Den didaktiska politiken

Inom de politiska kretsar jag rör mig i, främst feministiska och socialistiska, finns det en tankegång om att en inte är ansvarig för att lära upp någon annan i en politisk diskussion. Anledningen till att den här tankegången vuxit fram handlar främst om att feminism, socialism, antirasism och liknande ofta är ganska komplexa teorier, som tar viss ansträngning att sätta sig in i, vilket gjort att det blir en smula irriterande när det kommer någon som kräver att få alla svar på svåra frågor enkelt paketerade i ett par meningar upplagda på ett silverfat, vilket förstås inte ens är görbart. Vidare så är det förstås frustrerande att försöka prata med någon som säger saker i stil med "men hallå, jag vill ju bara att du förklarar för mig hur du tänker" varpå personen sen inte är det minsta intresserad av att lyssna eller att alls lyfta ett finger för kunskapen. På samma sätt är det vansinnigt irriterande när det pågår en diskussion på ett ganska "djupt" plan inne i någon teori och det sedan trillar in någon person som börjar kräva att diskussionen istället ska handla om det mest basala, typ "finns det verkligen könsroller?" eller "är kvinnor verkligen missgynnade på grund av sitt kön?".
Det här kritiserar jag inte. Jag har deltagit i tillräckligt många diskussioner på nätet för att förstå frustrationen. Men ibland kan jag ändå känna att den här tankegången ibland kan gå lite väl långt. Typ när någon som inte förstår ber om en förtydling och får ett surt svar om att hen ska läsa på eller hur vissa helt vill avsäga sig all förklaring och istället mer eller mindre elitistiskt kräver absolut medhåll för att personen ifråga inte ska stämplas som något negativt.
 
Från mitt perspektiv så är de olika tankegångarna om jämlikhet nästa steg i analysen. De politiska ideologierna om jämlikhet av olika slag i sig är inte vetenskapliga, men de bygger på vetenskapliga teorier med omfattande stöd från en kunnig forskarkår. Det gör inte de politiska åsikterna objektivt korrekta, åsikter kan inte vara det eftersom de i så fall inte är åsikter utan fakta, men jag tror fortfarande att väldigt många människor, troligtvis de flesta, skulle tänka i de banorna ifall de bara förstod den bakomliggande analysen.
Utifrån det här tankesättet, som jag vet att väldigt många på "min sida" delar med mig, så är det väl ändå självklart att vi borde försöka se till så att så många som möjligt förstår resonemanget?
Nu menar jag inte att vi ska gå runt och dalta med trångsynta as som helt saknar intresse av att lära sig och vara snälla och försiktiga mot dem, verkligen inte. Det finns givetvis ett eget ansvar i kunskapssökandet. Men som de som enligt det här perspektivet sitter inne på kunskapen bör vi fortfarande försöka sprida den till så många som möjligt, och skapa en miljö som uppmuntrar till lärande. Och där kan jag känna att många av oss misslyckas.
 
Jag utbildar mig till att bli lärare och är inne på mitt tredje år. Jag är långt från färdigutbildad men jag börjar ändå få ett ganska gott hum om hur otroligt viktigt det är att skapa en bra miljö för lärande ifall vi vill att folk ska lära sig något. Därför kan jag känna att hela "god ton"-diskussionen och "jag ansvarar inte för din utbildning"-tankegången på ett plan missar att det, för att folk ska förstå, är helt vansinnigt viktigt att skapa en situation där du inte blir totalt idiotförklarad om du råkar göra fel. Jag säger inte nu att vi ska acceptera fel eller sopa dem under mattan, men vi måste ändå inse att majoriteten av de missar folk gör handlar om okunskap, inte om elakhet. Och okunskap botas inte med att "sätta hårt mot hårt", utan det botas med utbildning.
Sen finns det förstås också de som ska bemötas hårt, situationer där vi bör skälla ut istället för att bara markera. Men nyckeln till att se skillnaden om när det ena eller det andra är lämpligt handlar om agens. Att som vit, man, hetero, cis, ablebodied och liknande gynnas av och reproducera ett förtryck är en annan sak än att aktivt välja att göra det. Jag säger inte att det är synd om de som förlorar minst eftersom de inte fick välja, utan det jag försöker diskutera är vikten av att få dem att inse att de i mångt och mycket gynnas av systemet och lära dem hjälpa till i skapandet av rättvisa. Och där kommer vi in på kärnpunkten i vad jag vill ha sagt:
 
