Låt oss tala om lärarnas introduktionsår

Jag vet att jag inte skrivit på ett tag, och det kan nog bli lite dåligt med uppdateringar ett tag framöver också, eftersom jag är sjuk i körtelfeber. Ledsen för det. Jag kommer skriva när jag orkar, men hälsan måste gå före.
 
Ponera att du läser ett program på högskolan som utbildar människor till en viss typ av yrke. När du läst färdig programmet är det ju ganska logiskt att du kan börja arbeta med yrket du utbildat dig till. En utexaminerad ingenjör kan börja arbeta som ingenjör, en utexaminerad ekonom kan börja arbeta som ekonom, och så vidare. Men det här gäller inte om du ska bli lärare.
För i enlighet med förändringen av lärarutbildningen så räcker det inte med en fyra och ett halvt till fem och ett halvt år lång utbildning för att du ska anses vara kapabel att undervisa, utan du måste dessutom genomgå ett provår för att få din lärarlegitimation.
 
Vad är då ett introduktionsår?
Jo, det innebär att du kommer att arbeta som lärare och bedriva undervisning, men du har inte rätt att sätta betyg på dina elever. Istället behöver du ha en handledare, en legitimerad lärare som redan arbetar på skolan inom dina ämnen, som kollar igenom precis allt du gör under ett års tid. Sedan sätter handledaren betygen, och avgör till sist ifall du får din lärarlegitimation eller inte. Tanken bakom det här är att det ska vara en extra kvalitetskoll av nyutexaminerade lärare, men det fungerar inte.
 
Vad är då problemen?
 
Det fungerar inte logiskt.
Tanken på att det behövs en kvalitetskoll efter en genomförd lärarutbildning, med alla tentor och all praktik som studenten ska bli godkänd på som den redan innefattar, kommer med implikationen om att lärarutbildningen som den är nu inte räcker för att se till så att dess studenter blir bra lärare. Om det här stämmer visar det snarare att utbildningen är bristfällig, vilket den inte bör vara, men jag har väldigt svårt att se vad ett års handledning skulle kunna avgöra som ett halvårs verksamhetsförlagd utbildning (förkortas "VFU" och är det som kallas "praktik" i folkmun) inte redan visat. Visst, jag kan erkänna att det finns de som inte borde bli lärare, men ett års provanställning, där kontrollen är mindre strikt, kommer vara betydligt lättare för en olämplig person att ta sig igenom än det halvår av VFU som lärarutbildningen redan innefattar.
Vidare måste handledarna också komma någonstans ifrån, och eftersom alla redan arbetande lärare idag får sin lärarlegitimation så finns det ingenting som garanterar att handledaren vet vad hen pysslar med, ifall vi utgår ifrån att utbildningen är så bristfällig att det behövs ett prövoår. Då kommer nyutexaminerade studenter bedömas av människor som själva inte genomgått prövoåret, och eftersom prövoåret behövdes för att säkerställa kvalitén så kommer inte kvalitén hos handledarna att gå att säkerställa eftersom de inte gjort prövoåret.
 
Det skapar en flaskhals för nya lärare.
I Sverige har vi allvarliga problem med lärarbrist. Det gäller främst de naturvetenskapliga ämnena, men även inom andra områden skulle vi må bättre av en ökad lärartäthet. Det här är något som det dessutom talas ständigt om i media. Så visst blir det ironiskt när regeringen, trots sina upprörda uttalanden om att ingen vill bli lärare, slänger in ett system som bromsar upp lärarbildandet?
Problemet är att få vill bli handledare. Lärare har redan en helt vansinnigt tung arbetsbörda, och få är sugna på att utöka den bördan med nästan det dubbla. Det är svårt nog att hitta lärare som vill vara handledare åt VFU-elever, men att hitta lärare som vill dubbelkolla allt en kollega gör har visat sig vara nästintill omöjligt. Det är dessutom väldigt svårt att hitta en skola som är det minsta intresserad av att anställa en lärare som inte får sätta betyg. Det här har lett till att få nyutexaminerade alls påbörjat sitt introduktionsår, utan istället försörjer sig på vikariat. En undersökning från Lärarförbundet visade att endast 60 % av de som examinerats året innan påbörjat sitt introduktionsår, bara 47 % hade fått en mentor och bara 31 % hade fått tid för förberedelser och samtal med sagda mentor. Och utan introduktionsår så får en ingen lärarlegitimation, och då inte heller en fast anställning.
 
Det är sågat av remissinstanserna och auktoriteterna inom området.
Förslag genomgår oftast remissinstanser för att förhindra eventuella problem med dessa. Det har också det här förslaget gjort, och kritiken var inte nådig. Men sin vana trogen så struntade regeringen fullständigt i vad de som faktiskt kan något om saken hade att säga utan valde istället att likt en fanatiker att fortsätta arbeta utifrån sin "vision", oavsett hur vanvettig den faktiskt är. För Skolverket har totalsågat idén. Lärarfacken har totalsågat idén. Lärarstudenter har totalsågat idén. Och de flesta professorerna inom pedagogik och didaktik har totalsågat idén. De enda som alls verkar gilla den är just regeringen vars medlemmar aldrig haft något konktret med skolan att göra sedan deras egna gymnasietider.
 
Det är ett dyrt spel för gallerierna.
Som jag tidigare varit inne på är det här en åtgärd som inte kommer ha någon som helst funktion. Däremot kostar den. Det kostar inte alls lika mycket som det hade behövt för att faktiskt få någon effekt men likväl är det runt 230 miljoner kronor per år som kostnaderna beräknas till. 230 miljoner kronor för något som inte kommer ha någon som helst positiv effekt, men ganska mycket negativ. Det är pengar som skulle kunna användas på betydligt bättre sätt, men som nu bara finns till för att försöka bevisa för väljarna att regeringen minsann visst bryr sig om skolan, utan att de faktiskt lyfter ett finger för att förbättra situationen.
 
 
Så nej. Vi behöver inget introduktionsår efter lärarutbildningen. Allt det kommer leda till är att situationen för nyutexaminerade lärare blir ännu pissigare än vad den redan är. Och där kan vi snacka om att sparka på några som redan ligger. Men trots det här så är det inte många som skriker högt om att det här måste förändras, och det är knappast högt uppe på någons politiska agenda, vilket innebär att jag sitter här och ifrågasätter mitt yrkesval igen. Tre år innan jag tar min examen.

Kommentarer
Postat av: Carro

Vad läser du till för lärare, hur lång tid har du kommit? Varför är du anonym?

Svar: Jag läser till gymnasielärare i historia och svenska, och jag börjar mitt tredje år nu. Jag är inte anonym, om du trycker på min profil uppe till höger så ser du :)
auuus

2013-09-02 @ 16:22:01
Postat av: Lova

Situationen är inte lika vidrig för oss förskollärare (har en termin kvar) men mentorsåret är fortfarande en rejäl bromskloss och onödig orsak till oro. Jag vill inte bli tvungen att arbeta heltid för att bli klar med mentorsåret så fort som möjligt. Jag vill inte behöva känna att jag ska stå på tårna och presterar för någon annans skull, det blir ett spel för galleriet.
Onödigt, dyrt och ytterligare ökad arbetsbörda - BRA tycker alliansen. SUCK säger jag.

Svar: Jaa. Det känns vansinnigt. Jag ogillar VFU:n av den anledningen, att hela tiden stå på tårna som du skriver, det känns obekvämt. Ett helt år av det när jag är färdigutbildad känns bara olustigt.
auuus

2013-09-02 @ 21:03:00
URL: http://mvhlova.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0