En historielärares problem - Att förhålla sig till kvinnor i historien

Jag pluggar som jag många gånger varit inne på till gymnasielärare i historia och svenska och som lärare är det alltid en utmaning att välja vilket stoff (kunskapsinnehåll) som en ska ta med i sin undervisning. Kurserna på gymnasiet är ganska korta, och även om en hundrapoängskurs på pappret ska innefatta omkring hundra lektionstimmars undervisning brukar det snarare röra sig om mellan sjuttio och åttio. Det innebär att, med allt som ändå går att lära ut, en av de viktigaste uppgifterna när det kommer till just lektionsplanering är att sålla. Läroplanerna, med deras relativt vaga formuleringar, är inte till någon större hjälp, något som visserligen är bra då det uppmuntrar ger oss som lärare en viss professionell frihet men som kan vara frustrerande när en står och väger mellan två olika områden som båda känns lika relevanta. För en person som verkligen älskar ämnet historia och tycker det mesta är otroligt spännande så är det här väldigt hjärtslitande att behöva göra, men samtidigt är det en otroligt viktig uppgift.
Om vi bara skulle välja en grej att kritisera med historieundervisningen i både Sverige och resten av världen så skulle i alla fall jag och många med mig säga att det totala osynliggörandet av kvinnor ligger ganska högt upp på listan. Det finns helt enkelt en tendens att låta historien bara bli männens historia.
 
Problemet tar, som jag upplever det, sig i uttryck på två olika sätt. Antingen ignoreras den kvinnliga närvaron totalt, de få kvinnor som suttit vid maktpositioner tenderar att bara omnämnas i svepande ordalag och fokus hamnar istället hos män som gjorde och tänkte saker. Den här situationen var vanligare förr när historiesynen var mer individfokuserad a'la Herman Lindqvist, men har idag lyckligtvis blivit lite mindre vanlig då synen på historia börjar bli mer marxistisk, eller historiematerialistisk (kolla wikipedia), i sin framtoning. Skolan är dock en arena som förändras väldigt långsamt, vilket innebär att Lindqvistsynen troligtvis kommer finnas kvar ganska många år till men jag kan lugna alla med att den åtminstone inte lärs ut på lärarutbildningen idag.
Det andra sättet som nu blivit vanligare är dock inte mycket bättre utan tenderar att behandla kvinnors historia som en separat punkt, till viss del frånkopplad från resten av historien. Historieundervisningen tenderar då att delas upp i fyra områden; krig, politik och ekonomi, kultur och idéer, samt kvinnor, vilket då implicerar att de andra tre områdena tillhör männen. Vidare reproduceras även mannen som norm här, när kvinnor blir den grupp som måste definieras medan männen inte behöver göra det.
Inget av de här sätten är särskilt lämpliga. Men hur hanterar vi då det här?
 