Människor som tvingas in i en försvarsposition kommer troligtvis inte att byta uppfattning.
 
Folk lär sig olika, det är självklart. Det finns de som lär sig bättre av "hårda tag", som lär sig bäst om de har någon som skriker på dem. Men den förkrossande majoriteten gör det inte, vilket också är anledningen till att lärare i skolan idag inte får kalla sina elever "idioter" eller slå dem om de inte förstår. Det är så otroligt viktigt att skapa en kontext där människor kan känna att det är okej att råka göra fel för annars kommer lärandet inte att ske speciellt effektivt. Det här är fakta, och överhuvudtaget inte öppet för diskussion. Det som händer när en människa istället tvingas in i försvarsposition är att hen känner att hen måste försvara sin ställning. Då slutar hen lyssna på vad den andra säger, och börjar istället fokusera på att vinna diskussionen eller åtminstone försvara sig själv till varje pris. Vi människor tenderar att reagera så då vi upplever att vi attackeras. Folk har försvarat alla möjliga vanvettiga idéer av just den anledningen, och "bryska uppvaknanden" och "skälla ut någon till hen lyssnar" är något som i princip bara fungerar på film när det gäller att förvärva ny kunskap.
 
Så hur bör en agera? Ska vi skita i folks övertramp?
Nej, verkligen inte. Då sprids ingen kunskap, och ingen lär sig något nytt. Men vi måste se skillnad på vad som är ett övertramp av misstag och vad som är ett övertramp med flit eller för att personen inte bryr sig. Responsen ser helt enkelt väldigt olika ut beroende på vad för situation det handlar om och det är skillnad på att förklara för någon hur något är och att säga till någon hur något är.
Tänk situationen att någon exempelvis sagt något sexistiskt utan att det är sexistiskt och varför det är sexistiskt. Då kan vi antingen förklara för personen varför hen inte borde uttrycka sig som hen gjorde, eller skrika "Sexistjävel!" åt personen. För vilket alternativ tror ni sannolikheten är störtst att personen tar till sig det vi säger?
 
För att avsluta så jag skulle säga att nej, det är inte ett ansvar att utbilda folk. Men det är sjukt korkat att inte göra det, eftersom folk inte kommer att byta åsikt bara för att vi tycker att vi har rätt. Folk byter åsikt om vi övertygar dem. Och vi måste övertyga folk om vi vill ha en samhällsförändring. Inte alla, men en del. Det spelar ingen roll om vi har rätt ifall folk inte håller med oss. Det är så demokrati fungerar, på både gott och ont.
 
Och glöm aldrig att kunskap är awesome, att det är sjukt svårt att lära sig utan hjälp och att läraryrket är världens bästa och coolaste yrke!

Kommentarer
Postat av: Marielle

Bra skrivet! :)

Svar: Tack! ^^
auuus

2013-09-18 @ 21:03:19
URL: http://mariellealvdal.wordpress.com/
Postat av: Mariel

Hej
Du skrev nån gång till mig för jättelängesen om att man inte måste tro på könsmaktordningen för att vara feminist. Håller du kvar vid det? (Hittade inte där du skrev det senast så frågar igen).

