Kvinnoförtryckande värderingar i folkkulturen

Prinsessan och draken
Det här fenomenet är också känt under namnet "damsel in distress", eller "dam i nöd", och det har redan skrivits spaltmil om det. Men det bygger kort på en vacker kvinna som befinner sig i fara, ofta av någon sorts monster eller skurk som hotar henne, och sedan kommer det en man, till exempel en riddare, och räddar henne. Som belöning blir prinsessan ofta kär i riddaren.
Den här bilden är inte bara känd i våra myter, utan finns också ständigt reproducerad i vår populärkultur, och bygger på idén om kvinnor som svaga och inkapabla att ta hand om sig själva. Men en annan bakomliggande tanke är också idén om en kvinna som belöning till en man som varit macho. Här reproduceras dels negativa könsroller men framför allt kvinnan som en kommoditet att förtjäna och äga.
 
Sjöjungfrur, succubis, sirener, mm
Visste ni att tanken om sjöjungfrur, alltså myten om vackra, vattenlevande kvinnor som lockar män till sig för att sedan dränka dem, grundar sig i väldigt patriarkala värderingar?
Nu gäller det här inte bara sjöjungfrur, utan även liknande myter som sirenerna från den grekiska mytologin, succubis från medeltida folksagor, skogsrået från de nordiska, med flera tillhör alla samma typ av myt.
Först och främst bygger myten på tanken att män helt styrs av sina sexuella drifter och inte kan kontrollera sig på grund av dem. Det här är en väldigt gammal patriarkal värdering där män ses som sexuella och kvinnor asexuella, och att män inte kan kontrollera sig. Den här tankegången är ett stående inslag i våldtäktskulturen, eftersom den i förlängning innebär att män inte helt ansvarar för sin sexualitet.
Vidare utgår sjöjungfrumyten ifrån bilden av kvinnan som en ond förförerska som lockar män i fördärvet, genom sina sexuella lockelser. Det här har sjöjungfrur och sirener också gemensamt med många andra myter, som skogsrået och succubis.
 
Adam och Eva, Simson och Delila
På tal om just män som lockas i fördärvet av kvinnor så har vi även Bibelns skapelseberättelse om Adam och Eva, och syndafallet. Det kan förstås invändas att det var djävulen som lurade Eva från första början och att det är hen som egentligen bär skulden för syndafallet, vilket givetvis är en väldigt rationell invändning. Men historien om Adam och Eva har under lång tid används av män för att legitimera kvinnoförtryck.
Eva är inte den enda kvinnan i Bibeln som leder män i fördärvet. Vi har också berättelsen om Simson och Delila. Simson var känd för sin väldiga styrka och han använde den för att försvara israelerna mot filistéerna. Det sades att han en gång dödade tusen filistéer. I vilket fall som helst var Simson lovad till Gud att leva som nasir, vilket innebar ett avskiljt och helgat liv. Nasirerna klippte inte håret, och det var också i håret som Simsons styrka satt. Sen blev Simson kär i Delila, som började arbeta för filistéerna som fick henna att klippa av honom håret. Det leder till att Simson fångas och torteras, varpå han ber till Gud och får tillbaka sin styrka som han sedan river huset med över både sig själv och filistéerna.
Även den här historien har under lång tid används för att legitimera kvinnoförtryck och tala om "deras svekfullhet".

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0