Nostalgi är trevligt - Försöka hålla fast vid det förflutna är det inte

Nu låter det här som hämtat ur ett livsstilsmagasin, men ta det lugnt. Jag är inte intresserad av att ge ut den typen av levnadsråd. Jag tänker istället på samhället.
Jag satt nyss och läste i senaste numret av PC Gamer, en tidning som jag prenumererat på i runt tretton år vid det här laget, och det här råkade vara nummer 200. Det firades genom en tillbakablick på gamla nummer, gamla insändarbrev och så vidare. Den nuvarande redaktionen hade då valt ut några brev där killar efterfråga tips på att träffa tjejer, och tidningens svar på ett par av dem hade handlat om att de själva inte kunde träffa tjejer då de spelade datorspel. Faktum är att stora delar av tillbakablickarna osar av en väldigt manligt kodad sfär. Ett pojkrum med en "no girls allowed"-skylt utanför.
Det här är något som aldrig skulle förekomma i dagens PC Gamer.
 
Jag känner att det här illustrerar en bra poäng. För även om tidningen i fråga har en mysig stämning då den ser tillbaka på sin egen historia så är det fortfarande solklart att det var då, men nu är nu. Det uttrycks aldrig en önskan om att återvända eller att vägra förändras, utan tvärtom är det tydligt i tidningens nuvarande format att den har förändrats och kommer fortsätta göra det. Och det här är en viktig attityd att vi i samhället försöker eftersträva, kanske främst när det gäller genusfrågor. För i det flesta fall var det helt enkelt inte bättre förr.
 
Det är fullt förståeligt att människor ibland vill drömma sig tillbaka, och det gäller också kollektivt. Det kan handla om en felaktig drömbild om att dåtiden var så mycket enklare, oftast för att tillbakablickaren då var yngre och inte satt på lika mycket kunskap eller resonemangsförmåga kring verkligheten som gjorde upplevelsen av denna komplex, vilket kan vara lockande i jobbiga situationer. Men oftare rör det sig om att minnas och uppskatta de positiva aspekterna av sin historia. Och det här kan jag helt och hållet förstå. Även om jag själv tycker att det amerikanska 1950-talet, som alltid är populärt i kollektiva nostalgitrippar, är ett fullständigt kräkmedel både politiskt, socialt och kulturellt, kan jag förstå de som ser tillbaka på musiken, kulturen och den optimism som rådde i mainstreamvärlden med viss ömhet.
Det som däremot inte är acceptabelt är när människor försöker klamra sig fast vid det förflutna, eller vägrar ge efter för den högst efterfrågade förändringen. När folk motsätter sig samkönade äktenskap eftersom "äktenskapet alltid varit mellan en man och en kvinna" (något som för övrigt inte är sant) eller aktivt arbetar sig tillbaka till en tid när "män var män och kvinnor kvinnor" (något som för övrigt inte heller är sant) så har vi helt enkelt ett problem.
 
Nu påstår jag givetvis inte att all förändring är bra (hej Alliansen). Men när det saknas andra anledningar till fasthållandet vid dåtiden än en skräck för att förlora sin känsla av stabilitet i tillvaron, då är det helt enkelt inte argument nog för kvarhållandet. Det är därför jag vill ge PC Gamer creds för deras förändring, och uppmuntra andra att tänka likadant. De har för länge sedan fattat att även kvinnor spelar datorspel, de riktar sig inte längre enbart till män utan arbetar tvärtom för att skapa en mindre sexistisk spelkultur och de har helt enkelt släppt tagit om sitt förflutna. De har givetvis kvar väg att gå, men de har ändå kommit väldigt långt i sin utveckling. Just genom att inte klamra sig fast vid sitt förflutna har de utvecklats och blivit en bättre tidning, och på samma sätt kan vi som ett samhälle bli bättre. Bara vi släpper taget.
 
 
 
Ps
Resten av den här veckan kommer det vara Lincon här, och jag kommer att hänga där hela dagarna. Så jag kommer nog inte riktigt hinna blogga, men återkommer efter konventet. Eventuellt med någon betraktelse därifrån. Men om du ska till Lincon så kanske vi ses där!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0