Om abortvägrande vårdpersonal

Under de senaste veckorna har det varit stor diskussion rörande en barnmorska som varit lovad studielön på Höglandssjukhuset i Eksjö under sin utbildning och anställning efter den, ett löfte som sedermera dragits in när barnmorskan ifråga berättat att hon, i egenskap av sin kristna tro, vägrar att utföra aborter. Sjukhuset resonerade att de inte ville ha en anställd som inte kunde utföra arbetsuppgifterna de skulle ålägga henne, medan barnmorskan anser sig ha blivit religiöst diskriminerad.
 
I ett inslag i Aftonbladet visas en intervju med kvinnan, Ellinor Grimmark, som menar att en inte kan tvingas hålla på med något som helt strider mot ens samvete. Jag håller till största del med (det är förstås okej att en tvingas att inte mörda oavsett vad ens samvete säger). Men det Grimmark inte tycks tänka på är att ingen tvingar henne att utbilda sig till barnmorska. Det har hon gjort själv, väl medveten om att aborter är en del av yrket, eftersom det av uppenbara själ tas upp under utbildningen. Hon menar också att om vi ska ha någon vårdpersonal kvar som mår bra måste vi ha samvetesklausuler. Det är förstås skitsnack, eftersom det finns många som inte har problem med att genomföra aborter. Hon tycks tro att alla tänker som henne, vilket blir absurt när hon senare menar att hon inte tror att det inte kommer ske att folk nekas göra aborter. Då är det ju uppenbarligen ingen fara att vi tappar all vårdpersonal.
Grimmark menar också att en i Norge har debatten om en alls ska behöva hänvisa iväg patienten till någon annan ifall en själv inte vill utföra aborter, och säger lite småskrattande att de har debatten på en annan nivå där. Det säger ganska mycket om henne som person att hon verkar tycka att det är något positivt, ifall det debatteras om kvinnor alls ska få genomföra aborter baserat på vilken barnmorska de har oturen att få. Att diskussionen överhuvudtaget förs är inte acceptabelt.
På frågan ifall det nu blir så att hon nekas ändå, menar Grimmark att beslutet kommer följa kvinnan hela livet och att det är för lätt att göra aborter. Det är mästrande och nedlåtande mot folks egna, fria viljor.
Hon menar också att bristen på samvetsklausuler är för att det blir lättare för arbetsgivare, och att politiker menar att det inte finns att vårdpersonal ogillar det. Skitsnack, det handlar om folks rättigheter.
Hon tar även upp lite om Europadomstolen, saker som inte stämmer och som är mycket vackert nedskjutna av de alltid lika fantastiska RFSU.
 
Det är viktigt att komma ihåg att normer tenderar att gå i mönster. Varje inskränkning mot abort som införs riskerar att leda till att de högerkristna extremisterna får ökat fotfäste och kan införa fler inskränkningar. Det värsta är att frågan rör inte ens dem. En person som tycker det är fel med abort kommer förstås aldrig att abortera själv, så diskussionen rör enbart människor som inte är dem själva. Abortmotståndarna vill helt enkelt tvinga andra människor att anpassa sig efter deras egen moral i en fråga som överhuvudtaget inte rör dem. Det är inte de som kommer tvingas gå med vad som upplevs som en parasitisk inkränktare i nio månader, vilket innebär att de inte har någon som helst rätt i att lägga sig i vad den människan väljer att göra. Att tvinga någon behålla ett barn som hen inte vill behålla är precis lika vidrigt som att tvinga någon att göra abort trots att hen vill behålla ungen.
 
Det centrala i diskussionen om samvetesklausuler som vi måste komma ihåg är dock relationen mellan de två önskningarna som korsars. Barnmorskan ifråga talar om hur barnmorskearbetet är hennes dröm att vara barnmorska, och jag har full sympati för att det är hemskt jobbigt att inte få se sina drömmar förverkligas. Men hennes rätt att förverkliga sina drömmar kommer aldrig att väga högre än hennes patienters rätt att få den vård de vill ha och behöver. Självförverkligande kan aldrig trumfa något så basalt som rätten till sin egen kropp.
 
På ett plan är diskussionen givetvis absurd, eftersom en inte bör söka sig till en tjänst som en inte är kapabel att utföra. Jag är i egenskap av socialist väldigt kritisk till konsumtionssamhället, men är det verkligen rationellt att jag söker ett jobb på en Ica-butik och sedan vägrar att sälja varor eftersom det går emot min personliga övertygelse? Jag tror inte det finns någon som skulle hävda att jag i den situationen vore diskriminerad, utan istället säger nog konsensus att det kanske är en idé att jag prövar söka andra typer av arbeten istället. Personlig moral är just personlig, och då är en tvungen att själv välja huruvida en vill vägra tumma på moralen, eller vill söka andra yrken. Situationen med barnmorskan är dessutom allvarligare än mitt exempel. I mitt exempel rör det sig bara om ett företags vinstintressen som får lida. För barnmorskan som vägrar utföra abort så handlar det om en människas rätt till att bestämma över sin egen kropp som hotas.
Sen finns det förstås de som menar att religion är viktigare än politisk övertygelse. De människorna har fel och är aningen empatilösa eller trångsynta, eftersom det inte går att jämföra något så subjektivt. Min politiska övertygelse är säkerligen lika viktig för mig som en religiös persons religion är för hen. Min politiska övertygelse är något som definierar hela mig som person och hur jag relaterar till omvärlden. Det är min inre eld, det som håller igång mig och när jag känner mig desillusionerad i de frågorna så är det som att hela min värld fullständigt går i bitar (jag är INFP, vi tenderar att känna väldigt starkt för våra "causes").
Men, min politiska övertygelse till trots så utbildar jag mig till lärare, ett yrke där jag måste vara neutral. Då måste jag lämna min politiska uppfattning hemma, det är en del av yrkets krav. Jag kan inte begära att bara få undervisa elever som är socialister, eller kräva att få tillåtelse att ge MUF-medlemmar lägre betyg. Det fungerar helt enkelt inte så, vilket innebär att jag då måste tona ned det här otroligt viktiga för mig, och inte låta det påverka mig i mitt yrkesliv. Om jag inte skulle klarat av det här så skulle jag helt enkelt fått låta bli att vara lärare eftersom min rätt till min politiska uppfattning inte innebär att jag har rätt att leva ut den i allt jag gör. Mina elevers rätt till en neutral utbildning överväger helt enkelt min rätt att vara öppet politisk i alla situationer jag befinner mig i.
Sen är det förstås lite knivigt i dagens arbetsmarknad, där det inte finns så myckeet jobb att söka i förhållande till antalet människor som vill ha dem. Men, jag vill ändå mena att rätten till ett jobb och till att kunna försörja sig,definitivt en tung rättighet, fortfarande inte överväger rätten att bestämma över sin egen kropp.
 