En uppfattning som ibland höjs av människor som inte vet ett dugg om historia är att en borde dela upp undervisningen till hälften mellan män och kvinnor, och då ta upp en kvinnlig makthavare/författare/uppfinnare/osv för varje manlig som tas upp. Det här är väldigt dåligt av flera anledningar.
Först och främst ignoreras det faktum att män och kvinnor levt och verkat i samma samhälle och således inte kan separeras på det sätt som mer eller mindre förespråkas.
Vidare finns det fortfarande ett extremt individfokus i den historiesynen som tankegången bygger på, vilket är anledningen till att jag anklagar förespråkarna för att inte kunna ett dugg om historia. Historien är helt enkelt mycket mer än bara individer, och även om det förstår är viktigt att känna till vissa historiska personligheter så handlar ett samhälles händelseförlopp om betydligt starkare krafter än bara enskilda personer. Ett strikt individfokus är en liberal tankegång som är perfekt i författandet av historiska romaner men otillräckligt i seriös historieundervisning.
Men min största kritik mot den här tankegången är att det helt enkelt rör sig om historieförfalskning. För kvinnor har helt enkelt inte gjort lika mycket som män har under historiens gång. Det beror givetvis inte på att män skulle vara bättre, det är vi inte, utan för att kvinnor aktivt har hindrats från att delta i samhället på samma villkor som männen har kunnat. Det är givetvis sant att långt från alla män tillåtits ta plats i samhället under historiens gång, men det finns ingen som har hindrats i egenskap av att vara man. Ingen har nekats utbildning för att ha varit man, ingen har hindrats från att inneha en maktposition för att ha varit man och ingen har förbjudits från att styra över sitt eget liv och sin egen tillvaro för att ha varit man. Massor av män har hindrats av andra anledningar, men inte just på grund av sin könstillhörighet. Visst har det funnits kvinnliga sfärer dit män inte ägt tillträde, men dessa har överlag varit långt borta från både makt och status.
Kort sagt så vore det tjänstefel att som historielärare ge sina elever bilden av att kvinnor och män tagit lika stor plats under historiens gång eftersom det vore att blunda för det förtryck kvinnor utsätts för. Vår arbetsuppgift är att ge en så korrekt bild av historien som möjligt, vilket då innebär att vi inte kan låtsas som att Stella Kleve haft lika stor betydelse för den svenska litteraturen som August Strindberg. Det innebär inte att Kleve är en sämre författare (personligen föredrar jag henne framför Strindberg), utan bara att Strindberg varit mer betydelsefull. Troligtvis för att han är man och att män tenderar och tenderats att hyllas och lyftas upp mer av samtiden.
 
Så hur bör vi göra?
Först och främst bör kvinnliga historiska personligheter ges mer utrymme. Det kan tyckas motsäga det jag skrev i det föregående stycket, men så är det inte. För kvinnor har alltid varit närvarande i historien, och att ignorera det är ett precis lika stort tjänstefel som att låtsas att kvinnor fått ta lika stor plats.
Vidare bör vi inte separera den historiska informationen om kvinnor som grupp från informationen om samhället. Till viss del måste det förstås göras, eftersom vi inte kan komma ifrån att det är kvinnor som grupp som saknat rättigheter och det är vår plikt att informera eleverna om det, men det är viktigt att integrera det med resten av undervisningen och beskriva hur allt varit en del av samhället.
Men det viktigaste vi måste göra är att problematisera den kvinnliga frånvaron från historieskrivningen. Vi måste tala om varför och på vilket sätt kvinnor hållits borta från makt och status, och hur kön har format människor liv efter olika banor. Även i samhällen där vissa kvinnor haft status och stor betydelse (fler än vad en kan tro) har det fortfarande oftast funnits en manlig norm kring både maktutövandet och historieskrivningen.
Slutligen måste vi också se till att göra en skillnad på historieskrivning, vilket är människors tolkning av historien, och det som faktiskt hände. Vår historiesyn har formats av tidigare generationers historiesyn och då västvärlden först verkligen började intressera sig för historia (runt 1800-talet, i borgarklassen) var kvinnorollen extremt begränsad. Det ledde till att de dåvarande föreställningarna speglades av på tolkningen av historien (t ex tanken om att män var jägare och kvinnor samlare, något som är fullständigt skitsnack och helt saknar vetenskapligt stöd), som sedan kom att hållas för fakta. Det är helt enkelt viktigt att förhålla sig kritiskt till synen på historien och vad vi tror oss veta om det.

Kommentarer
Postat av: Emma

Hej, jag undrar om du har någon källa till utvecklingen av vår historiesyn, just om 1800-talets sätt att se sitt eget samhälle i historien. Jag håller på att skriva en mastersuppsuppsats kring historiebruk och historiesyn i museipedagogiken, och har också läst detta någonstans, men minns ej var. Du får gärna maila om du har några tips! Tack för ett bra inlägg! /Emma

Svar: Menade inte att det var något som är specifikt för 1800-talet, utan att det är något som görs hela tiden. Det finns säkert sådant som vi missförstår i historien eftersom det hela är för ofattbart för oss för att förstå.
Men nej, jag har tyvärr ingen tryckt källa, utan det där kom från en av mina föreläsare, så jag är rädd för att jag inte kan hjälpa till -.-
auuus

2014-01-09 @ 14:00:07

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0