Om religion och religiositet - Ett försvar

En gång diskuterade jag homofobi i Facebookkommentarer med en religiös fundamentalist. Innan personen blockade mig för att jag sade emot honom menade han att den mest förtryckta och förföljda gruppen i världen skulle vara kristna. Det är förstås skitsnack, men jag tänkte ändå att jag skulle ta upp lite kring religion och religiositet.
 
Är <medlem av viss religion> förtryckt/förtryckande?
Det här gestaltar pinsamt tydligt det grundläggande med förtryck som skrämmande många på samtliga sidor missar. Förtryck är kontextbundet. Det betyder att beroende på vilket sammanhang det handlar om så kan en grupp vara både förtryckt eller dominant. Med kristendomen som exempel så ligger kristna fruktansvärt illa till i Nordkorea och det är troligtvis inte särskilt roligt att vara kristen i Saudiarabien heller. Å andra sidan så dominerar gruppen kristna makten totalt i USA, där kristna referenser finns medskrivna i majoriteten av officiella dokument, det kan vara svårt att göra politisk karriär ifall du inte är kristen och kristna generellt sett i ganska hög grad dominerar samhället och har möjligheten att stifta lagar baserade på deras egna religiösa uppfattning.
Givetvis kan vi tala om grupper som generellt överordnade eller förtryckta, som vi ofta gör om män kontra kvinnor, men i ärlighetens namn så är det ganska meningslöst. Det resulterar bara i hätska metadebatter om vilken grupp som är mest förtryckt där båda sidor tar fram uppenbara exempel på förtryck som motståndarsidan sedan på tvättäkta dogmatisk fundamentalistnivå försöker vända till att de egentligen betyder att gruppen de själva anser vara mest förtryckt också förtrycks. Samtidigt som de blundar för den uppenbara dikotomiproblematiken i diskussionen, och det faktum att det hela fastnar i en diskussion som inte är bra för någon.
Så svaret på huruvida en personer ur en viss religion är förtryckt eller inte är att det beror på kontexten, och ifall du vill diskutera vilken religions medlemmar som är mest förtrycka så agerar du kontraproduktivt, och verkar bry dig mer om metadebatten än om att faktiskt hjälpa förtryckta.
Det ska även tilläggas att förtryck bör diskuteras utifrån ett strukturellt perspektiv snarare än ett individuellt perspektiv. Att säga att en specifik person är förtryckande enbart utifrån hens grupptillhörighet är för mig väldigt konstigt, eftersom det implicerar en agens som helt enkelt inte finns där. Jag föredrar i så fall att säga att en person är delaktig i, eller ännu hellre "gynnas av", en förtryckande struktur. Det är antingen en väldigt ohederlig argumentation att implicera en agens i något som personen varken valt eller kontrollerar, eller en väldigt korkad argumentation ifall avsikten inte är att peka ut någon. Oavsett kommer det troligen inte resultera i särskilt mycket positivt, eftersom bara de som redan har en kunskap om strukturell problematik kommer att förstå yttrandet. Och vad är egentligen poängen med att predika till kören, för att använda en tematiskt passande religiös liknelse.
 
Religion innebär inte förtryck per definition
Troligen den vanligaste tanken hos många är att religion per definition innebär förtryck, att det ligger i själva fenomenets natur. Då lyfts ofta exempel på hur hbtq-personer förtrycks i många religiösa sammanhang, och det brukar bara vara en tidsfråga innan någon får för sig att ta upp korstågen. Jag tänker verkligen inte förneka att det skett enormt mycket hemskheter i religionens namn, men handlar det egentligen om religion?
Om religion per definition är förtryckande måste det också logiskt sett innebära att allt religiöst utövande förtrycker (det är det "per definition" innebär), och det krävs inte särskilt mycket arbete för att motsäga det.
Exempel: En religiös person ber för att någons cancer ska bli bättre. Kommer det hjälpa? Som icke-religiös är mitt svar förstås: troligtvis inte. Är det en god och icke-förtryckande gärning? Definitivt. Slutsats: Religiöst utövande är inte per definition förtryckande.
Om vi istället ser till strukturen går det förstås att hävda att all religion är delaktig i en förtryckande struktur, men det är i grunden ett ganska irrelevant påstående eftersom vi alla är delaktiga i de strukturerna. Att då särskilt måla ut religion som förtryckande med det som argument blir väldigt konstigt, lite som att säga att kapitalister är förtryckande mot luften eftersom de andas. Det är inte fel i sak (om vi utgår ifrån att andas lyft är ett förtryck av luften), men det är en skev utmålning då alla gör det. 
 
