Svenskt Näringsliv tycker till om välfärden - Igen

Idag dök en debattartikel upp i mitt flöde, publicerad av Svenskt Näringsliv. Bakom artikeln står Ann Öberg, chefsekonom och chef för samhällsekonomiska avdelningen på Svenskt Näringsliv och tidigare expert hos Anders Borg, och Krister Andersson, chef för skatteavdelningen.
Jag kan ju börja med att konstatera att det är intressant att två ekonomer kommer och tycker till i frågor som rör skolan. Visst får alla säga sin mening, men samtidigt känner jag att om vi har två personer utan koppling till skolan eller välfärden i övrigt som säger en sak som går tvärtemot det i princip alla som faktiskt har koppling till skolan och välfärden i övrigt säger så är det i alla fall solklart i min bok vilka som är värda att lyssnas på.
Vi ska väl också nämna att Svenskt Näringsliv inte är en neutral organisation. Även om de ständigt försöker låtsas som att de är objektiva så företräder de tankegången om minskad skatt på, ja allt. Det ligger alltså i deras intresse att skriva en artikel om att det inte behövs mer pengar till välfärden.
 
De menar först att motsatsförhållandet mellan sänkta skatter och mer resurser till välfärden skulle vara en myt, och menar istället att "undervisningsresurserna per elev i grundskolan och gymnasiet är högre idag än år 2000". Hur de kommit fram till det är en smula oklart, de hänvisar bara till en av Svenskt Näringslivs egna rapporter som ska släppas den tjugotredje januari, men det är intressant att detta påstådda faktumet motsäger allt vad logik heter.
För om staten får in mindre pengar så har staten också mindre pengar att spendera. Svårare än så är det faktiskt inte. Den här logiken köper dock inte artikelförfattarna, utan menar att sänkta skatter leder till ökade skatteintäkter. De menar också att det är speciellt för Sverige, vilket jag då verkligen kan köpa, eftersom det, som sagt, motsäger allt vad logik heter.
Jag kan däremot gå med på att det i dagsläget finns mer pengar i statskassan än år 2000 eftersom regeringen sålt ut sjukt mycket av allmännyttan. När en säljer saker så får en också in pengar. Problemet med det är att utförsäljningar är engångslösningar för att höja ett underskott, eftersom när en väl sålt något så går det inte riktigt att sälja det hela igen. Förr eller senare kommer vi få slut på saker att sälja för struntsummor till giriga profitörer, och då kommer samhällsekonomin också att rasa som ett korthus någon apterat C4 vid. Saken är helt enkelt den att de borgerliga debattörerna aldrig riktigt lyckats förklara hur det kommer sig att det sänkta skatter leder till mer pengar för staten. Visst sitter det alltid någon tomte och sluddrar om "ökad konsumtion", men även där brister logiken eftersom en tusenlapp som inte tas ut i skatt utan istället handlas upp bara leder till 250 kronor i statskassan med en momsats på 25%. Sist jag kollade så var 250 kronor mindre än 1000, men det kanske bara är mina mattekunskaper som är ouppdaterade, vem vet?
Nu menar jag förstås inte att påstå att momsen är det enda staten får in genom ökad konsumtion, det finns säkert mer kronor som trillar in till höger och vänster, men det säger fortfarande sig självt att företagen som tillhandahåller produkterna som konsumeras kommer ta en ganska stor del av den tidigare nämnda tusenlappen.
Även tanken om fler jobb har det visat sig gått åt skogen. Den slopade restaurangmomsen ledde som bekant till några av de dyraste arbetstillfällena i svensk historia, och istället blev det restaurangägarna som kunde casha in.
 
En av pengakällorna som Svenskt Näringsliv faktiskt nämner är så kallade "transfereringar", alltså pengar som skulle gått till a-kassa och sjukpenning men som nu inte kommer dit på grund av utförsäkringarna och att färre får den hjälp de behöver. Jag antar att "transferering" låter lite trevligare än "den där fattiga personens pengar som hen skulle använda till mat och hyra". Men Svenskt Näringsliv får det istället att låta som att det bara var pengar som låg där och skräpade som ingen behövde, och tycks således helt ha missat, eller medvetet blunda för, den offantliga mängd människor som hamnat i skiten på grund av de nya reglerna.
 
De två artikelskribenterna talar sig också varma om hur mycket resurserna har ökat, både per brukare och totalt och sett till befolkningsökningen. Men det är ju väldigt konstigt om så är fallet, eftersom det knappt går att öppna en tidning utan att läsa om köpstopp i kommuner, vårdpersonal som dubbelarbetar, brist på vårdplatser och personalbrist i både skolan och vården. Vart har då alla de här resurserna tagit vägen?
Det kanske kan vara så att om Svenskt Näringsliv mot all förmodan inte bara är fulla av skit de extra resurserna kanske bara råkat slinka ned i någon riskkapitalists plånbok istället? För inte fan ser vi röken av de pengarna i välfärden.
 
Artikeln avslutas, förutom den skrattretande uppmaningen om att folk borde hålla sig till fakta från en av Sveriges mest lögnaktiga organisationer, med ett påpekande om att resurserna inte alltid används rätt, vilket jag helt håller med om. Pengarna bör exempelvis inte ges till företagare som kan stoppa dem i fickorna. De förespråkar att dyrt inte alltid är bäst kvalitet, vilket förstås är sant, men i vanlig liberal ordning så missar de en väldigt grundläggande sak: När något blir billigare för konsumenten så är det oftast någon annan som måste betala priset.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0