Rasisternas dröm bygger på en lögn

Det har varit demonstration i Stockholm idag. Jag var inte där, jag var hemma i Linköping och höll i aktiviteter för studenter, men jag vill ändå prata om det hela.
Det var Svenskarnas Parti, tidigare kända som Nationalsocialistisk Front, som valde att förpesta huvudstadens gator med sin närvaro. Svenskarnas Parti har idag valt att överge den gamla beteckningen "nationalsocialister" och vill idag omnämnas som "nationalister". Att vara nationalist är dock, förutom att vara utomordentligt korkat, ingen politisk hemvist. I teorin kan en nationalist vara kommunist, nyliberal, nazist, socialdemokrat, anarkist eller vad som helst. Nationalism innebär bara att en anser att nationens intressen är viktigare att förverkliga än andra kollektiva värden, men det säger ingenting om vilka nationens intressen är. Det är lika legitimt, om inte mer så, att anse att nationens intressen är det majoriteten väljer vid ett nationellt val som att anse att intressena finns i någon dunkel rasteori om att hålla "Sverige åt svenskarna".
 
"Sverige åt svenskarna" är också ett uttryck jag retar mig på. Inte för att jag har svårt att hitta nya irritationsmoment hos ett gäng historielösa puckon som Svenskarnas Parti, men i alla fall. Idén om att en nation ska tillhöra nationens medborgare är knappast uppseendeväckande. Det finns inget parti i riksdagen som förespråkar att människor som inte är svenska medborgare ska få rösta i, och då i förlängning bestämma över, Sverige. Problemet ligger i definitionen av "svenskarna", och när det kommer till Svenskarnas Parti så definierar de "svenskar" utifrån en rent rasbiologisk tankegrund. En tankegrund som resten av världen sedan länge insett vara fullkomligt vanvettig, en tankegrund som förkastades redan under Linnés tid, men som Svenskarnas Parti av någon outgrundlig anledning finner tilltalande.
 
Men vad är då "Sverige" och "svenskarna"?
Svenskarnas Parti skriver på sin hemsida om hur svenskarna skulle vara ett folk, och mycket av deras retorik går ut på att beskriva svenskarna som en folkgrupp, som de dessutom menar ska vara hotad (att vi har en av de högsta levnadsstandarna och längsta medellivslängderna i världen är dock något de ignorerar). Men problemet är att det helt enkelt inte stämmer.
Om vi börjar i den tidiga historien så var det först under 1200-talet vi alls kan börja tala om ett Sverige. Visst fanns det aspirationer innan, men någon större enighet fanns det knappast. Sedan kom Birger Jarl och mer eller mindre enade stora delar av vad som skulle bli Sverige genom att mörda alla som sade emot honom. Då kan vi börja tala om "svenskar", även om folket knappast tänkte på sig själva som det i första hand. Det var byn och möjligen landskapet som signalerade den största känslan av tillhörighet. Du var inte från Sverige, du var från Dalarna.
Att vi sedan dess i allt högre grad börjat tala om svenskarna som ett folk har ingenting med någon aktiv folktillhörighet att göra, utan anledningen är politisk. Allt eftersom kungamakten stärktes, främst genom ytterliggare en av våra historiska massmördande galningar, Gustav Vasa, och hans lika koleriska och blodtörstiga släkt, så skapades också bilden av "svenskar" som en sammanhängande massa. Detta för att regenten fick mer kontroll över folket och tillgång till bättre administrationsmöjligheter, och inte för att vi är någon sorts "folkgrupp". Kort sagt är "svenskar" som Svenskarnas Parti vill definiera dem enbart sammanhöriga för att monarker lyckades ta kontrollen över området utan att senare förlora makten. Och enda anledningen till att vi inte kallar de som bor i Finland eller i Lettland för "svenskar" är för att de svenska regenterna förlorade kontrollen över områdena vid freden i Fredrikshamn 1809 och freden i Nystad 1721. Det är inte en "ätt" som Svenskarnas Parti skriver, och vi är inte ett "folk". Vi är resultatet av politik i krig och fred.
 
 
Men vad är då "svenskhet"?
Svenskhet är också något som överhuvudtaget inte existerar. Väldigt mycket av det som vi skulle säga vara synonymt med "svensk" kultur är i själva verket inget annat än resultatet av sluga försök att få landet att komma över det nationella traumat som förlusten av Finland 1809 innebar, och att istället återskapa en känsla av national stolthet. Olika grupper, som Götiska Förbundet, hittade helt enkelt på det som folk idag tror är urgamla folkliga traditioner!
Nu säger jag inte att allt är bluff och båg, men det är en konstruktion. De tog olika kulturella uttryck från olika platser i landet, dessa varierade ganska mycket, och slog sedan samman dem och började kalla det för "typiskt svenskt". Det är helt enkelt en stor lögn!
Vikingarna är ett typexempel på det. Även om de flesta idag vet att vikingar inte hade horn på sina hjälmar så är det, och bilden av dem som nobla, storslagna krigare, som ädla vildar, något som fortfarande lever kvar i folks medvetanden. Detta trots att det är skitsnack! Den här bilden hittades på under 1800-talet för att ge Sveriges invånare ett ärofullt förflutet att återsträva mot och drömma sig tillbaka till. Det handlade om att återskapa en sargad nationell stolthet, trots att den nationella stoltheten i sig är en illusion.
 
Rasisterna drömmer om något som inte existerar, som varken har funnits eller som alls kommer att finnas.
Sverige existerar inte som något annat än som politiska beslut och vi människor som är privilegierade nog att bo här är så otroligt mycket mer än slavar för de besluten. Vi existerar bortom dem och vi behöver inte förminska oss för att passa in i någon skev idé om vad "svenskhet" innebär. Men det är det rasisterna drömmer om och vill. De vill upprätta lögnen till sanning, trots att den omöjligt kan bli det. Nationalstaten är en illusion, och det är dags att vi alla vaknar upp och börjar inse det!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0