Badasstjejen - Den nya "damen i nöd"

Under väldigt lång tid var den vanligaste kvinnliga karaktären som syntes i populärkulturens mer äventyrsrika berättelser den så kallade "damen i nöd" ("damsel in distress" på engelska). Det är en karaktär som alltid tycks hamna i knipa, men som trots det inte utvecklat någon som helst form av strategi för att handskas med sitt predikament förutom att skrika väldigt gällt och vänta på att någon man ska komma och rädda henne. Det var såklart problematiskt då det porträtterade kvinnor som hjälplösa våp, som saknade funktion annat än att bli räddade och sedan belöna hjälten som räddade dem med giftemål eller sex, beroende på filmens åldersgräns. Kort sagt så reducerades den kvinnliga närvaron i den typen av kultur till rollen av ett pris som gavs till hjälten efter att han (för hjälten var alltid en "han") löst problemen och besegrat skurkarna.
Det här har bidragit till en väldigt långt gående skevhet i samhällets kvinnosyn då unga män vuxit upp i tron av att de skulle få en tjej som ett pris för att ha agerat rätt. Det här är en tankegång som bland annat döljer sig bakom de så kallade Nice Guys™, som mer eller mindre fått det kulturellt intutat i sig att samhället är skyldiga dem en kvinna, så länge de pytsar ut "snällhet" (det är ju inte särskilt snällt egentligen).
Jag säger förstås inte att det är den enda anledningen till att vi objektifierar kvinnor, eller till att Nice Guys™ tenderar att resonera som de gör, utan bara att det är en bidragande orsak.
 
I alla fall så hände något sen under 1990-talet. Vi såg spår innan, men under det decenniet kom den våg av feminism som brukar räknas som den tredje, och i och med den så började vi i samhället i allt högre grad att ifrågasätta könsrollerna och den kvinnliga representationen och frågade oss själva hurpass vettigt det egentligen var. Det här ledde till att populärkulturen också började förändra hur kvinnor presenterades, och vi såg en ny karaktärstyp bli allt vanligare, den som jag idag kommer att benämna "Badasstjejen".
Badasstjejen är till skillnad från damen i nöd tuff. Hon har alltid en dryg comeback till allt från uppenbar sexism, raggningsförsök eller bara en stackars sate som försöker hälsa. Hon kan också sparka rejält med röv, skjuta som en prickskytt, hacka datorer, göra inbrott och en mängd andra saker som det är "coolt" att kunna. Hon är också max tjugonio år gammal och extremt konventionellt snygg.
Det här kan förstås låta som relativt positiva egenskaper, men det finns fortfarande en väldigt djupgående problematik i gestaltningen.
 
Först och främst är den konventionella snyggheten problematisk. I samhället klarar vi extremt sällan av att visa kvinnor i populärkulturen som inte är konventionellt snygga, eftersom bilden av kvinnor som objekt för mäns njutning fortfarande sitter lika fastnaglad som en pappkartong en uttråkad tolvåring givit sig på med en spikpistol. Det här är dock ingenting som är speciellt för Badasstjejen, utan gäller större delen av alla kvinnor som porträtteras i berättande media.
Ett annat tydligt problem är åldern. Det är inte heller begränsat till Badasstjejen, utan precis som att populärkulturen sällan visar kvinnor som inte är konventionellt attraktiva så visar det också sällan kvinnor som är särskilt gamla. Visst finns det undantag, men de är just undantag. Men i Badasstjejens fall så är åldersfrågan extra konstig, eftersom hon kan så otroligt mycket. Jag undrar verkligen hur en person kan vara en fantastisk forskare, en avancerad hacker och kampsportsexpert innan hon fyllt trettio. Och särskilt då hon också tycks ha tid att lägga någon timme om dagen på sitt utseende.
När det gäller manliga karaktärer så tenderar kulturskaparna att specialisera sig. Det är sällan jordens skickligaste genetiker också är bäst i världen på att slå ihjäl folk med en katana, men i den desperata, och välmotiverade, viljan att uppvärdera kvinnliga karaktärer så har de försökt skapa perfektion istället för allmänt fail som tidigare. Men människor är inte perfekta.
 
På ett plan är förstås inte Badasstjejen det heller, vilket är det jag retar mig mest med den typen av karaktärisering. För egentligen är hon verkligen sämst. För även om hon utan några större problem kan spöa skiten ur de flesta av skurkens namnlösa underhuggare så blir hon direkt tillfångatagen så fort den huvudsakliga antagonisten själv kommer för att möta henne. Plötsligt var hon inte alls så bra längre, utan fångas och måste givetvis sitta där och vänta på att en man ska komma och rädda henne.
Det här händer förstås inte alltid, och ibland tar hon sig loss på egen hand, men det är tillräckligt vanligt för att det med lätthet ska gå att identifiera ett mönster av storyrelaterade anfall av plötsligt fail. Det är så vanligt att det finns flera olika troper dedikerade till liknande mönster (orkade inte riktigt leta men Faux action girl, Chickifikation och Standard female grab area för att nämna några). Det hela är total inkonsekvens, eftersom Badasstjejen tidigare var så kapabel, men existerar troligen för att Badasstjejen inte ska kunna hota den manlige protagonistens dominans över både handlingen och makten.
 
Problemet är att även om skapare till olika Badasstjejer försöker plocka feministpoäng genom att låta dem ha en "fuck you, kvinnor kan"-attityd och få dem att bemöta raggande och tydlig sexism med dryga comebacks så blundar de fortfarande för den mer dolda sexismen som fortfarande är en väldigt stor del av karaktäriseringen.
Hon är också så gott som alltid sämre än den manlige hjälten, åtminstone i den aspekten att det är han som måste rädda henne. Badasstjejen är fortfarande ett pris som ska vinnas av hjälten, den enda skillnaden nu är att hon är ett mycket mer åtråvärt pris eftersom hon är "starkare" och kan mer saker. 
Det gör att hon bara blir ännu bättre att lyckas vinna. Det hela blir dessutom en smula absurt när de kvinnliga kärleksintressenas karaktärer har blivit "bättre" i den aspekten, har de manliga protagonisterna ofta blivit "sämre". Det är inte en vältränad superhjälte som får tjejen i slutet längre, istället är det en vanlig "nörd" som gillar serietidningar och är duktig på datorer. Jag säger absolut inte att så kallade "nördar" är värdelösa på den romantiska marknaden, men vi måste fortfarande kunna se hur den typen av protagonister i lägre grad uppfyller den samhälleliga bilden av hög åtråvärdhet. Det hela har gått från ett möte mellan übermänniskor till renodlad wish fulfillment från skaparnas sida, särskilt då den här typen av karaktäriseringar är särskilt vanliga inom mer "nörd"-kodade sfärer.
 
Vi måste komma ifrån användingen av kvinnor som pris i populärkulturen, eftersom det är en starkt bidragande faktor till den negativa kvinnosyn som finns i resten av samhället.
Dessutom blir det sämre berättelser.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0