Men jag har blivit förtryckt/illa behandlad på religiösa grunder
Jag försöker verkligen inte ta ifrån dig din historia eller säga emot vad du varit med om, och jag beklagar verkligen vad du råkat ut för. Men vi måste fortfarande kunna göra skillnad på all religiositet och viss religiositet. Jag är helt för betraktandet av strukturella mönster och liknande, men att försöka dra upp all religiositet till en struktur är fruktansvärt naivt och en extrem simplifiering av något som i grunden är otroligt komplicerat.
Jag skulle istället vilja påstå att strukturen som är den vi behöver identifiera är hbtq-fobi, eller av vilken anledning det nu är personen drabbats. Religion har bara använts som en ursäkt för att legitimera förtrycket. Det är något vi ser genom hela historien, att ifall en person vill höja sig över någon annan så kommer personen att använda sig av de ursäkter som finns till hands.
 
Ett välanvänt verktyg
Vi får dock inte blunda för att religion är ett väldigt välanvänt verktyg i legitimeringen av både förtryck och allmäna vedervärdiga handlingar, och det är definitivt något som religionen ska ha skit för. Men, om vi ska ge religion som koncept skit för allt pissigt som görs i dess namn, då måste vi också ge religionen creds för allt positivt som görs i dess namn. Och det är också otroligt mycket.
Ett vanligt argument mot religion är att folk tar upp mycket av det negativa som gjorts i religionens namn, och jämför det med det negativa som gjorts i ateismens namn, vilket är förhållandevis lite. Men det de här personerna inte tänker på är att religionen påverkat världen otroligt mycket mer än vad ateismen har, och att det också gjorts väldigt mycket mer positivt i religionens namn än i ateismens. Det handlar helt enkelt om att det gjorts förhållandevis lite i ateismens namn, dels då det är en mycket nyare företeelse, men också då ateism på sin konceptuella nivå inte är särskilt lämpligt namn att göra saker i. Det är lite själva grejen med ateism.
 
Det vi istället bör fråga oss är ifall en positiv handling är mindre positiv ifall den görs med en religiös motivering, och är en negativ handling mindre negativ ifall den görs utan religiösa förtecken?
Jag vet inte. Men jag tror inte riktigt att det handlar om religionen. Visst finns det mindre "goda" människor som gör positiva handlingar på grund av religionen för att de känner sig tvingade eller hoppas på att bli belönade, och på ett plan är det väl mindre positivt än ifall handlingarna görs mer spontant, men å andra sidan finns det ju då rimligtvis också mindre "onda" människor som gör negativa handlingar på grund av religionen för att de känner sig tvingade eller hoppas på att bli belönade, och med samma logik blir ju de handlingarna mindre negativa. Visst går det då att mena att de motvilligt gjorda negativa handlingarna är negativa handlingar som inte hade blivit gjorda utan religionen och att religion då är dåligt, men då måste vi också se åt de motvilligt gjorda positiva handlingar som positiva handlingar som inte hade gjorts utan religionen och att religion då är bra med samma logik.
 
Alltså...
Tanken på religion som negativt, eller positivt, har sin grund i känslan av att det är viktigare vad en person är än vem personen är, något som är grundläggande i all dogmatik, oavsett om den är kopplad till politiska ställningstaganden, religion eller något annat. 
Det vi däremot kan sluta oss till är att en "dålig" människa som är religiös kommer att använda religionen negativt, medan en "bra" människa som är religiös kommer att använda religionen positivt. Religionen är i sig inte en avgörande faktor i varken det positiva eller det negativa, de aspekterna finns inom oss.
Innebär det att vi inte bör kritisera religion någonsin? Jo det är klart vi ska, men det är inte rationellt att dra paralleller mellan alla religiösa uttryck. Precis som att alla ateister inte är dryga as som hänger på reddit och tror sig vara bättre än alla andra eller komplett galna som The Amazing Atheist är inte alla kristna hbtq-hatande, konservativa bibelkramare. Alla grupper har vidriga medlemmar, även om alla inte har samma maktmöjlighet att påverka med vidrigheten. Men ska vi döma en grupp efter de värsta medlemmarna i den så måste vi göra det med alla grupper. Det handlar helt enkelt om att vara konsekvent.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0