtaget inte har med saken att göra annat än att båda fenomenen är relaterade till graviditet), så är det hela fortfarande ett väldigt tomt argument. Det är som när sverigedemokrater påstår att det är helt okej att använda ordet "neger" eftersom de minsann gick i samma skola som en person med rötter i Afrika i lågstadiet. Bara för att det finns en koppling mellan dig och ämnet som diskuteras innebär det inte att du vet vad du pratar om. Jag var AIK:are när jag var elva, men det innebär inte att jag har någon som helst koll på vad som händer i den klubben idag.
 
Birro går även in på det fina i att det går att göra klassresor, men hävdar att "varje blomma vill hitta en egen plats att slå ut på" och tycks missa den lilla, lilla detaljen att ingen vill vara på botten. Själva fenomenet med "klassresor" är också fullständigt absurt. Det ska inte finnas några jäkla klasser att resa till eller från! Alla ska helt enkelt ha samma rättigheter, möjligheter och livsvillkor, och du ska inte behöva resa mellan några förbannade klasser för att få det.
Han menar också att, förutom att kriget skulle vara slut, arbetarrörelsen redan vunnit. Jag skulle vilja se honom titta en cancersjuk utförsäkrad, ett underbetalt vårdbiträde, en sönderstressad lärare, en bemanningsslav som inte kan planera in ett socialt liv av den händelse att slavdrivaren ringer, en sjuksköterska med förslitningsskador, en psykiskt sjuk eller en utbränd som ändå tvingas jobba, i ansiktet medan han säger det. Jag vill se honom förklara för alla de människor som lider under klassamhällets ok att de vunnit. Jag vill se honom förklara för alla de som får acceptera allt sämre livsvillkor för att de rika ska ha råd att betala någon för att slippa städa upp sin egen skit att det inte längre finns något krig. Och det är bara i Sverige. Det kapitalistiska samhällssystemets fasor blir mångdubbelt mycket värre när vi tittar utanför våra egna gränser, på de människor som utnyttjas för att företagen vill ge sina aktieägare någon extra procents aktieutdelning.
Birro talar om solidaritet och om kärlek, men visar inget av dem. Han värderar sin egen moraliska och ideologiska övertygelse över andras välmående och gömmer sina rätta färger bakom ett påklistrat blomsterspråk och skitsnack om värme.
 
Klassamhället lever och frodas, och det kapitalistiska systemet skördar nya offer varje dag. Vi behöver första maj och vi behöver vänsterrörelsen, och vi kommer fortsätta behöva det till den dag då alla på hela jorden har samma rättigheter, samma möjligheter och samma livsvillkor. En bättre värld är möjlig, oavsett vad människor som Birro försöker lura i sin omgivning.

Kommentarer
Postat av: Visselpaj - Normer, genus, foto, jämlikhet & vardag

Åh, vad bra skrivet! Gillar särskilt liknelsen: "Birro är blåare än en t-shirt på pojkavdelningen."

Svar: Tack =)
auuus

2013-05-01 @ 22:27:24
URL: http://visselpaj.se
Postat av: Lena

Sååå bra skrivet. Du borde bli statsminister.

Svar: Haha, tack, men jag vet inte riktigt om jag skulle orka med byråkratin och allt sådant =p
auuus

2013-05-02 @ 08:23:25

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0