:-) /Mariel

Svar: Det är inget jag har något minne av att jag sagt, måste jag säga, men jag kan försöka svara utifrån hur jag tänker nu.Först skulle jag behöva veta hur du definierar "könsmaktsordningen"? Det finns rätt många definitioner som flyter omkring så jag kan inte riktigt svara om vi inte pratar om samma sak.
Syftar du på en samhällsstruktur som rangordnar kvinnor som grupp under män som grupp? Eller menar du den populariserade versionen av det vetenskapliga begreppet "genusordning" (även kallat "genussystem") som snarare åsyftar själva strukturen som skapar och återskapar maktrelationer mellan män och kvinnor, men som inte säger något om hur den strukturen ser ut eller vem som hamnar i toppen? Eller menar du könsrollssystemet, om hur människor socialiseras in i olika normer baserade på kön?

Ord som "feminist" innebär vad vi vill att de ska innebära. Om en person kallar sig själv "feminist" så kan inte jag eller någon annan komma och säga att hen inte är det, eftersom ordets enda lexikala innebörd är "person som arbetar för jämställdhet" eller liknande i samma stil. Det är den enda "objektiva" definition som finns av ordet.
Därför kan inte någon komma och säga att en person inte har rätt att kalla sig själv "feminist". En person är feminist om hen tycker att hen är det, helt enkelt, och rättar sig efter den väldigt lösa definitionen.

Däremot kan det vara så att en person själv inte skulle definiera någon annan som "feminist" utifrån den personens tolkning av ordet, och då är det en annan sak. Då är det en subjektiv upplevelse av ordet istället för en objektiv.
Jag ogillar att själv säga att någon är eller inte är feminist, jag tycker inte det är upp till mig, eller någon annan, att avgöra. Även om det finns de personer som jag inte skulle definiera som "feminister" så försöker jag vara väldigt försiktig med att säga det.

Så nej, jag tänker inte försöka hävda att någon som kallar sig feminist men som inte accepterar könsmaktsordningen som teori inte kan vara feminist. Däremot så skulle jag inte påstå att jag håller med personen direkt eftersom jag anser att vi har en könsmaktsordning, dels att kvinnor som grupp generellt sett värderas mindre än män som grupp, men framför allt att vi har ett könsrollssystem som socialiserar in folk i skeva, konstruerade roller och sedan förväntar sig att alla följer dem på ett sätt som skadar och begränsar folk oavsett kön.
Så om vi har en feminist som inte tror det finns könsroller så skulle jag inte försöka ta ifrån personen hens möjlighet att kalla sig själv "feminist", men jag har å andra sidan ingenting åsiktsgemensamt med personen annat än själva namnet "feminism" eftersom vi då har helt olika analyser.

Hoppas jag gav ett någotsånär tydbart svar ^^
auuus

2013-10-04 @ 10:27:18
URL: http://genuschoklad.wordpress.com
Postat av: Mariel

Hmmm ja det gav mig lite å tänka på.

När jag skrev könsmaktordningen så menade jag "en samhällsstruktur som rangordnar kvinnor som grupp under män som grupp"

Det där du skrev om "ordets enda lexikala innebörd är "person som arbetar för jämställdhet" eller liknande i samma stil." - Vilken källa är det från? Jag trodde det om kvinnans underordning fanns med i den lexikala innebörden.. Hmm.


Svar: "Lexikal" är eventuellt fel ord att använda, men jag syftar på vad som närmast kan sägas vara ordboksdefinitionen, eller åtminstone det alla som kallar sig feminister kan enas om. SAOL säger t ex "rörelse för kvinnors jämställdhet med män". I det kan det förstås tolkas som att det implicerar att att det är kvinnor som ligger under, eftersom men det är inte det som explicit sägs och tolkningen att män skulle ligga under är egentligen lika logisk rent semantiskt. Sen tror jag det är få feminister som menar att det är gruppen män som ligger under rent generellt, men det är en annan sak.
auuus

2013-10-05 @ 22:18:45
URL: http://genuschoklad.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0