Kritik betyder inte ett kommande förbud

Nu har det hänt igen.
Någon har hört några "kulturpersonligheter" kritisera någon svensk klassiker och då direkt övertygat sig själv om att klassikern är under ett allvarligt hot om att förbjudas. Den här gången rör det sig om Bitte Assarmo som fått får sig att Emil i Lönneberga kommer totalförbjudas.
 
Men, helt ärligt, räcker det inte nu?
Sverige har givetvis en historia av att censurera material. Det har i princip alla länder som är äldre än femtio år. Men i dagsläget är det överlag inget som är särskilt vanligt. Det enda som egentligen totalförbjuds är barnpornografi, så jag tror att så länge ingen kommer på idén om att göra en barnporrcover av Emil i Lönneberga så är det ganska lugnt.
Men nej. Idioterna skriker fortfarande att "det skulle inte förvåna mig om det snart kommer krav på att all svensk barnlitteratur ska genomgå en sträng genuskontroll av statligt avlönade 'experter', så att Emil och andra 'förlegade' böcker blir mer trendkänsliga". Är inte det här en ganska extrem reaktion på att någon bara uttryckt sig negativt om något?
Det är intressant att det ofta också är de här "försvararna" som anklagar den så kallade "genusmaffian" eller "mediaeliten" för att vara lättkränkt, när det snarare är de som flippar så fort någon har mage att säga det minsta negativa om det hela. Att kritisera djupt rotade delar av vår kultur är viktigt. Att tappa huvudet och bli förbannad så fort någon säger något negativt om något är inte att "försvara mot en lättkränkt PK-maffia", utan det är att vara en fundamentalist som inte tål att se det älskade mediet kritiseras.
 
Problemet är att vår kulturella kanon innehåller en sjuk mängd dåliga saker, men om dessa dåliga saker inte poängteras och kritiseras så kommer det bara leda till att de reproduceras. Vi påverkas enormt mycket av vår kultur, vi försöker efterlikna idealen den utmålar och vi försöker fjärma oss från det den beskriver som negativt. Kulturen är fullständigt essentiell i skapandet och upprätthållandet av de strukturer som styr samhällsmoralen och samhällsnormerna. Vissa av de strukturerna är väldigt positiva, Bamses snällhets- och icke-våldsprinciper är definitivt något som är samhället till gagn, men alla är det inte.
I och med att större delen av vår kulturella kanon, våra klassiker, skapades för relativt länge sedan så omgärdades de också av normer som vi idag tycker är allt från rätt dåliga till fullständigt vansinniga. Därför är det viktigt att också kritisera den.
När någon säger att genusordningen i Emil i Lönneberga är skitkass så säger inte den personen att Astrid Lindgren var en sexistisk idiot vars böcker borde förbjudas, utan personen säger att det här verket kommer ifrån en annan tid och vi måste vara försiktiga med att idealisera det blint eftersom vissa av de normer som förs fram i verket är avgjort skadliga.
Det här är helt enkelt inte en fråga om att hota eller försöka förbjuda något, och vi måste bli av med den pinne vi kör upp i vår kollektiva röv så fort någon kritiserar någon av våra klassiker. För kritikerna säger inte att det hela saknar allt värde, borde förbjudas och att alla som inte håller med ska skjutas. De säger bara att det de talar om är dåligt i det kritiserade verket. (Och kom ni inte och dra upp Tintin-debatten. Vi vet alla att det inte rörde sig om ett förbudsförsök, utan bara tvärdålig journalistik)
 
Bitte Assarmo beskriver sig själv som modig för att hon vågar säga att hon tycker om Emil i Lönneberga. Om det inte är ett missbrukande av ordet "mod" så vet jag inte vad.
Men då ska jag vara lika "modig" som Bitte Assarmo utmålat sig själv som:
Jag tycker Emil i Lönneberga, Kalle Anka, Tintin, Musse Pigg osv, osv är urusla utifrån ett genusperspektiv.
Jag kommer fortsätta röra din Emil i Lönneberga och resten av din kultur, påpeka brister och sådant vi ska ta med en nypa salt. Jag har redan insikt, troligen mer än du någonsin kommer att få, eftersom jag förstår det oerhört viktiga i att inte blint hylla något, särskilt inte kulturella yttringar från en annan tid. Det innebär dock inte att jag försöker förbjuda det.
Så vad sägs om att du skaffar dig ett liv istället (så fruktansvärt korkad förolämpning, för övrigt)? Eller åtminstone slutar vara så fundamentalistisk?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0