Kort sagt, så har du som person givetvis rätt till din egen personliga moral. Det är en självklar rättighet. Men du har däremot inte rätt att kräva att få tvinga över den moralen på andra människor, och ifall du är intresserad av ett yrke där du påverkar andra människors liv i väldigt hög grad, så får du faktiskt lämna moralen hemma eller söka dig efter ett annat yrke. För din rätt till självförverkligande kommer aldrig väga tyngre än deras rätt att fatta sina egna beslut om sig själva.

Kommentarer
Postat av: Jonte

Hej, det verkar som om Hannah Lemoine har blockat mig från att kommentera på hennes blogg (jobbigt när ens världsbild ifrågasätts?). Mina svar till dig och en annan person inväntar granskning så jag kopierade texteb och postar mitt svar till dig här istället:

http://www.onewaycommunication.co/?p=28149#comment-21302

Men varsågod och kom med en alternativ förklaring till varför män är större än kvinnor. Jag väntar spänt. Du har inte en susning om hur välstuderat detta fenomen är. Vi kan mäta hur mycket högre den intrasexuella konkurrensen inom könet varit inom olika populationer av människor och kan se att könsdimorfismen ökar ju högre intrasexuell konkurrens hos män.

Och det här med längtan efter egna biologiska barn, frågan är snarare varför just män inte skulle ha en sådan längtan? Varför har vi statligt finansierad insemination för lesbiska och singelkvinnor? Varför upprörs vi av tvångssterilisering av transsexuella? Jo för att vi respekterar kvinnors och transpersoners längtan efter egna biologiska barn. Varför skulle vi inte göra detsamma när det gäller män? Du förstår, människor som haft en längtan efter egna biologiska barn har fått egna barn i högre utsträckning än andra, det har helt enkelt varit evolutionärt gynnsamt. Konsekvensen blir då att de genuttryck som kodar för en sån preferens får större spridning. Det betyder inte att man omöjligt kan älska barn som inte är ens egna biologiskt, men tänk på att de de flesta par som adopterar barn gör det för att dom trots upprepade försök inte kan få biologiska barn, självklart kan man sedan älska det barnet lika mycket men längtan efter egna biologiska barn är ingen social konstruktion.

Att män inte säkert kunnat veta att de är far till barnen betyder inte att män inte kunnat bedöma sannolikheten för det. Och du behöver inte ha rätt 100% av gångerna för att det ska vara evolutionärt gynnsamt det räcker med du oftare har rätt än fel så gynnas du. Män bedömer helt enkelt sannolikheten att kvinnan är otrogen innan de bildar par med henne, och bedömer sannolikheten att barnet är deras efter att barnet har fötts. Har dom oftare rätt än fel är det evolutionärt gynnsamt.

”Father–offspring resemblance predicts paternal investment in humans”
http://www.anth.uconn.edu/degree_programs/ecolevo/offspring_resemb.pdf

Svar: Din kommentar ligger uppe på hennes sida. Däremot så är hennes spamfilter fixat så att inlägg som är väldigt långa, och/eller innehåller mycket länkar måste godkännas av henne först. Tålamod.
Vidare är du inte välkommen här ifall du förolämpar mina vänner.
auuus

2014-02-03 @ 12:25:47
Postat av: Joy

Fast det är det de faktiskt gör ibland -aborterar alltså.
Och då upptäcker de , abortmotståndarna alltså att allt inte är så svartvitt som de inbillat sig i många år.
Jag har sett flera exempel på det .
Det finns många som stolt deklarerat att de minsann aldrig skulle kunna göra en abort men som tänkt om när de fick en obehaglig överraskning vid ultraljudet eller när de fått veta av en läkare att de allvarligt riskerar sin hälsa och i värsta fall sitt liv om de fortsätter graviditeten.
Nu menar jag inte att det är rätt åt abortmotståndarna att de hamnar i situationer där de själva väljer abort, även om det
förstås kan vara frestande att tänka så.
Däremot kan det ju ha den goda bieffekten att de blir mindre dömande och kategoriska.

Svar: Tja, det förekommer säkert.
auuus

2014-04-21 @ 23:12:52

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0